Brott och ordningsstörningar vid idrottsarrangemang

Nationell samordnare

Regeringen har tillsatt Björn Eriksson som nationell samordnare med uppdrag att arbeta för en förbättrad samverkan mellan berörda myndigheter och organisationer på central, regional och lokal nivå. Den nationella samordnaren ska också medverka till att ansvarsfördelningen mellan berörda parter klarläggs och verka för att en likformig modell för informationsutbyte tas fram. Vid behov ska samordnaren vidare lämna förslag på hur idrottsarrangemang kan genomföras på ett tryggt och säkert sätt.

• Kommunikation och information aktörer emellan En översyn ska göras av hur de olika aktörerna kommunicerar och informerar varandra inför idrottsarrangemang och en gemensam modell för hur de i fortsättningen kan meddela varandra ska föreslås. I samband med idrottsarrangemang, främst inom de stora lagidrotterna, reser ett stort antal supportrar från hemorten till den plats där matchen spelas och arrangören och polisen kan därför behöva förberedas inför dessa situationer för att t.ex kunna underlätta inpasseringen till arenan och hålla isär supportergrupper.
• Mer publik genom trygghet och trivsel En analys ska göras av som krävs för att idrottsarrangemang ska kunna genomföras på ett tryggt och trivsamt sätt. Det minskade publikunderlaget vid matcher i de högsta divisionerna inom fotboll och ishockey anses till viss del bero på olämpligt beteende hos vissa supportrar och även på otrivsamma yttre miljöer.
• Behov av forskning och ökad kunskap En bedömning ska göras av den idrottsrelaterade brottslighetens omfattning, orsaker och struktur. Brottslighet i samband med idrottsarrangemang har ändrat karaktär under senare år. I takt med att säkerhetsarbetet inne på arenorna har förbättrats, har problem i stället uppstått på andra platser och vid andra tidpunkter.
  
• Sprida kunskap om goda exempel Goda exempel på framgångsrika projekt och metoder runt om i landet ska tas till vara och förmedlas vidare. Flertalet problem i samband med stora idrottsarrangemang, främst tävlingsmatcher i fotboll och ishockey, uppstår i storstadsregionerna. Det innebär att en kompetens om förebyggande åtgärder med mera har byggts upp i just i storstäderna, men saknas på mindre orter.

Den nationella samordnarens arbete ska bland annat baseras på erfarenheter från den strategi mot våld inom fotboll och ishockey som tagits fram i Stockholms län. Flera myndigheter och ett stort antal organisationer i stockholmsregionen står bakom denna strategi som innehåller ett gemensamt mål för arbetet och konkreta åtgärder som berörda parter är beredda att ansvara för.

Uppdraget ska redovisas till regeringen senast den 31 mars 2013.

Bakgrund

För att förstärka skyddet mot brottslighet inne på och utanför idrottsarenor infördes den 1 juli 2005 lagen om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang. Från regeringens sida infördes den 1 april 2009 vissa skärpningar av ordningslagen och lagen om tillträdesförbud till idrottsanläggningar. Syftet är att öka skyddet mot ordningsstörningar vid idrottsarrangemang. De nya reglerna i ordningslagen var:

• Förbud mot att inneha eller använda pyrotekniska varor på en idrottsanläggning
• Förbud mot att obehörigen beträda spelplanen under pågående idrottsarrangemang
• Förbud att under pågående idrottsarrangemang kasta in föremål på spelplanen

Strategier mot idrottsanknutet våld

Under förra mandatperioden fick också Brottsförebyggande rådet (BRÅ) ett regeringsuppdrag att undersöka vilket befintligt arbete som pågår i Sverige och internationellt i denna fråga.

Vidare fick de berörda organisationerna en inbjudan till ett möte på Regeringskansliet 2007 med inriktning mot förstärkt lagstiftning och det gemensamma säkerhetsarbetet. Kulturdepartementet har följt upp med ytterligare möten 2009-2011 med alla inblandade för att följa upp nya lagen och vad alla kan göra. Syftena med mötena är dels att Kulturdepartementet vill hålla sig informerad om utvecklingen och veta mer om de individer och grupper som mestadels står för en positiv supporterkultur men som ibland utmärker sig negativt, dels att se vad som mer kan göras i förebyggande syfte.