Det nordiska samarbetet

De nordiska länderna har, sedan länge ett mycket nära och väl fungerande samarbete på försvarsområdet. Samarbetet är byggt på ett ömsesidigt förtroende, vilket gör det unikt och tillåter att även frågor av känslig karaktär diskuteras. De nordiska länderna är överens om att vi har mycket att vinna genom erfarenhetsutbyte, samverkan, gemensamma lösningar och gemensamt agerande.

I Sverige finns en bred politisk enighet om att ytterligare fördjupa och bredda det nordiska samarbetet, i syfte att stärka Sveriges militära förmåga till nationell och internationell krishantering.

Sverige ska, tillsammans med de nordiska länderna, möta nya strategiska hot och utmaningar, globalt och i vårt närområde. Samarbetet påverkar säkerhetsutvecklingen i vårt närområde positivt och möjliggör för de nordiska länderna att tillsammans ta ett större, regionalt säkerhetsansvar.

Regeringen vill se ett så långtgående nordiskt samarbete som möjligt. Det finns inga principiella begränsningar för samarbetet, så länge det inte kräver ömsesidiga försvarsgarantier.

Det nordiska samarbetet, som efter ett nytt samförståndsavtal 2009 numera kallas NORDEFCO (Nordic Defence Co-operation), omfattar samtliga nordiska länder men har ett flexibelt format. Det innebär att alla länder inte måste delta i samtliga samarbeten, utan att samarbete lika gärna kan genomföras bi- eller trilateralt.

De nordiska försvarsministrarna möts två gånger per år. Deras möten föregås av möten på statssekreterarnivå.

Norden och världsorganisationer

De nordiska länderna samarbetar också inom ramen för de multilaterala samarbetsforumen. Tillsammans kan länderna vara en starkare röst än som enskilda länder i FN, EU och Nato.

Länderna har också en gemensam önskan om ett närmare samarbete mellan Nato och EU. Sverige och Finland har sedan länge samarbetat för att öka bidragsgivande partnerländers insyn och inflytande i Nato-ledda operationer.

De nordiska länderna har även utarbetat ett tankepapper med olika förslag om hur relationen mellan EU och Nato skulle kunna utvecklas och förbättras. Tankepappret presenterades i KUSP (EU) och NAC (Nato) i slutet av 2008.
Det nordiska samarbetet minskar däremot inte de nordiska ländernas enskilda handlingsfrihet gentemot internationella organisationer eller andra länder.