Tal
15 februari 2010
Sten Tolgfors, Försvarsminister

Tal av försvarsminister Sten Tolgfors vid namngivningsceremonin av Kustbevakningens fartyg KBV 002 Triton, ombord på fartyget i Visby hamn

Vänner,

Det är väldigt trevligt att få vara med idag på namngivningen av KBV 002 Triton.

Kustbevakningen genomgår just nu en högst betydande materiell förnyelse. Förnyelsen av Kustbevakningens flotta - både flyg och marin - är en del i Sveriges ansvar för våra hav, inte minst för Östersjön. Totalt investerar vi tre miljarder kronor i Kustbevakningen åren 2009-2014.

Kustbevakningen tillförs tre stora fartyg, drygt 80 meter långa, av vilka vi ser ett bakom oss idag, med kapacitet för allt från bogsering av större fartyg till brandbekämpning. Ett fartyg specialutrustas för att kunna hantera olyckor med kemikalier. Fartygen har också kapacitet att kunna nödbogsera större fartyg vid svåra väderförhållanden. Alla tre har förmåga att sanera oljeutsläpp.

Ett fartyg stationeras i Göteborg, ett glädjande nog här på Gotland och ett i Karlskrona. Det första har redan levererats och jag besökte det i Stockholm. Det andra levereras här idag. Samtidigt kommer Kustbevakningen fram till 2014 att tillföras fyra stycken mellanstora kombinationsfartyg, som kan hantera såväl oljeutsläpp som övervakningsuppgifter. Därtill kommer fem mindre fartyg för mer kustnära uppgifter och kontroll.

Alldeles centrala för Sverige är också de tre toppmoderna sjöövervakningsflygplan av typen Dash, som Kustbevakningen nu har fått levererade. De har stor uthållighet, förmåga att samverka med andra och mycket avancerade sensorsystem. Ett av dessa sjöövervakningsflygplan kommer under våren 2010 att delta i den av Sverige ledda EU-insatsen Atalanta utanför Somalias kust. Det är ett genombrott för civil-militär samverkan. Kustbevakningen kommer att göra stor nytta för att hindra piratdåd mot den civila sjöfarten och bidra till skyddet för FN:s matleveranser, till gagn för landets civilbefolkning.

**

Jag har i många sammanhang lyft fram det Östersjöperspektiv, som präglar Alliansregeringens säkerhets- och försvarspolitik, eller med andra ord som präglar vår syn på både civil och militär säkerhet. Låt mig ange några sådana aspekter och Kustbevakningens roll i detta.

I varje givet ögonblick finns 2 000-3 000 fartyg på Östersjön. Oljetransporterna på Östersjön har fördubblats och kommer att fortsätta öka. Hamnkapaciteten byggs ut. Östersjön är på många sätt ett energins innanhav.

Östersjön är central för Sveriges civila säkerhet, för handelsflöden och för resande. Därför kräver sjöfarten en god bild över vad som händer på havet.

Mellan 15-20 procent av Östersjöns havsbotten är död och större delen är i mycket dåligt skick. Hundra års industriavfall, minor, övergödning och överfiske samt för liten syresättning och för litet inflöde av saltvatten gör Östersjön till ett synnerligen känsligt hav.

Av många skäl är det nödvändigt att vi bättre kan följa vad som händer på Östersjön.

Nationellt och dessutom under ordförandeskapet i EU har en av våra starkaste prioriteringar varit byggande av Östersjögemensam sjöövervakning och att bättre koppla samman existerande system och information för att få en bättre bild av det som sker på våra hav. Informationen finns där men måste bättre delas mellan länder och inom länder. Juridiska hinder ska lyftas.

Sverige lyckades i november få igenom beslut i EU:s ministerråd kring detta, som en grund för EU:s arbete med att koppla samman regionala sjöövervakningssamarbeten till en gemensam bild för hela EU. I detta arbete har Kustbevakningen varit mycket framgångsrika.SUCBAS-systemet, där åtta länder genom att dela information bygger en gemensam Östersjöövervakning och därmed tar ett gemensamt ansvar, har på mycket kort tid etablerats och är redan operativt och levererar nytta för Sverige.

Vi får tillgång till andra länders information. De till vår. Finland, Danmark och Sverige har 2009 fått tillgång till varandras radarbilder och databaser elektroniskt. Fem andra länder byter i ett första steg information med oss manuellt. På sikt kan EU:s länder koppla ihop samarbetet kring sjölägesbilden på Östersjön, med liknande samarbeten på andra håll i Europa. Och kanske internationella EU-insatser som Atalanta.

Fram tills nu har sjölägesinformationen varit uppdelad mellan länder, men också mellan olika myndigheter inom länderna. I Sverige har Försvarsmakten och Kustbevakningen haft olika system och radarbilder. Nu kopplas därför sjölägesinformation samman, vilket innebär att våra myndigheter delar med sig av vad de vet till varandra och till sju andra Östersjöländer.

Kostnaden för SUCBAS är bara ett par hundra tusen kronor om året för Sverige, men ger mycket god effekt för vår säkerhet.

En effektivare sjöövervakning gör att vi bättre kan hantera den civila sjöfarten, sjösäkerheten, miljöfrågor, skydd mot brottslighet och militära hot.

För att ytterligare förstärka våra svenska myndigheters förmåga till sjöövervakning och krishantering kommer etappvis från och med i år att införas ett nytt system för utbyte av sjörelaterad civil information genom SJÖBASIS. Det kan bland annat gälla underrättelser om farligt gods, sjöfartsskydd, gräns- och kriminalunderrättelser.

SJÖBASIS kan visa på anomalier, eller förenklat sagt onormala fartygsrörelser och varsko berörd myndighet. Det skall också tillhandahålla lägesbilder och prognoser för olycksutveckling beroende på vind och strömförhållanden. Fullt utbyggt ingår elva svenska myndigheter i SJÖBASIS.

Östersjön är ett hav som påverkas starkt av energitransitering. Det är bland annat därför vi stärker övervakningen av vad som händer på Östersjön. Återstår gör att öka kapaciteten för oljesanering, vilket börjar ske genom de nya fartygen.

Det är dock så att inget land kring Östersjön ensamt förmår att hantera en större oljeolycka. Samarbete är nödvändigt. Ifjol hjälpte Sverige till när ett oljeutsläpp skedde utanför Norge, nära den svenska västkusten. Sådan samverkan måste förberedas och så sker också.

**

Försvarspolitiken har av Alliansregeringen tillförts ett nytt närområdesperspektiv. Dimensioneringen och inriktningen av det svenska försvaret har en tydlig Östersjöprofil. Sverige bygger säkerhet tillsammans med våra grannar i Noden och EU. Sverige liksom Finland har fattat beslut om en solidaritetsförklaring baserad på EU:s nya fördrag. Försvaret skall kunna utföra insats med samma förband i Sverige, i närområdet och utom närområdet.

Östersjöområdet är stabilt, inte minst tack vare EU:s och Natos utvidgningar, men det går inte att utesluta framtida kriser, intressekonflikter och incidenter.

Sverige har därför norra Europas största och mest kvalificerade flygvapen. Det är dubbelt så stort som våra grannländers och har full operativ bredd. Flygvapnet övervakar luftrummet och utgör en tröskel för ett fientligt agerande mot Sverige.

Vi undersöker att ansluta oss tillsammans med Finland till Natos gemensamma luftlägesbild ASDE via Norge, för att förbättra närområdesövervakningen.

Sverige har en flotta där fem nya Visbykorvetter stegvis blir operativa och ett ubåtsvapen i världsklass, som övervakar Östersjön och utgör tröskel för fientligt agerande. Flera av våra grannar saknar ubåtar. Flottan inriktas liksom flyget i första hand för närområdesuppgifter.

Det finns ingen aktör i närområdet som idag har förmåga eller vilja att landstiga mot en kvalificerad motståndare. Vi har beslutat att på Gotland förrådsställa materiel för ett stridsvagnskompani.

**

Kustbevakningen med sina nya fartyg är av mycket stor betydelse för Sveriges civila säkerhet. Den omfattande nya flotta som Kustbevakningen nu tillförs ger oss ny kapacitet och förmåga att värna det känsliga hav som Östersjön är.

Namngivningscermonier som denna av KBV 002 Triton, är tillfällen både att understryka de utmaningar som Östersjön står inför, och också de nya möjligheter som Kustbevakningen får. Detta visar regeringens Östersjöperspektiv både vad gäller civil och militär säkerhet. Och kopplingen där emellan genom civil-militär samverkan.