Fri rörlighet för varor

Harmonisering på gemenskapsnivå

För att underlätta den fria varurörligheten och samtidigt säkerställa en hög skyddsnivå har EU-länderna antagit gemensamma regler, harmonisering på EU-nivå. Inför fullbordandet av den inre marknaden 1993 ökade harmoniseringsarbetet samtidigt som en ny harmoniseringsmetod, den så kallade Nya metoden infördes. Den innebär att gemenskapen endast fastställer kortfattade grundläggande säkerhetskrav i direktiv varefter de tekniska detaljerna utarbetas av de europeiska standardiseringsorganen. Standardiseringen har därigenom fått en stor betydelse för den inre marknadens funktion. Nya metoden har varit föremål för en översyn och den 9 juli 2008 antogs två nya EG-rättsakter på området.

Översynen syftar bland annat till mer enhetliga regler och till att nationella myndigheter i högre utsträckning ska kunna lite på andra länders provningsresultat. Avsikten är också att förbättra myndighetstillsynen och marknadskontrollen så att produkter som rör sig på den inre marknaden är säkra och uppfyller gällande krav.

Staten, landstingen, kommunerna och näringslivet har ett gemensamt ansvar för standardiseringen i Sverige. Detta samarbete sker genom Sveriges Standardiseringsråd (SSR), vars huvuduppgift är att utse de organisationer som har rätt att ge ut Svensk Standard och att representera Sverige i det internationella och europeiska standardiseringsarbetet.

Oberoende kontrollorgan och marknadskontroll

Samtidigt som EU införde den nya harmoniseringsmetoden lades ett större ansvar på industrin att själva kontrollera att varorna uppfyller ställda krav. I vissa fall är kontroll genom ett oberoende organ nödvändig. Därför måste medlemsländerna se till att deras kontrollorgan har nödvändig kompetens så att en vara endast behöver kontrolleras en gång inom unionen.

Provning och kontroll av varor i Sverige bedrivs numera i huvudsak av privata företag i konkurrens. För att säkerställa deras kompetens ska de ackrediteras, vilket betyder att de ska godkännas av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, SWEDAC.

Utvecklingen av varurörligheten har medfört ett ökat behov av att de ansvariga myndigheterna genom marknadskontroll övervakar förekomsten av farliga produkter på marknaden. I marknadskontrollrådet som leds av SWEDAC, ges en möjlighet för till exempel Konsumentverket, Elsäkerhetsverket och andra marknadskontrollerande myndigheter att utbyta erfarenheter och samordna aktiviteter.

Nationella regler - ömsesidigt erkännande

Om det inte finns gemensamma regler på EU-nivå gäller medlemsländernas nationella regler. Utgångspunkten är att fri rörlighet för varor i princip gäller. Om ett medlemsland ändå hindrar en vara att cirkulera fritt så måste den undersöka om varor som tillverkats i ett annat EU-land uppfyller motsvarande krav som de nationella. Om de olika ländernas regler är likvärdiga kan varan cirkulera fritt på den inre marknaden.

Principen att godkänna varor i ett medlemsland som lagligen tillverkats eller marknadsförts i ett annat medlemsland kallas principen om ömsesidigt erkännande. Principen fastställdes av EG-domstolen i det så kallade Cassis de Dijon-målet. Medlemsländernas möjlighet att hindra en vara att cirkulera fritt på marknaden kan endast ske med hänvisning till så kallade tvingande hänsyn som till exempel rör människors liv och hälsa eller miljö- och konsumentskydd. Den åtgärd man vidtar måste vara nödvändig och inte mer långtgående än nödvändigt för att uppnå syftet med åtgärden (proportionerlig).

Anmälningsplikt för medlemsländerna

Medlemsländerna är enligt direktiv 98/34/EG skyldiga att till kommissionen anmäla sådana förslag till nya nationella regler och föreskrifter som kan påverka den fria rörligheten för varor eller vissa tjänster.

Kommissionen administrerar ett slags remissförfarande mellan medlemsländerna, där såväl kommissionen som medlemsländerna ges möjlighet att ha synpunkter på om de föreslagna föreskrifterna påverkar den fria rörligheten. Om ett medlemsland inte anmäler föreskrifter som är anmälningspliktiga eller antar dessa i strid med förfarandet kan detta i slutänden ge upphov till skadeståndsansvar för medlemsstaten.

I Sverige är det Kommerskollegium som är kontaktpunkt för anmälningar enligt proceduren och som tar emot förslag från andra länder samt förbereder svenska reaktioner på dessa. Regeringskansliet tar slutligen ställning när det gäller svar och reaktioner i procedurerna.

Anmälningsplikt för medlemsländerna vid ingripanden mot produkter

Sommaren 2008 antogs förordning (EG) 764/2008 om förfaranden för tillämpning av vissa nationella tekniska regler på produkter som lagligen saluförts i en annan medlemsstat och om upphävande av beslut nr 3052/95/EG. Rättsakten innehåller regler om hur medlemsstaternas myndigheter ska gå till väga i sina kontakter med näringsidkare när de ämnar ingripa mot en produkt som är lagligen saluförd i EU. Rättsakten som kommer att tillämpas från 13 maj 2009 väntas innebära stora lättnader för små företag i deras strävan att få ut sina varor på den gemensamma marknaden. Även i denna procedur kommer Kommerskollegium att vara kontaktpunkt i Sverige.