Nyskapande kultur och det lokala kulturlivet får det tuffare

Eva Bergquist, kulturråd i Washington kommenterar hur finansoron i USA påverkar kulturen.

Hur har kulturen påverkats av finansoron i USA?

Eva Bergquist, kulturråd i Washington Eva Bergquist, kulturråd i Washington

Självklart påverkas alla sektorer av den finansoro som nu präglar USA, så även kultursektorn.

När man resonerar om kulturens finansiering i USA är det viktigt att påminna om att den skiljer sig åt från den vi är vana vid i Sverige. Här finansieras kulturen endast till 10 % av statliga, delstatliga eller lokala medel, 40 % genom intäkter från försäljning eller kapital och till 50 % genom bidrag från företag eller enskilda individer.

För innevarande år har det i stort sett skett neddragningar på alla offentliga nivåer - även om en färsk genomgång av den statliga kulturfinansieringen av American for the Arts också visar att vissa stater valt att satsa på kultur. Det mest drastiska exemplet är Kansas som helt eliminerat allmänna delstatsmedel till kultur för att i stället förlita sig till privata donationer. Detta har i sin tur påverkat kulturlivets möjlighet att få statlig finansiering då den, som i Sverige, kräver matchning från lokalt eller regionalt håll.

Dessa neddragningar åtföljs därutöver av minskat givande från företagens sida. Enligt Donna Cutro, chef för avdelningen Institutional Giving på Kennedy Center är det främst bidragen till särskilda events/föreställningar som snarare finansieras av medelstora företag som minskar. De största företagen, så kallade corporate donors, som finansierat centret under ett antal år ligger kvar, liksom de enskilda givarna som donerar allt från 100 $ till miljonbelopp - om än utan ökning.

Kan man redan nu se några effekter av eventuella budgetsaneringar för kulturområdet?

Även om större institutioner drabbas är det sannolikt det mer lokala kulturlivet som får det ännu tuffare. Stöd från det offentliga har ofta inneburit en kvalitetsstämpel som sedan underlättat finansieringsarbetet gentemot den privata sektorn. Ofta har dessa lokala kulturbärare varit viktiga för själva orten och uppvisat en stor mångfald.

Finns det något område inom kulturlivet som har klarat sig bättre?

Egentligen är hela sektorn lika drabbad. Det finns inget specifikt område som kommit undan besparingar - även kultur för barn och unga, som i USA huvudsakligen finansieras genom utbildningsbudgeten, har nedprioriterats.

Schematiskt skulle man kunna säga att institutionerna blir mer konservativa i sin programläggning i sin strävan att öka de egna intäkterna. Fler säkra kort och svårare för den nyskapande kulturen.