Internationell naturvård

En hållbar förvaltning av ekosystem är också en viktig del av det svenska utvecklingssamarbetet. Regeringen verkar därför inom EU, FN och andra internationella organisationer för att Sverige ska kunna bidra med resurser och kunnande på ett effektivt sätt.

FN:s konvention om biologisk mångfald

Det finns en stor mängd internationella konventioner och samarbeten som i olika grad reglerar naturvårdsarbetet och hållbart brukande av ekosystemtjänster. Vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992 enades världens ledare om en övergripande strategi för hållbar utveckling. En av de saker man enades om var konventionen om biologisk mångfald (Convention on Biological Diversity, CBD). I konventionen åtar sig de flesta av världens regeringar att kombinera sin strävan efter ekonomisk utveckling med bevarandet av den biologiska mångfalden i världen. I konventionen fastställs tre huvudmål:

• bevarande av biologisk mångfald,
• hållbart nyttjande av dess beståndsdelar,
• rättvis fördelning av de vinster som uppstår vid utnyttjandet av genetiska resurser.

Global vision och mål för biologisk mångfald

FN-mötet om biologisk mångfald i Nagoya, Japan i oktober 2010 blev en stor framgång i det internationella arbetet. Världens länder antog en ny strategisk plan för perioden 2011-2020, som innehåller vision och målsättningar med tillhörande arbetsprogram för att rädda den biologiska mångfalden och därigenom säkra fungerande ekosystem. Detta kommer att underlätta framsteg inom flera områden såsom klimatet, energi- och livsmedelsförsörjning och ekonomisk utveckling. Sverige agerade pådrivande i förhandlingarna, bland annat under det svenska EU-ordförandeskapet.

Regeringen ger även stöd till FN:s miljöprogram UNEP för att bygga kapacitet i U-länder att tydliggöra ekosystemens ekonomiska betydelse som en grund för hållbar utveckling.

Finansiering en utmaning

Den stora utmaningen framöver blir att säkra Nagoyaplanens genomförande, bland annat genom förbättrad finansiering. Inför nästa FN-möte om biologisk mångfald, CBD COP11 i Indien oktober 2012, påbörjas en process att följa upp delmålen i den strategiska planen med konkreta åtgärder för att mobilisera nödvändiga resurser. Regeringen verkar fortsatt för att öka finansieringen av arbete med biologisk mångfald internationellt. Detta hänger nära samman med arbetet att öka engagemanget hos näringslivet och att höja effektiviteten i biståndsarbetet. Sverige agerade under Nagoyamötet som en överbryggare av motsättningar mellan I- och U-länder, och inför COP 11ökas dessa ansträngningar, genom att bland annat ta initiativ till informella möten mellan olika intressenter och förhandlare.

Nagoyaprotokollet reglerar tillträdet till genetiska resurser

Inom ramen för överenskommelser under CBD har parterna beslutat om ett ökat ansvar som rör tillträdet till genetiska resurser. Överenskommelsen kallas Nagoyaprotokollet och syftar till att forskare och industri lättare ska få tillträde till genetiska resurser i de länder som har lagstiftning som reglerar tillträdet. En viktig princip är också att den nytta som uppstår när sådana genetiska resurser används även ska komma ursprungslandet till del. Sverige har undertecknat Nagoyaprotokollet. Miljödepartementet genomför nu en konsekvensanalys för att se vilka åtgärder som behövs för att Sverige ska kunna ansluta sig till protokollet.

Den internationella våtmarkskonventionen "Ramsarkonventionen"

Den internationella våtmarkskonventionen har sitt 11:e partsmöte i juni 2012 i Bukarest. Konventionen handlar om bevarande och hållbart nyttjande av våtmarker, sjöar, vattendrag och grunda marina områden. Bevarande av biologisk mångfald och ekosystemtjänster utgör grunden i konventionen men även det hållbara nyttjandet och socioekonomiska frågor tas upp i arbetet.

Sverige har under lång tid stött konventionen och var ett av de länder som drev på för att få den till stånd. I arbetet inför partsmöten strävar Sverige efter att samordna ställningstaganden med de övriga EU-länderna och verkar bland annat för att de åtaganden som görs blir så konkreta som möjligt.

Forskarpanel för biologisk mångfald

Ökad kunskap om biologisk mångfald och ekosystemtjänster är centralt för att kunna planera och genomföra rätt åtgärder. Regeringen har länge drivit frågan om etablerandet av IPBES (Intergovernmental Science-Policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services) som syftar till att förbättra det internationella kunskapsunderlaget om biologisk mångfald och stärka kunskapsöverföringen mellan beslutsfattare och forskare. På rekommendation från FN-mötet om biologisk mångfald i Nagoya år 2010 har FN:s generalförsamling gett klartecken till fortsatt arbete med att utveckla en sådan forskarpanel för biologisk mångfald och ekosystemtjänster.