Intervju med kulturministern om jämställdhet inom filmbranschen
Varför har du bjudit in till ett branschmöte om jämställdhet i svensk filmproduktion?
Det har under flera år förts en intensiv diskussion om dominansen av män i svensk film, bl.a. när det gäller filmregi. I filmavtalet finns ett mål om att det stöd till svensk filmproduktion som fördelas av Filminstitutets konsulenter ska fördelas jämnt mellan män och kvinnor. Enligt detta mål bör senast 2009 minst 40 procent av antalet konsulentstöd fördelas till filmer av kvinnliga manusförfattare, producenter och regissörer. Enligt Filminstitutets statistik har också 40-procentsmålet uppnåtts inom flera kategorier, men inte alla. Inom regi av lång spelfilm är andelen kvinnor fortfarande i klar minoritet, med 29 procent, jämfört med t ex 39 procent på manussidan. Och om vi jämför med de filmer, som görs utan konsulentstöd och som går upp på biograferna, är andelen kvinnor ännu lägre.
Jag bjöd in företrädare för branschen för att ge dem tillfälle att redovisa sin syn på hur vi nu går vidare för att nå en jämställd svensk filmproduktion. Inför mötet bad vi också alla inbjudna att skriftligen svara på ett antal frågor, som ett underlag för diskussionen.
Du nämner filmavtalets mål. Hur ser du själv på jämställdhetsfrågan?
Jämställdheten är viktig, inte bara för dem som är verksamma inom svensk film. Jämställdheten har också betydelse för mångfalden i filmutbudet och därmed för filmpubliken. Så gott som alla som vi har träffat i dag är eniga om att en jämställd svensk filmproduktion skulle vitalisera svensk film, med fler perspektiv, fler berättelser. Det handlar, som jag ser det, också om att släppa fram fler talanger, att inte misshushålla med potentiella talanger.
Varför ser det då ut som det gör i dag? Varför finns det inte fler kvinnor bakom kameran i svensk film?
Det finns flera skäl till det. Många i branschen talar om gamla strukturer och traditioner, en tröghet och ovilja att ta risker och satsa på det oprövade. De högre regiutbildningarna har i dag en jämn könsfördelning bland de som går ut skolorna, men i branschen verkar män ofta gå andra vägar i karriären än genom högre utbildning. En del kommer t.ex. från reklamfilm och musikvideo. En intressant uppgift är att många män som inte får konsulentstöd, satsar och gör "sin" film ändå. Var hittar de sin finansiering? Varför gör inte kvinnliga filmare samma sak? Bristen på kontakter, nätverk och ekonomiskt kunnande verkar vara andra förklaringar till snedfördelningen.
Vad hoppas du på att mötet ska leda till?
Branschen består av en rad olika aktörer och intressenter, inte bara filmavtalets parter utan också många andra. Det är nödvändigt att träffas och prata med varandra. Men jag vill med det här mötet också betona branschens ansvar. Politiken spelar förvisso roll, Filminstitutets ekonomiska stöd spelar också roll, men det är framförallt inom branschen en förändring måste ske. Det är branschens aktörer som tillsammans har den största makten och de största möjligheterna att förändra. Männen måste maka på sig!
Vid mötet har du aviserat ett nytt stöd till unga kvinnors filmskapande. Kan du berätta mer om det?
Det är ett särskilt bidrag till Filminstitutet för stöd till unga kvinnors filmskapande i växthusverksamhet ute i regionerna. Bidraget uppgår till 1,1 miljoner kronor och ska användas för stöd under hösten 2010 och hela 2011. Syftet med stödet är att lyfta fram fler unga kvinnor ute i landet som har talang och drivkraft att göra film och som så småningom kanske kan inleda en professionell karriär som filmskapare. Det är en framåtsyftande insats, som tillsammans med de andra ansträngningar som görs, av Filminstitutet och i branschen, kan bidra till att driva utvecklingen vidare.
