Arbetsrätt

Arbetsrätt omfattar de regler som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, den individuella arbetsrätten, och förhållandet mellan arbetsgivare/arbetsgivarorganisationer och arbetstagarorganisationer, den kollektiva arbetsrätten.

De arbetsrättsliga lagarna är i regel tvingande till arbetstagarens fördel. Det innebär att det inte är möjligt för en arbetsgivare och arbetstagare att avtala om regler som medför att en arbetstagare får sämre rättigheter än vad som gäller enligt lagen.

Karaktäristiskt för den svenska arbetsmarknaden och den svenska modellen är att förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare till stor del styrs av kollektivavtal. I dessa avtal finns ofta regler som kompletterar och avviker från vad som gäller enligt lag. Det är därför viktigt för en arbetstagare som vill veta vilka regler som gäller för hans eller hennes anställning att även ta reda på om ett kollektivavtal gäller på arbetsplatsen.

Den viktigaste lagen inom den individuella arbetsrätten är lagen (1982:80) om anställningsskydd, även kallad anställningsskyddslagen eller LAS. I anställningsskyddslagen regleras hur anställningar får ingås och avslutas. Där finns bland annat bestämmelserna om att tillsvidareanställning ska vara huvudregel men att anställning för viss tid kan överenskommas i vissa fall. I lagen finns också regler om att det krävs saklig grund för att avsluta en tillsvidareanställning.

Andra lagar som är viktiga för arbetstagare och arbetsgivare är semesterlagen (1977:480) och föräldraledighetslagen (1995:584).

Inom den kollektiva arbetsrätten är lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, även kallad medbestämmandelagen eller MBL, den centrala lagen. Här regleras bland annat arbetstagarorganisationernas rätt till förhandling vid vissa arbetsgivarbeslut.

Lagen innehåller också regler som innebär att en arbetsgivare måste förhandla med en arbetstagares fackliga organisation före vissa beslut, t.ex. inför viktigare förändringar av verksamheten.

Förtroendemannalagen, eller lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen, är också en del av den kollektiva arbetsrätten. Förtroendemannalagen innehåller bland annat regler om fackliga förtroendemäns ställning och om rätten att bedriva facklig verksamhet på enskilda arbetsplatser.

Även lagarna om skydd mot diskriminering har stor betydelse för arbetslivet, för dessa lagar ansvarar dock Integrations- och jämställdhetsdepartementet.

I många fall löses tvister som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare i Arbetsdomstolen som är en specialdomstol för arbetsrättsliga tvister. Förutom rättegångsbalken som reglerar processer i alla domstolar finns i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister vissa speciella regler som gäller sådana tvister.

Viktiga arbetsrättsliga lagar

Lagen (1982:80) om anställningsskydd - LAS
Semesterlagen (1977:480)
Föräldraledighetslagen (1995:584)
Lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet - MBL
Lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen
Lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister

Arbetet i EU

Inom EU pågår sedan många år ett aktivt arbete på arbetsrättens område. Många EU-direktiv har påverkat den svenska arbetsrättsliga lagstiftningen, t.ex. mammaledighet, arbetstagares skydd vid överlåtelse av företag och utstationering.

De europeiska arbetsmarknadsorganisationerna har också möjlighet att inom ramen för den så kallade sociala dialogen sluta avtal på europeisk nivå som rådet kan besluta om att genomföra genom ett direktiv. Ett sådant direktiv ska sedan genomföras i alla EU:s medlemsstater. Sådana avtal har bland annat träffats när det gäller visstids- och deltidsarbete och föräldraledighet.

Även EU-domstolens domar påverkar den svenska lagstiftningen. Den så kallade Laval-domen, C-341/05, är ett exempel på det.

För närvarande är mammaledighetsdirektivet under översyn och omförhandling. Arbetsmarknadens parter på europanivå har nyligen ändrat det tidigare direktivet om föräldraledighet. Även detta avtal kommer att genomföras genom ett direktiv.