En sammanhållen svensk havspolitik

Vad innebär regeringens havspolitik?

Regeringen tar ett helhetsgrepp om havsfrågorna genom att formulera en sammanhållen havspolitik. Havets resurser ska nyttjas hållbart för att möjliggöra för ekosystemen bevaras och restaureras, samtidigt som havsanknutna näringar utvecklas. Tidigare har många sektorer fungerat sida vid sida, det vill regeringen ändra på. Det behövs en helhetssyn för att se hur olika verksamheter påverkar varandra, och för att dra nytta av synergier och undvika målkonflikter. I en sammanhållen havspolitik är det också viktigt att se kopplingen mellan hav och land. De ämnen som exempelvis orsakar övergödning kommer till stor del från land och rinner ut i haven via våra vattendrag.

Vad gör regeringen för att förbättra havsmiljön?

Regeringen har prioriterat satsningen för en bättre havsmiljö genom att inrätta ett särskilt havsmiljöanslag. I budgeten för 2009 sköt regeringen till ytterligare pengar till anslaget och totalt har drygt 1,3 miljarder avsatts fram till 2012. I den nya havspolitiken konkretiseras dessa satsningar. Dessa insatser, tillsammans med en förstärkning av det internationella arbetet, kommer innebära ett väsentligt framsteg i arbetet mot flera miljökvalitetsmål som rör haven (ingen övergödning, hav i balans, giftfri miljö). Inom ramen Helcoms aktionsplan för Östersjön har Sverige preliminärt åtagit att minska sin årliga belastning av kväve med 20 780 ton och fosfor med 290 ton i Östersjön och Västerhavet till 2021. I regeringens skrivelse 2009/10:213 Åtgärder för levande hav, som presenteras i maj 2010 som konkretiseras ytterligare åtgärder för att nå Sveriges mål och åtaganden för havsmiljön, inom ramen för Helcoms aktionsplan för Östersjön, BSAP.

Vad beror övergödningen på och vilka effekter har den?

Övergödningen uppstår på grund av utsläpp av för mycket gödande växtnäringsämnen, kväve och fosfor, i mark och vattendrag, som sedan rinner ut i haven. Kväve och fosfor kommer från bland annat avloppsutsläpp och jordbruk, men övergödande ämnen transporteras också med vindarna och faller ner med regn och snö. Övergödningen leder till ökad algtillväxt, syrebrist och förändrade ekosystem i sjöar, vattendrag, kust- och havsområden. Syrebristen i vattnet slår ut bottendjuren och i en del fall även fisken. Kraftig övergödning av haven leder till att antalet växt- och djurarter i vattnet minskar. För att minska övergödningen av våra hav och vatten krävs alltså åtgärder inom bland annat jordbruket och hantering och rening av avloppsutsläpp, samt åtgärder för att återskapa och restaurera de skador som redan skett i havsmiljöns ekosystem.

Vad gör regeringen mot övergödningen av haven?

Inom ramen för regeringens havspolitik har en rad åtgärder vidtagits för att minska övergödningen. Genom skrivelsen 2009/10:213 Åtgärder för levande hav, så presenteras ytterligare satsningar, framför allt inom jordbrukssektorn, för att minska utsläppen av övergödande ämnen till haven.

• Läs mer: Åtgärder och styrmedel för en god havsmiljö

Vad gör regeringen för att minska gifter och farliga ämnen i haven?

Problemen med farliga ämnen i miljön har uppmärksammats sedan decennier tillbaka och viktiga åtgärder har vidtagits. Populationer av djurarter som säl och havsörn, som tog skada av miljögifter (DDT och PCB) har återhämtat sig. Men nya ämnen upptäcks i miljön och halterna ökar. Trots att utsläppen av dioxiner har minskat så överskrider halterna i fet fisk ofta EU:s gränsvärde för dioxiner i matfisk. Trots att TBT (tributyltenn) sedan länge är förbjuden som båtbottenfärg, verkar det som att ämnet fortfarande används i bottenfärg på fritidsbåtar och halterna är höga på både ost- och västkusten. Regeringen presenterar därför en rad åtgärder i för att minska gifter och farliga ämnen i havsmiljön, bland annat för att minska användningen av farliga ämnen i båtbottenfärger och utsläppen av läkemedelsrester. Läs mer om åtgärder under länken nedan.

• Läs mer: Åtgärder och styrmedel för en god havsmiljö

Vad krävs för att rädda Östersjön?

- Sverige har ett stort ansvar, men kan inte själv lösa miljöproblemen i våra hav. Förutom en ambitiös nationell politik så är det internationella samarbetet avgörande. Därför presenterar regeringen inriktningen för en handlingsplan för det internationella arbetet i havspropositionen. En stor framgång under Sveriges ordförandeskap i EU hösten 2009 var EU:s Östersjöstrategi, vilket är ytterligare ett viktigt initiativ för att samla alla gemensamma krafter kring problem och möjligheter runt Östersjön, och som samtidigt kan tjäna som exempel för andra regioner inom EU. Sverige fick också stöd för att Östersjön utses till ett pilotprojekt inom ramen för EU:s marina direktiv.

Helsingforskonventionens (Helcom) aktionsplan för Östersjön antogs i november 2007 och innebär att en rad viktiga miljöåtgärder ska vidtas av länderna runt Östersjön. Regeringen satsar också 90 miljoner kr under 2009-2010 för att inrätta en mellanstatlig fond för Östersjöns miljö. I maj 2010, i samband med Helcoms miljöministermöte i Moskva, lämnar Sverige tillsammans med övriga Helcom-länder in de nationella genomförandeplanerna för hur åtagandena inom ramen för Helcoms aktionsplan, BSAP ska uppnås.

• Läs mer: En handlingsplan för det internationella samarbetet

Vad gör Sverige för att påverka andra länder runt Östersjön? Vad kan EU göra för den allvarliga situationen i Östersjön?

Sverige arbetar på flera fronter för att påverka EU och enskilda länder i Östersjöregionen för att förbättra havmiljön i Östersjön. Liksom de flesta miljöhot är problemen i Östersjön och Västerhavet gränsöverskridande. Alla länder runt Östersjön, utom Ryssland, är numera medlemmar i EU och därför är EU-arbetet av största vikt för att gemensamt lösa problemen med Östersjön. EU:s strategi för Östersjöregionen är en av de stora framgångarna från det svenska ordförandeskapet i EU, med en omfattande aktionsplan för havsmiljön. Strategin innebär en viktig gemensam plattform för ett effektivare samarbete mellan länderna runt Östersjön.

Arbetet med havsmiljöfrågorna regleras även genom regionala havskonventioner, bilaterala avtal och samarbetsorgan. Västerhavet berörs av Oslo- och Pariskonventionen (Ospar). Östersjön berörs främst av Helsingforskonventionen (Helcom) där samtliga Östersjöländer inkl. Ryssland ingår, samt Agenda 21 för Östersjöregionen (Baltic 21) och Östersjöstaternas råd. Sverige har också varit pådrivande för att ett reningsverk byggs i Kaliningrad, Ryssland, något som kommer har stor betydelse för Östersjöns miljö. Genom den svenska handlingsplan som har tagits fram kommer regeringen att kunna öka möjligheterna att strategiskt påverka det internationella havsmiljöarbetet.

Vad gör regeringen för att stimulera lokala initiativ för en bättre havsmiljö? Hur kan kommuner och lokala aktörer involveras i

Regeringen vill stimulera kreativa och kostnadseffektiva initiativ på lokal nivå och avsätter ca 120 miljoner kr/per från 2010 för lokala vattenvårdssatsningar (LOVA). Merparten av stödet ska användas till åtgärder som bidrar till minskade mängder av fosfor- eller kväveföreningar i Östersjön eller Västerhavet. Det kan exempelvis handla om stöd till musselodlingar, anläggning av våtmarker eller mottagningsanläggningar för avfall från båtttoaletter. Naturvårdsverket och länsstyrelserna kommer att ha en viktig roll i bedömningen för att stödja de åtgärder som ger mest effekt per satsad krona.

Under 2009 har Naturvårdsverket beviljat stöd via havsmiljöanslaget och LOVA till ett 120-tal insatser mot övergödningen. Genom LOVA bidraget har medel getts för ett 90-tal konkreta insatser som åtgärdande av enskilda avlopp, anläggning av våtmarker och dammar, tömnings¬stationer för båttoaletter, musselodlingar och systemlösningar för musselodling i kombination med biogas-, gödsel och foderproduktion.

Vad innebär åtgärderna i havspolitiken för mig som enskild medborgare?

Det finns flera åtgärder som direkt påverkar enskilda individer, som exempelvis båtägare och husägare med enskilt avlopp. Åtgärderna innebär en möjlighet och ett ansvar för den enskilde individen att bidra i havsmiljöarbetet.

- Regeringen föreslår ett förbud mot utsläpp av toalettavfall från fritidsbåtar. Ekonomiskt stöd ges till marinor för att bygga ut mottagningsanläggningar för avfall från båttoaletter i exempelvis skärgårdar.
- Regeringen fortsätter även arbetet för att minska behovet av och förbjuda farliga ämnen i båtbottenfärger. Färgerna innehåller miljöfarliga biocider för att hindra påväxt på båtar. Ekonomiskt stöd ges för att etablera båtbottentvättar som kan ersätta de farliga båtbottenfärgerna.
- Enskilda avlopp utan tillräcklig rening av fosforutsläpp är ett problem som bidrar till övergödningen av haven. Det finns idag 700 000 fastigheter med enskilda avlopp i landet, varav drygt 300 000 inte klarar lagens krav på längre gående rening än slamavskiljning (vilket innebär liten eller nästan ingen rening alls av fosforutsläppen). Regeringen inför därför skattereduktion s.k. HUS-avdrag för ombyggnadsarbeten av enskilda avlopp, för att öka takten i arbetet med att åtgärda problemen.
- Regeringen inför också ett förbud av fosfater i maskintvättmedel för enskilt bruk från 2011. Det innebär att fosfathaltiga maskintvättmedel kommer att fasas ut och ersättas av miljövänligare alternativ. Fosfatförbud har redan införts när det gäller tvättmedel, sedan 2008. Sverige verkar också inom EU och Helcom (Konventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö) för att samtliga EU-länder och Ryssland inför restriktioner för fosfatinnehåll i tvätt- och rengöringsmedel.

Vad innebär åtgärderna i havsmiljöpolitiken för fisket?

Fisket har stor påverkan på havens ekosystem. Därför gör regeringen omfattande satsningar på att utveckla en hållbar fiskesektor. Havspropositionen från 2009 och havsmiljöskrivelsen som presenteras i maj 2010 innehåller bland annat åtgärder för att förbättra förutsättningarna för naturliga fiskbestånd, restaurering och utvecklingsarbete.

Satsningarna får dessutom ytterligare stöd genom EU:s operativa program för fiskenäringen, vilket tillför medel utöver den nationella satsningen. En anpassning av fiskeflottans storlek i förhållande till fiskebestånden, liksom en förändring av EU:s gemensamma fiskepolitik är viktig för en hållbar fiskesektor. Fiskeriverket ges ansvar för att att utveckla skonsammare fiskeredskap som minimerar bifångster och utkast av död fisk. En annan åtgärd är att den nationella planen för återhämtning av beståndet av europeisk ål ska effektiviseras.

Vad innebär åtgärderna i havsmiljöpolitiken för sjöfartsnäringen?

I havspolitiken presenteras åtgärder för att stärka och driva på utvecklingen av svensk sjöfartsnäring, minska miljöpåverkan och för att skapa nya arbetstillfällen. Regeringen vill bland annat underlätta närsjöfarten i och omkring Sverige för att bidra till att minska utsläppen från transportsektorn totalt och öka samordningen mellan Vägverket, Banverket och Sjöfartsverket kring den statligt finansierade infrastrukturen till svenska hamnar, för att dessa både på land- och sjösidan ska utnyttjas mer rationellt och effektivt. En ny lotslag kommer att utarbetas för att förbättra lotsningen och därmed öka sjösäkerheten. Regeringen vill också öka samarbetet mellan staten och näringslivet för att bevara och stärka den positiva utvecklingen genom regelförenkling, minskade administrativa kostnader, stöd till nyföretagare i form av utbildning och satsningar på rekrytering till näringen.

Hur kommer regeringen att arbeta för att realisera den helhetssyn man presenterar i havspolitiken om en sammanhållen svensk

Planeringen av havet är grundläggande för att kunna realisera den helhetssyn som regeringen presenterar i havspolitiken. Planeringen av de svenska haven fungerar inte tillfredsställande idag, vilket vållar problem för såväl näringsidkare, allmänna intressen som och havsmiljön. Den allvarliga miljösituationen som råder i Östersjön visar tydligt att en ekosystemansats, måste vara grunden för ett planeringssystem för havsområdena. Ekosystemansats innebär att varje beslut rörande resursanvändning utvärderas utifrån hur ekosystemens funktion och produktivitet påverkas. Eftersom vi är beroende av varor och tjänster från ekosystemen, exempelvis havet, är det viktigt att se hur den produktionen påverkas. Regeringen föreslår därför att en ny planeringsmodell ska skapas med ekosystemansatsen som utgångspunkt.

En ny myndighet för havs- och vattenmiljöfrågor inrättas med start 2011. Regeringen tillsätter en organisationsutredning för den slutliga utformningen av myndigheten under sommaren 2010. Utgångspunkten för den nya myndigheten ska vara ett sammanhållet vattenarbete utifrån ekosystemansatsen och en samlad förvaltning av hela den marina miljön, samt att samordna genomförandet av handlingsplaner och åtgärdsprogram för att uppfylla Sveriges mål och åtagande för havsmiljön.

Regeringen presenterade dessutom i den forskningspolitiska propositionen (2008/09:50) en utökad satsning på havsmiljöforskning med 40 miljoner kronor per år. Forskningen är av stor betydelse både för att få bättre kunskaper om havsmiljön och för att kunna välja rätt åtgärder att förbättra havsmiljön. Regeringen satsar idag ca 135 miljoner kronor på havsmiljöforskning.