Debattartikel
Sydsvenska Dagbladet 2 oktober 2009
Cecilia Malmström, EU-minister

Demokratin gynnas av irländskt ja

Ja eller nej till Lissabonfördraget?

Den frågan skall tre miljoner irländare ta ställning till innan vallokalerna stänger ikväll klockan 23 svensk tid.

Flera mätningar tyder på att en majoritet av irländarna röstar ja, men som alltid i folkomröstningar är ingenting säkert förrän alla röster har räknats.

26 av 27 medlemsländer har redan ratificerat det nya fördraget i sina parlament. När irländarna går till vallokalerna idag ligger därför Lissabonfördragets öde helt i deras händer.

Så vad händer egentligen vid ett ja på Irland?

För att det nya regelpaketet skall kunna träda i kraft återstår ett par saker:

Författningsdomstolen i Tjeckien skall ge grönt ljus. Vi vet idag inte hur lång tid den processen tar. Dessutom krävs att presidenterna i Tjeckien och Polen skriver under.

Förhoppningsvis faller de här pusselbitarna på plats under de närmaste månaderna, så att fördraget kan träda i kraft kring årsskiftet. Fram till dess kommer Sverige som EU-ordförande att leda arbetet med att få olika beslut på plats för att de nya reglerna skall fungera i praktiken.

Lissabonfördraget gör EU effektivare.

För att EU skall kunna tackla allvarliga problem som människohandel och narkotikasmuggling måste beslut kunna fattas på ett enklare sätt. Dagens krav på enhällighet ersätts med majoritetsbeslut på en rad områden, så att inte den långsammaste bestämmer takten.

EU blir mer demokratiskt.

Det folkvalda Europaparlamentet får betydligt mer makt än idag, bland annat inom jordbrukspolitik och frågor som rör brottsbekämpning. Även riksdagen får en tydligare roll i att bevaka om beslut skall fattas på EU-nivå eller i Sverige. Dessutom får varje land även i fortsättningen utse var sin EU-kommissionär.

Insynen och öppenheten förbättras.

Ministerrådets möten öppnas för insyn när man debatterar och stiftar lagar. Samtidigt får EU:s offentlighetsprincip en större tyngd.

Men om det blir nej på Irland, vad händer då?

Då träder Lissabonfördraget inte i kraft. I det fallet fortsätter Nicefördraget, som vi har idag, att gälla.

Det innebär en rad nackdelar för EU-samarbetet, och därmed för Sverige. Det blir fortsatt trögt att fatta beslut, eftersom vissa medlemsländer kan sätta käppar i hjulet. Öppenhetsarbetet riskerar att gå i stå, samtidigt som vi får ett fortsatt demokratiskt underskott när Europaparlamentet inte får inflytande över viktiga frågor.

Att arbeta vidare med dagens regler innebär också att alla länder inte längre får en egen EU-kommissionär, eftersom de kräver att kommissionen bantas. För vissa medlemsländer är Lissabonfördraget dessutom ett absolut krav för att EU:s utvidgning skall fortsätta.

EU behöver ägna sin kraft åt att ta itu med de stora utmaningar där det krävs att vi arbetar tillsammans. Det handlar om att lösa klimatfrågan, att skapa förutsättningar för nya jobb, att gemensamt bekämpa den organiserade brottsligheten och att göra EU till en bättre aktör i utrikespolitiken. Men det kräver i sin tur regler som gör samarbetet mer modernt, snabbfotat och demokratiskt.

Därför håller vi tummarna för ett ja på den gröna ön idag.