Intervju, 17 maj 2011
Ministermöte fångade upp synpunkter på EU:s framtida fiskepartnerskapsavtal
Fredag den 13 maj hade fiskekommissionär Maria Damanaki bjudit in EU:s fiskeministrar till ett möte med ministrarna från de länder som EU har fiskepartnerskapsavtal med (FPA).
Robert Andrén, departementsråd på Landsbygdsdepartementet
Syftet med mötet, som hölls i Bryssel, var att fånga upp synpunkter på dagens avtal, samt inspel till vad som bör förbättras i den nära förestående reformen av EU:s fiskeripolitik. Sverige representerades av Robert Andrén, departementsråd på Landsbygdsdepartementet.
Vilka åsikter kring nuvarande avtal fördes fram?
- Alla länder på plats framhöll avtalen som bra verktyg och att de genererat en hel del positivt för partnerskapsländerna men även för konsumenterna i EU. Flera av partnerskapsländerna menade dock att kraven från EU:s sida ibland är orealistiska att möta. Kraven kan ibland innebära omfattande lagförslag som blandar in parlamenten, vilket i en del länder är en jätteapparat. Det saknas kapacitet att driva igenom så stora förändringar på den korta tidsram som EU satt upp. Flera stater lyfte också fram problematiken med illegalt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU), och menade att de inte är i närheten av att kunna hantera det.
Fisheries Partnership Agreements
FPA står för Fisheries Partnership Agreements och är ett partnerskapsavtal om fiske mellan EU och tredjeland.
Finns det några tydliga skiljelinjer mellan EU och tredjelandsparterna?
- Vid mötet blev det väldigt klart att från partnerskapsländernas sida ifrågasätter man inte avtalen som verktyg utan vill snarare fokusera på hur de kan utformas bättre, medan det inom EU ibland finns en diskussion om huruvida vi ska ha avtal överhuvudtaget.
Vilka aspekter tog du som representant för Sverige upp?
- Sverige lyfte framförallt fram tre viktiga aspekter i FPA-frågan, nämligen
- EU-fartyg som fiskar under FPA i andra länder måste givetvis följa samma regler som gäller inom EU-vatten,
- FPA måste utvärderas av oberoende institut avseende deras ekologiska, ekonomiska och sociala effekter för de inblandade aktörerna, och slutligen
- EU:s stöd ska frikopplas i möjligaste mån från fiskekostnaden. Det bör betalas av de som verkligen fiskar under avtalen, det vill säga av näringen själv.
Vad lyfter du själv fram som den viktigaste slutsatsen från mötet?
- Kommissionen pekade på flera förbättringspunkter under dagen. Jag tycker några viktiga punkter är att EU behöver lyssnar på och samverka ännu mer med tredjepartsländerna, vilket även innebär att länderna bättre måste redovisa hur de ska använda stöden för sin förvaltning och infrastruktur. Det är också viktigt att FPA och vad som sker inom biståndsområdet synkas bättre framöver. Det kan stå hur mycket vackra ord som helst i avtalen men om de inte innebär faktiska resultat, förändringar och leveranser för att nå dessa fina mål har vi misslyckats. Kopplingen mellan mål och leverans måste stärkas.
Vad händer efter mötet?
- Kommissionen tar med sig och använder synpunkterna, speciellt de från tredjelandsparterna, i sitt arbete med att under sommaren ta fram ett förslag på en reformerad fiskeripolitik.
Vilka länder deltog i mötet?
Följande länder som EU har fiskepartnerskapsavtal med deltog i mötet den 13 maj: Kap Verde, Kiribati, Komorerna, Elfenbenskusten, Gabon, Guinea Bissau, Ekvatorialguinea, Grönland, Madagaskar, Marocko, Mauritius, Mauretanien, Moçambique, Salomonöarna, Sao Tomé och Principe, Senegal, Seychellerna.
