Genomförandet av tjänstedirektivet
Tydliga regler för tjänstehandel, förenklad administration för tjänsteleverantörer och stärkta rättigheter för konsumenter. Det syftar de åtgärder till som presenteras i en departementspromemoria om hur tjänstedirektivet ska genomföras i Sverige.
Ett omfattande arbete pågår i Regeringskansliet och på många myndigheter för att genomföra tjänstedirektivet i Sverige. Genomförandet innebär i korthet att Sverige ska:
- Göra en bred regelöversyn för att undersöka vilka regler som måste ändras eller upphävas.
- Genomföra en lagstiftning som säkerställer att Sverige lever upp till tjänstedirektivets krav på tjänsteverksamhet.
- Inrätta en gemensam kontaktpunkt som kan ge information till tjänsteföretag och tjänstemottagare.
- Se till att tjänsteföretagen via kontaktpunkten kan kommunicera enkelt, på distans och elektroniskt med berörda myndigheter.
- Utveckla tillsynssamarbetet med andra länder.
Förslag till hur tjänstedirektivet ska genomföras i Sverige
I en departementspromemoria (Ds) presenteras förslag till hur tjänstedirektivet ska genomföras i Sverige. Promemorian har skickats ut på remiss till ett stort antal organisationer, myndigheter och kommuner.
I promemorian föreslås att tjänstedirektivet genomförs i en ny lag (lagen om tjänster på den inre marknaden) samt genom ändringar i sektorslagstiftning och i författningar på lägre nivå.
Etableringsfrihet och fri rörlighet för tjänster
För att säkerställa att svenska regler om tillstånd, myndigheternas tillståndsrutiner och de krav som i övrigt ställs på tjänsteverksamhet uppfyller tjänstedirektivets bestämmelser om etableringsfrihet och fri rörlighet för tjänster, har Regeringskansliet och berörda myndigheter gjort en bred regelöversyn inom tjänstesektorn.
Resultatet visar att svenska regler redan till stor del överensstämmer med direktivet. Några otillåtna tillstånd har inte identifierats, men ett tillstånd ersätts av anmälningsplikt. I ett tiotal fall görs justeringar i de krav som ställts upp för att få tillstånd. Svenska bestämmelser kan inte alltid tillämpas mot en tjänsteleverantör som är etablerad i ett annat medlemsland än Sverige. Detta föranleder ändringar i ett tiotal lagar. I särskilda fall får ändå ingripanden i Sverige göras och måste då följa en bestämd procedur. För att ytterligare understryka direktivets principer om etableringsfrihet och fri rörlighet för tjänster föreslås den nya lagen om tjänster på den inre marknaden innehålla en bestämmelse om att statliga och kommunala myndigheter ska verka för att dessa principer får genomslag i Sverige.
För att förkorta handläggningstiden för tillstånd till tjänsteverksamhet måste ansökningar beslutas inom en i förväg bestämd tidsfrist. Tjänsteleverantörer ska få besked om denna tidsfrist genom ett mottagningsbevis. En ansökan anses beviljad om ett beslut inte fattas inom denna tidsfrist (automatiskt eller tyst beviljande). Bestämmelser om tidsfrist och mottagningsbevis föreslås införas i den nya lagen om tjänster på den inre marknaden. Sådana regler ska också införas i sektorsförordningar på de områden där tillstånden regleras. I särskilda fall, till exempel för verksamheter som kan påverka människors hälsa, säkerhet eller miljön, får myndigheter göra undantag från reglerna om automatiskt eller tyst beviljande. Det konstateras i promemorian att undantag från dessa regler bedöms vara motiverat för ett stort antal tillstånd.
En kontaktpunkt för enklare myndighetskontakter
I departementspromemorian föreslås att en kontaktpunkt inrättas i Sverige som ska bestå av en webbportal och en helpdesk. Kommerskollegium ansvarar, i samverkan med Nutek och Konsumentverket, för att utveckla kontaktpunkten som ska vara i bruk senast 2010.
Genom kontaktpunkten ska tjänsteleverantörer, på elektronisk väg, kunna ansöka om tillstånd och kommunicera med tillståndsmyndigheten. Kontaktpunkten ska tillhandahålla information om svenska regler och berörda myndigheter samt möjligheter till viss rättslig prövning. Kontaktpunkten ska även lämna annan information av praktisk betydelse för att starta tjänsteverksamhet. Även konsumenter ska kunna få information av kontaktpunkten, bland annat om vilka krav en tjänsteleverantör måste uppfylla och allmän information om konsumentskydd i andra medlemsländer.
Information till konsumenter
I departementspromemorian föreslås att tjänsteleverantörer alltid ska lämna uppgifter som gör det möjligt för konsumenter att komma i kontakt med tjänsteleverantörer. Dessutom måste identifieringsuppgifter om företaget lämnas liksom relevant information om tjänsten (till exempel prisinformation, garantier, standardvillkor och tvistlösningsmöjligheter). Tjänsteleverantören måste också se till att hantera klagomål från tjänstemottagare skyndsamt.
Ökat samarbete mellan myndigheter
För att garantera en effektiv tillsyn av tjänsteleverantörer innehåller tjänstedirektivet bestämmelser som syftar till att utveckla samarbetet mellan myndigheter. Genom IMI (informationssystemet för den inre marknaden) ska behöriga myndigheter i alla medlemsländer kunna kommunicera med varandra på ett snabbt och effektivt sätt. Genom IMI kan myndigheterna underlätta både sin tillsyn och handläggning av tillstånd så att tjänsteleverantörernas administrativa börda samtidigt kan minskas. Den nya lagen om tjänster på den inre marknaden föreslås innehålla bestämmelser om skyldigheten för myndigheter att bistå andra myndigheter inom EU/EES-området samt inrättande av samordnande myndigheter för att underlätta detta samarbete. Lagen föreslås även innehålla en bestämmelse om att de behöriga myndigheterna ska använda informationssystemet IMI för sitt samarbete.
Tidsplan
Oktober 2008: Ds om genomförandet av tjänstedirektivet på remiss till ett stort antal remissinstanser till och med den 15 januari 2009
April 2009: Lagrådsremiss beslutas
Maj 2009: Proposition lämnas till riksdagen
December 2009: EU:s medlemsländer och EES-länderna (Island, Liechtenstein och Norge) ska ha genomfört tjänstedirektivet genom lagstiftning och andra nödvändiga arrangemang
Kort om tjänstedirektivet
Syftet med tjänstedirektivet är att bidra till utvecklingen av en verklig inre marknad för tjänster där både företag och konsumenter kan dra full nytta av de möjligheter som finns i tjänstesektorn. Avsikten är att göra det enklare för företag att etablera sig och tillfälligt tillhandahålla tjänster på EU:s inre marknad samtidigt som tjänsternas kvalitet stärks.

