Målen vid EU-domstolen
Förhandsbesked
De nu gällande EU-rättsliga reglerna bygger på principen att de nationella domstolarna och EU-domstolen tillsammans utgör det EU-rättsliga systemet. I det enskilda fallet är det den nationella domstolen som tillämpar EU-rätten. Om den nationella domstolen är osäker på hur en viss unionsrättslig regel ska tolkas eller tillämpas har den nationella domstolen rätt, och skyldighet, att begära ett s.k. förhandsavgörande (artikel 267 FEUF) av EU-domstolen. EU-domstolen anger sedan i sin dom hur EU-rätten ska tolkas och tillämpas. Det är dock den nationella domstolen som, med beaktande av EU-domstolens dom, slutligt avgör målet i det enskilda fallet. Med det nu gällande systemet finns det inte någon möjlighet för en enskild att överklaga en nationell domstols avgörande till EU-domstolen.
Talan om fördragsbrott
Talan om fördragsbrott gör det möjligt för domstolen att kontrollera om medlemsstaterna har uppfyllt de skyldigheter som åligger dem enligt unionsrätten. Innan talan väcks vid domstolen ska kommissionen inleda ett förfarande, som består i att medlemsstaten ges tillfälle att bemöta de anmärkningar som riktas mot den. Om förfarandet inte medför att medlemsstaten upphör med fördragsbrottet eller att kommissionen avslutar ärendet, kan talan om att unionsrätten har åsidosatts väckas vid domstolen. Talan om fördragsbrott kan väckas antingen av kommissionen, vilket är vanligast i praktiken, eller av en medlemsstat. Om domstolen fastställer att fördragsbrott föreligger, är staten skyldig att omedelbart upphöra med detta. Om domstolen, efter att kommissionen på nytt har väckt talan, finner att den berörda medlemsstaten har underlåtit att följa dess dom, kan den förelägga staten att betala ett engångsbelopp och/eller ett löpande vite.
Talan om ogiltigförklaring
Genom en talan om ogiltigförklaring yrkar sökanden att en rättsakt som antagits av en institution (förordning, direktiv, beslut) ska ogiltigförklaras. Domstolen är ensam behörig att pröva talan som väcks av en medlemsstat mot Europaparlamentet eller rådet (utom när det gäller rådets rättsakter som rör statligt stöd, dumpning och genomförandebefogenheter) eller som väcks av en unioninstitution mot en annan unionsinstitution. Tribinalen är som första instans behörig att i alla övriga fall pröva denna typ av talan, bland annat när talan väcks av enskilda.
Passivitetstalan
Passivitetstalan möjliggör en kontroll av huruvida unionsinstitutionernas passivitet är lagenlig. En sådan talan får emellertid endast väckas efter det att den berörda institutionen har anmodats att vidta åtgärder. Om det fastställs att underlåtenheten är rättsstridig skall den ifrågavarande institutionen vidta lämpliga åtgärder för att passiviteten skall upphöra. Behörigheten att pröva passivitetstalan är uppdelad mellan domstolen och tribunalen enligt samma kriterier som gäller för talan om ogiltigförklaring.
Överklagande
Tibunalens domar och beslut kan överklagas till domstolen. Överklagandet ska vara begränsat till rättsfrågor. Om överklagandet kan tas upp till sakprövning och är välgrundat, ska domstolen upphäva tribunalens avgörande. Domstolen kan själv avgöra målet, om detta är färdigt för avgörande. I annat fall ska domstolen återförvisa målet till tribunalen, vilken är bunden av domstolens avgörande i målet om överklagande.
Omprövning
Tribunalens avgöranden i mål som rör överklaganden av avgöranden som fattats av personaldomstolen kan i undantagsfall omprövas av domstolen.
Att söka i databasen
I Rosenbads lokaler finns en terminal där privatpersoner via en databas kan söka bland vissa mål som anhängiggjorts vid EU-domstolen på olika sätt.
