Kyrkligt kulturarv - en del av vår historia och framtid
Regeringen satsar cirka 460 miljoner kronor per år i kyrkoantikvarisk ersättning. Det är pengar som ska gå till att bevara kyrkliga kulturminnen. Sophia Laurin, Kulturdepartementet, berättar i en intervju bland annat om varför vårt kyrkliga kulturarv är unikt.
Sophia Laurin
Vad är unikt med vårt kyrkliga kulturarv?
Kulturarvet är en ofrånkomlig del av vår kulturella helhet och identitet. Det är ett gemensamt arv från tidigare generationer, ofta något som står för kontinuitet, men som samtidigt ständigt förändras. Vårt kyrkliga kulturarv är den största sammanhållna delen av vårt kulturarv. Det har använts genom århundradena och används fortfarande för samma ändamål. Det är unikt.
Det kyrkliga kulturarvet omfattar bl.a. kyrkobyggnader, prästgårdar, kyrkotomter, kyrkliga inventarier, begravningsplatser, kyrkliga arkiv och även kyrkomusik. Vårt kyrkoarv har byggts upp under närmare ett årtusende och har formats i växelverkan med andra delar av samhället. Genom kyrkans nära koppling till statsmakten är det kyrkliga kulturarvet en spegling av och utgör en väsentlig del av vår historia. De svenska kyrkobyggnaderna rymmer också svensk och europeisk konsthistoria. Den välbevarade samlingen av medeltida skulpturer och måleri har inte sin motsvarighet någon annanstans i Europa.
Varför har vi kyrkoantikvarisk ersättning?
Det kyrkliga kulturarvet tillhör oss alla, just därför finns det en bred överenskommelse om att värna det. På många orter är kyrkan en av de äldsta byggnaderna och ofta en viktig och trygg siluett i stadsbilden. När Svenska kyrkan skildes från staten år 2000 kom man överens om att kyrkan skulle få ersättning för att ta ansvar för att det kyrkliga kulturarvet vårdas och bevaras så att de kulturhistoriska byggnaderna och inventarierna kan finnas kvar till kommande generationer.
Vad ska den kyrkoantikvariska ersättningen gå till?
Den kyrkoantikvariska ersättningen ska gå till vård och skötsel av det kyrkliga kulturarvet. Den är alltså inte avsedd för kyrkans övriga kostnader för verksamhet och administration, till exempel konfirmationsundervisning, konserter eller gudstjänster. För vissa kategorier av det kyrkliga kulturarvet, bland annat kyrkor, begravningsplatser, kyrkosilver, textilier och arkiv ställer staten genom skydd i lagen ett generellt krav att dessa ska vårdas och skötas så att det kulturhistoriska värdet inte minskar. Svenska kyrkan äger det kyrkliga kulturarvet och ansvarar därmed för att dessa kulturhistoriska värden inte förstörs. I vissa fall innebär det merkostnader för Svenska kyrkan.
Skiljer sig vårt system (med kyrkoantikvarisk ersättning) från andra länder?
Det som i stort skiljer Sverige från andra länder är att den svenska statskyrkan har skilts från staten. Dessutom har Sverige i ett internationellt perspektiv, som få andra länder, ett stort antal välbevarade kyrkor med tillhörande inventarier från en period om närmare tusen år. Statens beslut om att det kyrkliga kulturarvet, även efter separationen mellan stat och kyrka, skulle bevaras och vara tillgängligt för alla oberoende av exempelvis kyrkotillhörighet, ålder, kön och medborgarskap är unikt i jämförelse med andra länder. Den kyrkoantikvariska ersättningen är en förutsättning för just det.
