Utrikesdepartementet under det svenska EU-ordförandeskapet
När Sverige tog över uppdraget att som sista land under Nicefördraget utöva ett fullständigt ordförandeskap i Europeiska unionen var de två viktigaste frågorna tydliga för regeringen. Det gällde först och främst klimatfrågan och EU:s roll inför och under toppmötet i Köpenhamn.
Den andra frågan handlade om att hejda den ekonomiska nedgången och finna en väg ur krisen med återställd akroekonomisk balans. Därtill krävdes förändringar i tillsynen av finansmarknaderna för att minska risken för att händelserna under 2007 och 2008 skulle upprepas i framtiden.
På båda dessa områden sattes EU:s roll som global aktör på prov. Skulle unionen förmå att tala med en röst och dess medlemmar agera tillsammans i full enighet? Var det möjligt att skapa de nya gemensamma institutioner för tillsyn och kontroll som behövdes för att stabilisera de finansiella marknaderna? Och skulle EU kunna utöva det globala ledarskap som var nödvändigt framförallt i klimatfrågan?
De två huvudprioriteringarna för Sverige var:
- Hantera den ekonomiska och finansiella krisen
- Klimatförändringarna
Utrikesdepartementets prioriteringar inom respektive politikområde var:
- Utvidgningen
- Afghanistan och Pakistan
- Fredsprocessen i Mellanöstern
- Östliga partnerskapet
- EU:s utrikestjänst
- Demokratistöd i EU:s yttre förbindelser
- Biståndseffektivitet
- Samstämmighetspolitiken
- EU-patent
- Frihandelsavtal EUSydkorea
- Tjänstedirektivet
