Fastställande av utgiftstak
Utgiftstaket för staten sätter en övre gräns för de så kallade takbegränsade utgifterna i statsbudgeten. Det främjar budgetdisciplinen och stärker trovärdigheten i den ekonomiska politiken.
Alla utgifter i budgeten liksom i ålderspensionssystement omfattas av utgiftstaket. Däremot ingår inte statsskuldsräntorna, eftersom regering och riksdag har små möjligheter att kortsiktigt påverka dessa. Riksdagen beslutar först hur stora utgifterna får bli totalt sett och sedan får regeringen prioritera inom de olika utgiftsområdena.
Utgiftstaket beslutas för tre år framåt av riksdagen efter förslag i regeringens budgetproposition. Under hösten inför budgetåret beslutar riksdagen alltså både hur stora de takbegränsade utgifterna får bli tre år senare och hur resurserna ska fördelas i detalj under budgetåret. Syftet med att ha ett treårigt perspektiv är att stärka finanspolitisken och visar på långsiktigheten.
Normalt ska inte ett beslutat tak ändras, även om riksdagen när som helst kan ompröva ett utgiftstak. Ett regeringsskifte kan betyda att den nya regeringen föreslår ett annat utgiftstak. Även en sittande regering kan föreslå att riksdagen ändrar utgiftstaket om speciella omständigheter föreligger.
Tekniska justeringar av taket
Tekniska justeringar av utgiftstaket är emellertid ofta nödvändiga att göra för att taket ska behålla sin stramhet. Det bör göras:
- vid budgettekniska omläggningar som inte påverkar det offentliga åtagandet (till exempel vid övergång från brutto- till nettoredovisning)
- vid förändringar som påverkat det offentliga åtagandet men inte de takbegränsade utgifterna
- oavsett om justeringarna höjer eller sänker utgiftstaket
Beräkning av budgeteringsmarginalen
Eftersom det alltid är osäkert hur de takbegränsade utgifterna utvecklas behövs en buffert mellan de takbegränsade utgifterna och utgiftstaket. Denna buffert kallas för budgeteringsmarginal och ska i första hand användas om utgifterna utvecklas på ett annat sätt än förväntat. Men om marginalen är stor nog, och överskottsmålet tillåter det, kan den användas för reformer.
Regeringens riktlinje är att marginalen bör vara:
- minst 1 procent för det aktuella året, t
- minst 1,5 procent för år t+1
- minst 2 procent för år t+2
- minst 3 procent för år t+3
