Fem frågor till Jesper Svenbro - mottagare av Illis quorum meruere labores
1. Hur lyckas du förena ditt arbete som forskare och författare?
Jag är sedan ett år tillbaka pensionerad från min forskartjänst i Paris. Men så här "i efterhand" kan jag sammanfatta situationen så här:
När jag t.ex. tillsammans med en god vän och kollega, John Scheid, i flera års tid under våra gemensamma seminarier försökte nå fram till ett slags förståelse av den grekiska myten, stod mitt poesiskrivande i ett produktivt förhållande till min vetenskap och vice versa. De båda aktiviteterna var som kommunicerande kärl. Mytens poetik fick jag grepp om genom mitt poesiskrivande, som i sin tur fick impulser från mitt vetenskapliga arbete. På den tiden föredrog jag att inte vara alltför explicit i dessa frågor, eftersom hela denna situation framstod som en smula obscen, dels i mina franska kollegors ögon, för vilka vetenskapligheten erövras genom ett systematiskt undertryckande av alla poetiska impulser, dels i poesiläsarnas ögon, för vilka vetenskapen stod för ett slags känslans uttorkning och förtvining. Men jag framhärdade med mitt dubbelspel "i det fördolda". Och tyckte rentav om situationen!
Jag kan tillägga att den forskning kring den grekiska myten som jag anspelar på finns dokumenterad i en hel rad kapitel i min bok Försokratikern Sapfo och andra studier i antikt tänkande, Glänta 2007.
2. Vad är det du forskar eller skriver på just nu?
Jag försöker få färdig en artikel om färgperceptionen hos försokratikern Empedokles. Jag vill visa att hans fragment med de två målarna är en allegori för ögonen:
Som när ett målarpar gör färgrika bilder till templet,
båda skickliga män, förfarna i hantverkets konstgrepp, -
ja, när de händigt valt ut pigment till skiftande färger,
blandade proportionellt, lite mer av ett än ett annat,
avbildar de med dem vadhelst man önskar se målat;
båda framställer träd liksom mans- och kvinnogestalter,
vilda djur och fåglar samt vattenlevande fiskar,
långtida gudar jämväl, i rang och heder de främsta.
Så må du aldrig förvillas att tro att den dödliga världen
från något annat håll skulle få sin synlighets källa.
Nej, gör den insikt till din som guden låter dig höra!
Ögonen färglägger världen. Vilken underbar tanke!
Samtidigt är jag praktiskt taget klar med en ny diktsamling. Och det faktum att jag blivit färdig med denna diktsamling är nu startsignalen för ett nytt poesiprojekt: jag skulle vilja renodla ett slags narrativ, icke-fiktiv, dokumentär poesi, och har redan börjat med det projektet, som Ständige sekreteraren, tillika historikern Peter Englund kan intyga...
3. Hur ser du på utvecklingen inom den svenska forskningen?
Jag har tyvärr inte den överblick som behövs för att svara på den här frågan. När jag lämnade den svenska humanistiska forskningen på 1970-talet för att inlemmas i ett annat forskningssammanhang, kände jag en stor lättnad. Jag hoppas verkligen att atmosfären i dag är en annan än den var då, men jag vet alltså inte.
4. Vilka författare har påverkat dig mest?
Som ung påverkades jag av poeterna Lasse Söderberg och Tomas Tranströmer. Och många andra. Senare av den italienske poeten Valentino Zeichens berättande poesi. Och även av den store samiske jojkaren Mattias Andersson, som jag lyssnade till tack vare Sveriges Radios utomordentliga Jojk (9 LP:skivor, nu tillgängliga som CD). Mattias Anderssons stora jojk hade publicerats i Ord & Bild i början av 1960-talet. Märkvärdigt nog strömmade impulserna från Valentino Zeichen och Mattias Andersson samman i min diktsamling Samisk Apollon från 1993. Och det blev en ny start fört mig.
5. Slutligen, vad innebär det för dig att ha fått det här priset?
ILLIS QUORUM, det är för mig närmast ett mytiskt begrepp. Jag känner mig mycket hedrad. Om det är Gustav III som instiftat utmärkelsen, vittnar den om den gustavianska epokens enastående förmåga att formulera sig med ellips och elegans: orden är ett citat från den romerske diktaren Propertius, vars byst Kellgren ägnat en dikt, och jag kan bara hoppas att mina insatser inte ter sig alltför obetydliga i ett så storslaget perspektiv.
