Berättelserna ger insikt om det okända
- Berättelserna som personer med funktionsnedsättningar har delat med sig av i Nordiska museets projekt Livsbild är personliga och varken tillrättalagda eller politiskt korrekta. De skildrar både glädjeämnen och negativa upplevelser. Det berättar Margareta Persson, projektledare för Handikapphistoria i Kulturarvet och Diana Chafik, projektledare för Livsbild. Båda två är från Nordiska museet och har medverkat till projektet Livsbilds webbplats där livshistorier och fotografier samlas in digitalt från personer med funktionsnedsättningar.
Margareta Persson och Diana Chafik, Nordiska museet
Vad är fördelarna med att samla in berättelserna i digital form?
Fördelen med att samla in berättelserna digitalt är att allt blir mer tillgängligt. Det betyder att människor kan läsa andras berättelser, inspireras att själva berätta och kommentera direkt. Därmed får museerna in ett rikare material, genom att de får reflektioner från olika människor samtidigt som livsberättelser samlas in. Men även själva den digitala metoden på Livsbild möjliggör för fler människor att medverka i beskrivningen av vår kulturhistoria på sina villkor. Det är möjligt eftersom det finns flera tekniska möjligheter, som att använda teckenspråk eller tala in. Livsbild är en digital insamling som öppnar upp en tidigare sluten process.
Vad finns det för någon gemensam nämnare, ett återkommande mönster i de livsberättelser ni samlat in?
Vi har precis startat insamlingen, men vi har redan fått in över 40 berättelser. Förutom skrivna texter har en del skickats in på teckenspråk och några har talats in. Vi översätter sedan till skriven text. Det som är ett återkommande mönster är att berättelserna är så personliga och man har verkligen bjudit på sig själv. De är inte tillrättalagda eller politiskt "korrekta". En del skildrar glädjeämnen, andra fokuserar på negativa upplevelser. Funktionsnedsättningarna som beskrivs är också mycket olika. Äldre personer berättar om sådant som yngre slipper idag, som att bli placerad på en anstalt eller skola långt ifrån föräldrarna. Men yngre personer beskriver hur man blivit mobbade i skolan eller hur sjukvården inte förstått.
På vilket sätt kan berättelserna bidra till utveckling i framtiden för personer med funktionsnedsättning?
Att få berätta om sina egna upplevelser, att bli synliggjord - är mycket viktigt för individen för att blir stärkt i sin självkänsla. Det kan i sig bli en positiv kraft. I vår traditionella historia har personer med funktionshinder inte skildrats. Men vår gemensamma historia rymmer så många fler människor. Därför tror vi att den här insamlingen kommer att ge insikt om en historia som tidigare varit okänd för de flesta - och som är intressant ur ett samhällsperspektiv. Därmed tror vi att vi bidrar till att utvecklingen i framtiden blir mer rättvis, så att människor med funktionsnedsättning inte ska diskrimineras på olika sätt.
- Livsbilds webbplats
- Kulturministerns livsberättelse på Livsbilds webbplats
- Nordiska museets webbplats
Livsbild
Nordiska museet samlar in Livsberättelser från personer med funktionsnedsättningar och publicerar dessa på en webbplats. Berättelserna har återgivits i skriven form, inspelad på film med teckenspråk, inspelad via telefon m.m. Berättelserna blir tillgängliga för alla genom att de digitaliseras. Tanken är att få ge röst åt sin historia och bli synliggjord. Det handlar också om att lägga till pusselbitar i den gemensamma kulturhistorien om Sverige.
I samband med lanseringen av projektet den 22 mars delade kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth med sig av sin livshistoria till projektet Livsbild.
