Tal
Konserthuset, Stockholm 21 januari 2010
Lena Adelsohn Liljeroth, Kulturminister
Tal vid invigningen av Chopinåret
Det talade ordet gäller.
Kära vänner, Herr ambassadör, the ambassador of Poland (Your excellency),
2010 verkar bli de många jubileernas år. Men somliga händelser - eller personer - förtjänar särskild uppmärksamhet.
Jag gläds åt att tillsammans med er få uppmärksamma Frederic Chopins 200 års dag. Det är hissnande att i tanken och känslan, försöka förflytta sig mellan Zelazowa Wola i Polen 1810 och Stockholms konserthus idag. Inte bara därför att Chopins tid var så annorlunda vår - för det var den sannerligen - utan för att musiken bildar en brygga, över generationer, över nationer, över sekler!
För trots tiden som förflutit och allt vi genomlevt - inte minst de fasor som Europa och Polen erfarit genom flera krig, och åratal av ockupation - så kan vi glädjas åt att kulturen har segrat.
Fortfarande talar Chopins musik till oss - till dig, till mig, till alla - som vill lyssna. Och om vi bara låter det märkliga i detta sjunka in, så inser vi hur mycket det säger om konstens - litteraturens, bildkonstens och i synnerhet musikens kraft.
Att vi är här idag, så många, är ju inte en symbolhandling eller en manifestation - det är för att den musik vi strax ska få höra - öppnar dörren till det eviga - och visar vad människan också kan skapa, vid sidan om våld och förtryck. Musiken finns kvar, även när vi en gång, är borta.
Storheten - då som nu - är också att det den säger är öppet för min och din tolkning. Att musiken både är universell och individuell.
Kultur är föda för själen - och med det är den en omistlig del av våra liv, våra drömmar och vår vardag.
Kära vänner, nu vill vi ha musik och inte ord. Låt mig därför härmed öppna Chopin-året!
/Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth
