"Alla skolor ska vara bra skolor – regeringens kvalitetsprogram för skolan", artikel av utbildnings- och forskningsminister


Trots att den svenska skolan står sig väl i internationella studier lämnar en tiondel av alla elever grundskolan utan godkänt i de ämnen som ger dem behörighet till gymnasieskolan. Andra rapporter visar på en ökande segregation i skolan. Detta är fullständigt oacceptabelt. Att utveckla skolan så alla elever får goda kunskaper är skolans absolut största utmaning för de närmaste åren och en av de viktigaste åtgärderna för att öka rättvisan och jämlikheten. Ett samhälle där skillnaderna mellan människor ökar vill jag inte ha.

Under de närmaste åren ökar successivt de statliga anslagen direkt till skolan så att 15 000 nya lärare och andra specialister kan anställas. Detta innebär att den negativa utvecklingen med besparingar i skolan bryts. Men det räcker inte.

För mig är det självklart att den svenska skolan ska vara en kunskapsskola för alla, där elevernas utveckling mot de nationella målen står i centrum. En sådan skola följer noga varje elevs utveckling och har en tydlig dialog med eleven och föräldrarna om resultaten i skolan. För att lyckas måste skolan nära följa, granska och utvärdera sina egna resultat och sitt eget arbete i förhållande till målen.

Den svenska skolan är kommunal. Det är helt enkelt inte möjligt att på central nivå fatta bra beslut om den konkreta utformningen av verksamheten i 6 000 olika skolor eller för mer än en miljon elever. Engagerade kommunpolitiker är en förutsättning för att utveckla skolan. Men det är viktigt att vi har en nationellt likvärdig skola. När makten och resurstilldelningen är decentraliserad krävs tydliga mål och en systematisk uppföljning, granskning och tillsyn av verksamheten.

Idag startar de nya myndigheterna på skolområdet sitt arbete. Skolverkets granskande uppgifter renodlas och fördubblas jämfört med i dag och en ny myndighet för skolutveckling bildas. Därmed går startskottet för den socialdemokratiska regeringens kvalitetsprogram för skolan; ett program med en rad konkreta åtgärder för att följa upp och stärka skolans kvalitet på alla nivåer i skolsystemet, från uppföljningen av varje elev upp till den nationella ansvarsnivån.

Skolan ska anpassas till eleven
En likvärdig skola för alla betyder inte att undervisningen ska vara likadan för alla. För att kunna möta alla elevers olikhet måste skolans arbetssätt anpassas till varje elev och resurser fördelas efter behov. Men rätten till framsteg måste gälla både de elever som behöver mest stöd och de elever som har lättast att lära. Alla elever har rätt att få stöd och stimulans för maximal kunskapsutveckling. Målen i läro- och kursplanerna är så utformade att det knappast finns någon gräns för en elevs lärande. Ambitionsnivån att bara ”komma över ribban” räcker inte. Skolan måste vara en utmaning för alla.

Det måste ske inom ramen för den gemensamma skolan. Att skapa särskilda elitskolor eller elitklasser är inte bra för någon. En skola där vi sorterar elever och i praktiken redan i 12 –13-årsåldern stänger dörren till fortsatta studier är både omodernt och ineffektivt. Den sammanhållna svenska skolan är inte bara resultatmässigt överlägsen gamla selektiva skolsystem i andra länder, den är också en garant för att barn från olika bakgrund och med olika förutsättningar träffas och utvecklar förmågan att se med andras ögon på världen.

Tidig och tydlig information – alla elever får en individuell utvecklingsplan
Skolan ska få ett tydligare ansvar att under hela skoltiden informera eleven och föräldrarna om elevens studieutveckling i relation till de nationella målen i år 5 och 9. Det ska också göras tydligt vilka insatser som behövs för att eleven ska nå målen.

Besked om hur det går i skolan får aldrig komma som en överraskning. Rätten till en tidig, tydlig och kontinuerlig information om elevens utveckling ska vara självklar och garanteras alla elever och föräldrar i alla skolor redan från grundskolans första år. Betyg fyller en viktig funktion, men ger ensamt alltför ofullständig och sen information om elevernas kunskapsutveckling.

Utvecklingssamtalen mellan elev, lärare och föräldrar måste förbättras. De ska leda fram till en framåtsyftande individuell utvecklingsplan. Planen ska visa vad som behöver göras för att eleven ska nå målen. Planen bör innehålla de överenskommelser som lärare, elev och föräldrar har gjort om de insatser som behövs. När detta fästs på papper blir resultat, rättigheter och skyldigheter tydligare för alla parter.

Skolorna ska bli skyldiga att ge alla elever som inte får slutbetyg i ett eller flera ämnen i grundskolan ett skriftligt omdöme som dokumenterar deras insatser och kunskaper. Istället för bara ett streck i betyg ska alla elever ges en tydlig skriftlig information om vad de faktiskt har lärt sig och vad som fattas för att nå godkänt.

Varje skolas och varje kommuns kvalitet ska följas upp
Det är inte bara elevernas utveckling som behöver följas upp. Även på skol- och kommunnivå behöver kvalitetssäkringen stärkas. Elever och föräldrar har rätt till en god information om skolans kvalitet. Lärare och skolledning behöver få en gemensam bild av sin verksamheten som grund för förbättringar. De lokalt ansvariga politikerna behöver ett gott underlag för att kunna göra en medveten resursfördelning och fatta andra viktiga beslut om skolan.

Varje skola ska årligen göra en självvärdering av de egna resultaten i förhållande till de nationella målen i läro- och kursplanerna. När man på ett systematiskt och strukturerat sätt kan mäta resultaten i förhållande till de mål man satt upp, bildas också ett konkret underlag för det fortsatta förbättringsarbetet. Alla skolor och alla kommuner ska årligen redovisa skolans kvalitet. Kvalitetsredovisningen ska på ett lättillgängligt och jämförbart sätt visa hur skolan lyckas med att nå de nationella målen och vilka åtgärder som behöver vidtas för att komma till rätta med eventuella brister. För att nå detta behövs tydligare regler och riktlinjer för vad som ska redovisas. Även förskolan och skolbarnsomsorgen ska ingå i kvalitetsredovisningen.

Alla skolors kvalitetsredovisningar ska innehålla gemensamma, jämförbara mått på de resultat och den kvalitet man uppnått. Då kan de utgöra det centrala verktyget för diskussionen om den samlade kvaliteten och likvärdigheten i svensk utbildning.

Staten tar ett övergripande ansvar för den nationella likvärdigheten
Staten måste ta ett tydligare ansvar för att följa upp och granska att de nationella målen nås och att utbildningens kvalitet utvecklas.

Skolverket har tidigare haft ett delat uppdrag: att kontrollera och utöva tillsyn samtidigt som man ska stimulera och stödja. För att kunna fungera friare och mer effektivt behöver de båda uppgifterna skärpas och skiljas åt. Den 1 mars renodlar regeringen Skolverkets uppgifter, och bildar dessutom en helt ny myndighet för skolutveckling.

Det nya Skolverket ska fördubbla sin granskning och tillsyn. Den nationella skolinspektionens slutsatser ska bli offentliga, så att elever och föräldrar kan ta del av dem. Parallellt med detta ska den nya myndigheten för skolutveckling på ett nytt sätt utveckla dialogen med kommunerna och visa på framgångsfaktorer. För att motverka de stora skillnaderna i skolresultat, som beror på elevernas sociala och etniska bakgrund, kommer skolutvecklingsmyndighetens första och viktigaste uppgift de närmaste åren att vara utvecklingsinsatser för att nå bättre resultat i basfärdigheterna och förbättra utbildningsvillkoren i segregerade områden. Särskild uppmärksamhet ska ges uppgiften att stimulera skolors arbete med språk- och läsutveckling.

Senast hösten 2004 ska alla skolor och alla kommuner omfattas av detta systematiska kvalitetsarbete.

Den socialdemokratiska regeringens politik är tydlig: mer resurser till skolan, fokus på elevernas inlärning i förhållande till målen och en tydligare information och kvalitetskontroll i alla skolformer och på alla nivåer. För elevernas skull måste alla skolor vara bra skolor.

Thomas Östros
Utbildnings- och forskningsminister