Intervju med Marika Lagercrantz
Skådespelaren Marika Lagercrantz har i dag utsetts till kulturråd vid Sveriges ambassad i Berlin - ett uppdrag som hon med spänning och glädje ser fram emot. Marika Lagercrantz tillträder posten som kulturråd den 1 september 2011.
Marika Lagercrantz
Vilken är den största utmaningen för dig med ditt nya uppdrag som kulturråd?
Det är en stor utmaning för mig att bli kulturråd i BERLIN. JAG SER MED SPÄNNING OCH GLÄDJE FRAM EMOT DET. Nyfiken att efter så många år som utövande konstnär få medverka till att skapa möten och förutsättningar för andra att utvecklas och inspireras i mötet mellan det oerhört dynamiska tyska kulturlivet och vårt eget. I Tyskland finns det ett stort intresse för Sverige sen många år tillbaka. I tidigare generationer fanns ett motsvarande intresse i Sverige som i efterkrigstiden helt övertogs av USA. Genom den dynamiska utvecklingen i Berlin, först och främst, har det på nytt växts ett stort intresse för den tyska "scenen". Jag ska under hösten försöka insupa atmosfären i vårt stora grannland och tar tacksamt emot all information. Det ska bli spännande att få arbeta på en svensk ambassad i utlandet och jag ser med glädje fram emot samarbetet med ambassadör Staffan Carlsson och de andra på ambassaden.
Vilken koppling har du till Tyskland?
Jag har tidigare arbetat i Tyskland. Under 80-talet turnerade jag mycket i Tyskland med teatergruppen Jordcirkus. Det var en spännande tid. Muren stod då fortfarande och andra världskrigets fasor präglade mycket av samtalen och kulturen. Under en säsong arbetade jag som regissör på Schauspielhaus i Hamburg. Det var en lycklig tid i mitt liv. Möte med Tyskland blev att också få syn på min egen kultur på ett nytt sätt. För mina föräldrar var litteraturen ständigt närvarande, därmed också för oss barn i det Lagercrantzka hemmet. Min första stapplande ord på tyska lärde jag mig av författarinnan Nelly Sachs. Mina barn har växt upp i en familj där teatern och filmen har varit en stor del av vårt liv. Jag är stolt över vårt land och alla de fantastiska konstnärer som finns och som funnits här. Jag hoppas att jag kan medverka till utbyte kulturellt och mänskligt mellan våra länder. Min mans bägge föräldrar kom från Tyskland till Sverige. Min svärfar som ensamkommande flyktingbarn 1939 och min svärmor efter kriget som turnerande operasångerska. Tyvärr lever ingen av dem längre. Men också genom dem är Tyskland oss nära. Min familj kommer inte att följa mig till Berlin tyvärr under första året i alla fall.
