Maria Åsenius - med Europas bästa som mål

Varje EU-kommissionär får handplocka ett antal medarbetare som sin personliga och politiska stab, det så kallade kabinettet. Cecilia Malmströms kabinett består av ett tjugotal personer, varav nio är experter på de olika ansvarsområdena i hennes portfölj, och resten är sekreterare eller arkivarier. Det är också viktigt att Malmström är väl insatt i vad de andra kommissionärerna gör eftersom hon tillsammans med dem gemensamt ansvarar för besluten. Kabinettet följer därför noga även de andra politikområdena.

Det finns en väl utarbetad gång för hur kommissionens beslut förbereds uppåt i hierarkin. Medarbetarna i kabinettet försöker på sin nivå klara ut så många frågor som möjligt innan de skickas upp till kabinettschefsnivå. Och det kabinettscheferna inte klarar ut går till kommissionärernas nivå. Det är mycket att hålla reda på, och att Maria Åsenius och Cecilia Malmström jobbat tillsammans tidigare är en styrka.

- Det som känns så suveränt skönt och som en trygghet för både kommissionären och mig är att vi tänker så otroligt lika, säger Maria Åsenius. Jag märkte det redan när jag började jobba åt henne som statssekreterare i slutet på 2008. Jag märkte att när jag började fatta beslut som statssekreterare så kom jag ibland på att 'oj, jag kanske borde kolla med ministern'. Men det visade sig ju att i varje sak tyckte vi exakt likadant och landade på samma slutsats. Och det känns ju skönt. Det har fortsatt på samma sätt här.

Kommissionären själv är den viktigaste personen för att ge kabinettet politisk vägledning, men hon hinner inte alltid göra det personligen. Dessutom reser kommissionären mycket i sitt arbete. Maria Åsenius däremot hittar man oftast på kontoret i Berlaymontbyggnaden och det är en strid ström av medarbetare som dagligen vandrar in på hennes kontor för politisk vägledning.

- Jag känner mig ganska kedjad vid mitt skrivbord. Jag reser inte särskilt mycket. Ibland tackar jag ja till att resa ut för att jag behöver stimulans från världen utanför men det känns som om min viktigaste roll är att vara tillgänglig här för kabinettets medlemmar och hålla hela ruljansen igång.

Tung portfölj

Kommissionär Malmströms portfölj innehåller frågor som asyl, migration, gränskontroller, polisiärt samarbete, brottsbekämpning och Schengensamarbetet.

- Vi har fått ett ovanligt tungt ansvarsområde med väldigt många förslag som vi ska lägga fram, och nästan alla förslag är kontroversiella på något sätt. Samtidigt känns det ju enormt meningsfullt. Det är viktiga frågor som måste lösas på Europanivå, säger Åsenius.

Många av frågorna har blivit särskilt aktuella och politiskt heta under våren, delvis på grund av händelserna i Nordafrika. Det är dock viktigt att komma ihåg proportionerna, det är trots allt få som sökt sig till Europa medan grannländerna fått hantera det största trycket. Risken är att fokus förskjuts från de långsiktiga åtgärderna till de kortsiktiga menar Åsenius. Till exempel nämner hon vikten av att jobba för en ökad legal invandring. Även om det kan tyckas avlägset nu, när många länder kämpar med arbetslöshet, så kommer den demografiska utvecklingen i Europa innebära att vi får slåss för att attrahera arbetskraft i framtiden säger hon.

- Jag har blivit orolig nu på senare tid, jag tycker att våra frågor exploateras och offras på ett nationellt altare i många länder. Ofta handlar det om att det är val i det landet i närtid. Det är tråkigt, man underminerar EU-arbetet och det straffar sig i slutändan.

Samtidigt säger Åsenius att det är en styrka att ha just Cecilia Malmström som kommissionär för dessa frågor bland annat för att hennes integritet inom området respekteras.

- Även ministrar som har en annan synpunkt än hon har en väldig respekt för henne för att de känner att det finns en kompass, en ryggrad, det finns en övertygelse som jag tror de andra finner respektingivande även om de kanske inte håller med i varenda sakfråga, och det är en stor styrka.

EU-engagemanget en röd tråd

På frågan hur man hamnar på ett sådant här jobb säger Åsenius att det inte är något man kan planera.

- Det är så mycket slump i livet. Jag har ju varit liberal sedan jag var tonåring och engagerade mig i det liberala ungdomsförbundet. Det ena ledde till det andra. Mitt första politiska jobb var som finansminister Anne Wibbles pressekreterare - de behövde någon som var ekonom, liberal och kunde skriva.

Och, som talesättet går - på den vägen är det. Även om det kan tyckas som slump att Maria Åsenius hamnat där hon är idag så har ändå engagemanget för EU löpt som en röd tråd genom hennes karriär, till exempel var hon engagerad i "Ja till Europa"-kampanjen inför folkomröstningen om EU-medlemskapet. Tidigt i karriären arbetade hon på Europaparlamentet i den liberala gruppens kansli. Därifrån gick hon sedan vidare till kommissionen där hon arbetade för Finlands kommissionär Olli Rehn som då hade ansvar för utvidgning. Detta, att hon jobbat på både parlamentet, kommissionen och faktiskt också rådet då hon var statssekreterare har gett henne en unik erfarenhet av EU-arbetet. Hon kan därför uttala sig om EU med viss auktoritet. Just arbetet i kommissionen finner hon väldigt motiverande.

- Det känns skojigt att få jobba med sånt som är bäst för hela Europa och inte bara för ett land, det tycker jag är fascinerande. Det är det som är kommissionens uppgift, att tänka på Europas bästa och jag tycker att det är viktigt att ta på allvar att kommissionen har just den rollen - att göra en sammanvägning och tänka på Europas bästa och inte företräda enskilda medlemsstater. Inte minst för små och medelstora medlemsstater så är det viktigt att kommissionen tänker så, annars riskerar det att bli det ett direktorat där de stora styr.

Fördelar med fransk byråkrati

- Det gäller att vara öppen för att det kan vara fördelar med sånt som är annorlunda mot hur det är organiserat i Sverige. Jag vet att många svenskar tycker att det är svårt inom den så kallade EU-byråkratin, den är ganska mycket byggd på ett franskt system från början - ganska hierarkiskt. Och jag tyckte för all del det också i början, säger Åsenius.

Men fördelarna enligt Åsenius är att tydliga strukturer och processer gör att information sprids till alla berörda, det är också lättare att ha koll på arbetsbördor, på vad som är på gång. I början tyckte hon att det var konstigt att hon inte bara kunde fatta luren och ringa direkt till den som hon antog hade informationen. Nu när hon själv är chef över ett kabinett har hon större förståelse för detta. Det är viktigt som chef att ha god överblick och veta vilken arbetsbörda ens medarbetare har och vilken information som andra söker.

- Det finns utarbetade rutiner för att hantera det mesta. Jag slås av hur fantastiskt bra det ändå fungerar - 27 medlemsstater, 23 språk...