Sanktioner mot Sudan
Bakgrund till sanktionerna
Förenta nationerna har under en längre tid uttryckt sin oro över konflikten i Darfur i Sudan och fördömt de grova brott mot mänskliga rättigheter som begås där. För att sätta hårdare tryck på de inblandade i konflikten antog FN:s säkerhetsråd 2004 resolution 1556 som införde ett vapenembargo mot de beväpnade grupperna i Darfur. FN krävde också att Sudans regering skulle avväpna Janjaweed-milisen i Darfur. När ingen förändring skedde stärkte FN 2005 vapenembargot genom att utöka det till alla parter i konflikten. Då beslöts även att införa reserestriktioner och frysa tillgångar för inblandade personer. Åtgärderna gäller personer upptagna på en av FN beslutad lista som utgör ett hinder för fredsprocessen, ett hot mot stabiliteten i Darfur och regionen, som begått brott mot internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter och är ansvariga för flygangrepp i Darfur.
EU:s har i sin tur tagit beslut om att implementera FN-resolutionerna genom gemensamma ståndpunkter som antagits av Europeiska unionens råd och som 2011 ersattes av ett rådsbeslut. Dessa är liksom resolutionerna från FN:s säkerhetsråd folkrättsligt bindande för Sverige. EU:s vapenembargo har dock utformats territoriellt, dvs avseende hela landet oavsett mottagare. De unionsrättsliga delarna av sanktionerna har för EU:s del genomförts i en förordning från 2004 som ändrats flera gånger därefter.
När Sudan delades i juli 2011 och Sydsudan blev en självständig stat uppdaterades vapenembargot till att gälla båda staterna. Se därför även under rubriken Sydsudan.
