Vattenverksamhet (SOU 2009:42) samt Områden av riksintresse och Miljökonsekvensbeskrivningar (SOU 2009:45)

Delbetänkandet om vattenverksamhet

Utredningen föreslår att miljöbalkens regler om vattenverksamheter och miljöfarliga verksamheter ska närma sig varandra. Detta sker genom att tillståndsmyndigheten inte längre ska pröva om den som söker tillstånd till vattenverksamhet har rådighet över vattnet. Likaledes avskaffas det särskilda kravet på samhällsekonomisk tillåtlighet för vattenverksamheter. Vidare ska reglerna för att söka s.k. ändringstillstånd vara gemensamma för vattenverksamhet och miljöfarlig verksamhet. Det ska även vid vattenverksamhet vara möjligt för regeringen att meddela generella föreskrifter som gäller i stället för vad som framgår av verksamheternas tillstånd.

I syfte att underlätta omprövningar av tillstånd till vattenverksamheter föreslås att verksamhetsutövarna ska ges ett större ansvar för kunskapsuppbyggnad och för att ta fram prövningsunderlag. Detta sker bl.a. genom att vattenkraftverk och vattenregleringsföretag ska lämna årlig miljörapport. Den som bedriver vattenverksamhet ska vara skyldig att ta fram det underlag som krävs vid en omprövning. Vidare föreslås att länsstyrelserna ska genomföra en inventering av vattenverksamheter och tillsammans med Kammarkollegiet bedöma i vilken ordning omprövningar bör bedrivas. Arbetet ska samordnas med pågående arbeten inom vattenförvaltningen.

Det ska alltid krävas anmälan till länsstyrelsen vid rensning av vattendrag.

Säkerhetshöjande åtgärder vid vattenverksamheter ska vara möjliga att vidta efter anmälan till länsstyrelsen alternativt efter en omprövningsansökan från verksamhetsutövaren.

Energimyndigheten ska ges i uppdrag att utse vilka vattendrag som är av riksintresse för produktion av förnybar energi.

Den som driver vattenkraftverk eller vattenreglering ska senast 2011 redovisa hur fiskvandringsvägar kan anordnas vid de utbyggda älvarna.

Utredningen föreslår att Kammarkollegiets, Fiskeriverkets och länsstyrelsernas resurser för omprövning respektive tillsyn förstärks.

Följande frågor bör utredas vidare

• ska tillstånd enligt miljöbalken alltid vara tidsbegränsade
• behövs det ytterligare skydd för befintlig vattenkraft mot åtgärder som minskar elproduktionen,
• bör det införas en allmänt hållen regel som främjar produktionen av förnybar energi och
• bör tillsynen av vattenverksamheter koncentreras till ett mindre antal länsstyrelser?

Slutbetänkandet om områden av riksintresse och miljökonsekvensbeskrivningar

Miljöprocessutredningen har efter 20 månaders arbete överlämnat sitt sjätte och sista betänkande.

Utredningen föreslår ändringar i miljöbalken och ett dussintal andra lagar. Ändringarna avser de regler som gäller hushållningen med mark- och vattenområden. Dessutom föreslås ändringar i bestämmelserna om de miljökonsekvensbeskrivningar som ska upprättas i samband med ansökan om tillstånd till bl.a. miljöfarlig verksamhet.

Utredningen föreslår att mark- och vattenområden som är av riksintresse på grund av att de innehåller förekomster av grundvatten ska skyddas mot åtgärder som kan påtagligt minska områdenas betydelse för dricksvattenförsörjningen. Vidare föreslås att områden som är av riksintresse för fisket ska ges ett utökat skydd. Detsamma föreslås för områden som är av riksintresse för utvinning av värdefulla ämnen eller material. Utredningen anser att reglerna som gäller skyddet mot exploatering av värdefull jordbruksmark för andra ändamål bör ses över och föreslår dessutom en skärpt kontroll av tillämpningen av dessa regler.

Utredningen föreslår dessutom att regelverket angående bestämmelserna om områden av riksintresse förtydligas i olika avseenden. De statliga prioriteringarna bör klargöras. Sektorsmyndigheternas ansvar för att lämna uppgifter om områden av riksintresse bör framhävas ytterligare.

I fråga om miljökonsekvensbeskrivningar föreslår utredningen att 6 kap. miljöbalken görs tydligare. Regeringen bör få avgöra i vilka fall miljökonsekvensbeskrivning ska upprättas i samband med en ansökan om tillstånd till miljöfarlig verksamhet. Därigenom öppnas en möjlighet att närmare anpassa de svenska bestämmelserna till regelverket inom EU. Ett flertal förenklingar föreslås i de regler som gäller skyldigheten för en verksamhetsutövare att samråda med bl.a. länsstyrelsen och närboende i samband med att en miljökonsekvensbeskrivning upprättas. Länsstyrelsen ska vara skyldig att på begäran lämna råd om innehållet i en miljökonsekvensbeskrivning. Reglerna om det obligatoriska innehållet i en miljökonsekvensbeskrivning föreslås bli mer flexibla. I fråga om verksamheter som inte kan antas medföra betydande miljöpåverkan ska en miljökonsekvensbeskrivning utformas med hänsyn till verksamhetens art och omfattning. Utredningen föreslår regler om utökad samordningsskyldighet för myndigheterna när en verksamhet ska prövas enligt flera lagar.

Genom regeländringar som trädde i kraft den 1 januari 2008 blev ett avsevärt antal verksamheter som tidigare omfattats av tillståndsplikt i stället skyldiga att göra anmälan om bl.a. ny miljöfarlig verksamhet. Utredningen anser att en utvärdering bör göras av tillämpningen av bestämmelserna om anmälan av miljöfarlig verksamhet.

Utredningen föreslår att författningsförslagen träder i kraft den 1 juli 2010.