Klimatkontrollera dina fotspår

Försöker du att handla varor som är bra för miljön, men tycker att det är förvirrande med motstridiga budskap och olika märkningar? Då ska du följa diskussionen om carbon footprints vid den internationella konferens som äger rum i Stockholm denna vecka.

Deltagare från 50 utvecklingsländer samlas den 23-25 november i Stockholm för att diskutera hur de kan vara med och att ta fram en metod för att mäta koldioxidförbrukningen under en varas hela livscykel. Konferensen är en del av ett projekt som startades av Utrikesdepartementet 2008 för att hjälpa utvecklingsländer att påverka utformningen av internationella klimatstandarder.

Anna Sabelström på Kommerskollegium och Catarina Hedlund på UD:s enhet för internationell handel är eldsjälarna bakom projektet.

- Den övergripande målsättningen är att utvecklingsländerna ska kunna sälja sina klimatvänliga produkter och därigenom minska fattigdomen och bidra till minskade klimatutsläpp, säger Catarina Hedlund.

Projektet fokuserar på den standard som kallas carbon footprint och som internationella standardiseringsorganet ISO just nu håller på att ta fram. Den ska fungera som en slags klimatmärkning som talar om hur olika varor påverkar klimatet och där man tittar på en produkts hela livscykel. Att odla grönsaker i ett varmt land och sedan transportera dem dit där de ska säljas kan vara bättre för klimatet än att producera dem i ett industrialiserat land där man använder fossila bränslen för att värma upp växthus till exempel.

U-länder stängs ute

- Tanken är att hitta ett gemensamt sätt att beräkna en produkts påverkan på miljön. Det kan man ju sedan använda sig av på alla områden, inte bara miljöteknik utan även på klimatmat. Det är otroligt viktigt att man får ett internationellt mätinstrument, säger Catarina Hedlund.

Att handel leder till utvecklingen vet man, men hur kan handel var bra för miljön och hur kan standarder vara ett verktyg? Det är några av frågeställningarna som ska diskuteras vid konferensen. Problemet med att olika länder har olika krav på olika produkter finns både inom EU och på global nivå. Men utvecklingsländerna drabbas hårdast, dels har de svårt att då en överblick över alla regler, dels har de har små möjligheter att påverka utformningen av en Standard, enligt Catarina Hedlund.

Det leder till att standarden ofta inte är riktigt lämpad att använda i utvecklingsländer eftersom de har helt andra förhållande, både geografiskt och marknadsmässigt. Det kan vara mycket svårt för dem att anpassa produktionen till internationella standarder.

- Därför är det extra viktigt att de är med när carbon footprintstandarden byggs upp så att de får vara med och bestämma vilka kriterier som ska gälla, säger Catarina Hedlund.

Alla vinnare

Standarder och olika sorters märkning kan nämligen också användas för att skydda den egna industrin. Så har till exempel vissa av de industrialiserade länderna i en del fall utformat standarder som leder till att man stänger utvecklingsländer ute. Catarina nämner etanol ekologiska och klimatvänliga livsmedel som ett exempel.

- Vissa länder i Afrika har förutsättningar att producera mest ekologiska och klimatvänliga livsmedlen i världen. Det vore synd om de inte kan sälja dem för att vi har märkningssystem och standarder, som ser till att de inte kommer inte på våra marknader.

Konferensen blir första gången som representanter för utvecklingsländer bjuds in till Stockholm för att engageras i projektet. Anna Sabelström hoppas på ett stort gensvar.

- Vi hoppas på ett stort engagemang och intresse från utvecklingsländerna att delta i arbetat med att ta fram carbon footprintstandarden. Alla kan vinna på det här, utvecklingsländerna, företag, klimatet och konsumenterna.