Stockholmsprogrammet
Det europeiska politikområdet "frihet, säkerhet och rättvisa" omfattar räddningstjänst, polis- och tullsamarbete, straff- och civilrättsligt samarbete, asyl, migration, visering och kontroll av de yttre gränserna m.m. Inriktningen för samarbetet anges i fleråriga strategiska arbetsprogram. Det första programmet antogs 1999 i Tammerfors. Därefter följde Haagprogrammet som löpte ut i december 2009. Under det svenska ordförandeskapet antogs Stockholmsprogrammet för perioden 2010-2014.
Programmet understryker att medborgarnas intressen och behov kommer att vara utgångspunkt för arbetet de kommande åren. Ambitionen är att skapa ett tryggare och öppnare Europa där enskildas rättigheter värnas och där samarbetet inriktas på åtgärder som ger ett mervärde för den enskilde. I programmet läggs stor vikt vid också på hur EU bör arbeta för att garantera respekt för grundläggande friheter och integritet och samtidigt garantera säkerheten i Europa.
Stockholmsprogrammets innehåll
Programmet slår fast att EU så snabbt som möjligt bör anslutas till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Barnets rättigheter ska beaktas och lyftas fram i det fortsatta arbetet; i synnerhet barn i särskilt utsatta situationer (till exempel sexuell exploatering av barn, offer för människohandel, ensamkommande barn).
Såväl rättigheter för misstänkta i brottmål, som brottsoffers ställning stärks.
För att garantera integritetsskydd får kommissionen bland annat i uppdrag att utvärdera befintliga dataskyddsregelverk för att se var de behöver stärkas.
Brottsbekämpningen stärks genom inre säkerhetsstrategin, strategin mot organiserad brottslighet, strategi för informationshantering och genom att bättre använda de medel och samarbetsmöjligheter som redan finns, till exempel Europol och Eurojust.
Programmet lyfter fram betydelsen av ett samlat angreppssätt mot människohandel som kräver samordning på alla fronter.
En förutsättning för bättre samarbete är förtroende för varandras rättsliga system. På detta område finns en mängd åtgärdsförslag som utbildning, utbytestjänstgöring, starkare nätverk och utvärdering av varandras rättsliga system.
Programmet slår fast att EU bör främja utvecklingen av en dynamisk och hållbar migrationspolitik och att väl hanterad migration kan vara positivt för alla berörda.
Betydelsen av en flexibel invandringspolitik för att möta kommande arbetskraftsbehov i EU framhävs. Samarbetet med ursprungs- och transitländer ska ytterligare stärkas genom att genomförandet av den globala ansatsen för migration påskyndas och fördjupas. De positiva utvecklingseffekterna av migration för ursprungsländerna ska främjas. Migrationsfrågorna ska tydligare integreras i fler av EU:s politikområden, inte minst i den gemensamma utrikespolitiken.
Kursen i asylpolitiken ligger fast med målsättningen att ett gemensamt asylsystem ska vara etablerat 2012. EU ska intensifiera sitt arbete med vidarebosättning i nära samarbete med UNHCR.
Programmet skapar förutsättningar för en utveckling mot ökad solidaritet med de medlemsstater och de tredje länder som är mest utsatta för ett migrationstryck, genom en heltäckande ansats som är hållbar både på kort och lång sikt.
Det betonas att EU ska ha en gemensam politik för yttre förbindelser. I ett eget kapitel utvecklas den dimensionen på området frihet, säkerhet och rättvisa.
