Tal
Tal Rundabordssamtal - It i skola och undervisning 21 februari 2011
Anna-Karin Hatt, It- och energiminister

Skolorna måste vara en del av informationssamhället

Det talade ordet gäller!

Som it- och regionminister vill jag hälsa er välkomna idag till detta rundabordsamtal om it i skola och undervisning.

Som ni väl vet håller regeringen som bäst på att utarbeta en Digital Agenda för Sverige. En agenda som ska vara färdigt att presenteras under 2011. Men den agendan ska inte vara bara regeringens digitala agenda, utan hela Sveriges. Därför att regeringen inte ensam äger frågan om hur vi på bästa sätt kan digitalisera Sverige. Ska vi få tillräcklig kraft i den utvecklingen måste alla aktörer som vill vara med och bidra - från ideella organisationer till företag och enskilda - få möjlighet att vara med och formulera och sluta upp bakom de mål vi slår fast. Alla aktörer måste bidra, och vi måste tillsammans göra rätt saker. Det är därför som jag har bjudit in er till detta samtal.

Under våren 2011 kommer jag att fortsätta den dialogen med många olika aktörer. Det här är det fjärde rundabordssamtalet, efter digitalt innanförskap, it och miljö och it och innovationer och entreprenörskap. Dessa rundabordssamtal, tillsammans med regeringens övriga arbete, ska hjälpa oss identifiera de viktigaste områdena för den digitala agendan, och it i skolan och utbildningen har en självklar och viktig plats där. Inom kort kommer tre andra rundabordssamtal följa, på temana:

• Digital kompetens
• It i vård och omsorg
• e-förvaltning och andra digitala samhällstjänster

Som ett viktigt stöd för Regeringskansliets arbete med den Digitala Agendan har regeringen nyligen tillsatt en grupp av statssekreterare som ska driva frågorna över departementsgränserna, på ledningsnivå. Alla berörda departement - vilket råkar vara just alla - finns med och gruppen leds av min statssekreterare Marita Ljung. Till den gruppen knyter vi en motsvarande grupp av tjänstemän, i en så kallad interdepartemental arbetsgrupp.

Genom dessa grupper och den dialog som vi har med olika aktörer under våren kommer vi att få en bred plattform att arbeta vidare från. De rundabordssamtal som nu äger rum är startskottet på det arbete som ska intensifieras under våren.

Kanske undrar någon över temat för dagens samtal. "It i skola och undervisning" - är inte "skola" och "undervisning" samma sak? Nej, det är det faktiskt inte och jag tycker att det är viktigt att vara tydlig med det.

När man pratar om it i skolan menar man ofta elevernas tillgång till datorer och hur man använder datorer och it-baserade läromedel i undervisningen. Ibland lägger man också, åtminstone till någon del, in frågan om hur det ser ut med lärarnas tillgång till datorer för att förbereda lektioner och göra sitt eget arbete och för att hålla kontakt med elevernas föräldrar. Men sällan eller aldrig menar man hur it används som ett hjälpmedel för att åstadkomma en effektiv administration av skolan, som en resultatenhet i kommunen. Om nu skolan drivs kommunalt, vill säga.

För mig är vart och ett av dessa områden - elevernas tillgång till moderna it-verktyg, lärarnas tillgång till detsamma och it som en del av skolans e-förvaltningsarbete - viktiga och förtjänar att tas på allvar. Och de tre områdena hänger också intimt samman med varandra. Om vi på allvar drar nytta av it:s potential i skola och utbildningen kan inte bara varje del bli bättre, utan de kommer också att förstärka varandra:

• Om vi nyttjar it för en effektivare administration av skolan kan vi också frigöra tid och utrymme för skolledare och lärare så att de bättre kan fokusera på sitt pedagogiska uppdrag.
• Om lärare kan få använda datorer som en naturlig del av sin administration och för att kommunicera med eleverna och deras föräldrar blir datorn både ett naturligt hjälpmedel för läraren i sin roll som kunskapsarbetare och ett naturligt stöd i att förbereda och genomföra sina lektioner. Ofta både snabbare och bättre än på andra sätt.
• Och om elever får använda datorer och annan it i sin undervisning kan de utveckla andra digitala förmågor än de som de de ändå lär sig på fritiden.

Sverige är ett av världens mest avancerade it-länder. Gång på gång placerar vi oss i den absoluta toppen av internationella jämförelser - när det gäller innovationsförmåga, konkurrenskraft, uppkoppling och it-mognad.

De allra flesta elever - mer än 97 procent - har tillgång till en dator hemma. De spelar, surfar, spelar World of Warcraft, bloggar, messar, chattar, facebookar och twittrar så det står härliga till. Det är inte bekymret.

Men på skolområdet finns det stort utrymme för förbättring.

Ser man till statistiken så är vi i Sverige kanske inte direkt dåliga på att erbjuda datorer i skolan jämfört med andra länder, men den faktiska användningen av datorer i skolan är sämre i Sverige än i många andra länder. Tittar man på användningen ifjärde respektive i åttonde klass hamnar Sverige först på sjunde respektive nionde plats i hela EU. Det är anmärkningsvärt för ett land som Sverige, som i de allra flesta andra sammanhang brukar toppa rankinglistorna. Och det måste stämma till eftertanke.

Andra mätningar visar att svenska barn är sämre än OECD-genomsnittet när det gäller att hantera datorer för att göra vanliga textdokument, installera en skrivare eller bearbeta bilder. Däremot är de bättre än genomsnittet på att söka information på webben, chatta och skicka e-post.

Utvecklingen på it-området och den digitalisering som sker i samhället spelar stor roll för skolornas möjligheter att fullfölja sitt uppdrag.

Och jag är gärna väldigt tydlig med hur jag ser på det: skolorna måste vara en del av informationssamhället. Vi måste ha en skola som följer med i sin tid.

It skulle kunna göra oändlig skillnad i att effektivisera skolans arbete. Men ska vi lyckas med det kan inte lärare behöva dela på en dator med flera andra. Hur många här inne skulle acceptera att göra det? För mig är det en självklarhet att alla lärare borde ha tillgång till en dator och att större delen av deras administrativa arbete borde kunna skötas elektroniskt.

Den pedagogiska aspekten har en helt annan karaktär. It är ett verktyg och precis som alla andra verktyg är det oslagbart i många situationer men hopplöst fel i andra.

En del skolor - ganska många som det verkar - använder datorer, interaktiva skrivtavlor och andra it-baserade hjälpmedel i undervisningen - med mycket goda resultat. Andra gör det inte. Jag skulle gärna vilja titta närmare på hur det ser ut i olika skolor för att bättre förstå varför det skiljer sig åt.

Frågar ni mig tror jag inte att det är en ekonomisk fråga. Jag tror att skillnaderna beror på helt andra saker:

Det kan handla om prioriteringar i våra kommuner och på våra skolor. Det kan handla om kompetensen och förmågan hos lärare, skolledare och de som är ansvariga på kommunen. Det kan alldeles säkert handla om intresse, motivation och ork. Men oavsett vilka de är så måste vi förstå dem bättre, så att vi kan överbrygga de svårigheter som finns och hjälpas åt de hinder som kan tänkas stå i vägen.

Samtidigt får vi inte blunda för att skolan är ett område där det har skett stora förändringar och omorganisationer på kort tid. Vi kan inte bortse från den oro som det kanske medför, och vi måste nog vara inställda på att entusiasmen skulle kunna vara måttlig om vi från centralt håll kom med påbud om att man använda interaktiva skrivtavlor i varje klassrum. I alla fall om vi inte har en genomtänkt plan för hur det ska gå till.

Men läget för it i skolan och undervisningen kan och måste bli bättre. Frågan är bara hur.

Regeringen har redan tagit flera initiativ för att förbättra användningen av it i skolan. De lärare som kommer att examineras framöver ska kunna använda digitala verktyg i sitt arbete. Och de ska också förstå vilken betydelse digitala verktyg har för eleverna, i den pedagogiska situationen och för skolans arbete. Det är krav som ställs för att man ska kunna få en lärarexamen från och med 1 januari i år.

Alldeles nyligen antog regeringen också en ny läroplan, med nya kursplaner. I dem finns det tydliga skrivningar som säger att eleverna under sin utbildning ska få det som den Europeiska Kommissionen kallar "digital kompetens". Och i vissa ämnen pekas internet och olika digitala verktyg särskilt ut - i bild, engelska, hem- och konsumentkunskap, idrott och hälsa, matematik, moderna språk, modersmål, musik, biologi, fysik, kemi, geografi, samhällskunskap, svenska och teknik.

Ska de kraven kunna mötas måste det finnas datorer i våra skolor och när den nya Skollagen träder i kraft den 1 augusti blir det också tydligt att alla elever ska ha tillgång till "böcker och andra lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning".

Men vilka kunskapskrav vi ska ställa på eleverna är det inte regeringen utan regeringens myndighet, Skolverket, som anger. Och det är upp till skolhuvudmännen - kommunerna och friskolorna - att bestämma hur undervisningen ska bedrivas och vilken utrustning som ska finnas i klassrummen. Det bestämmer inte heller regeringen.

Därför måste en nationell strategi för it i skolan formuleras tillsammans med skolhuvudmännen, och i stark dialog med dem. Precis som vi gjort när det gäller handlingsplanen Nationell e-Hälsa, som handlar om hur vi kan öka användningen av it i vården och omsorgen.

En strategi för it i skolan och undervisningen måste utarbetas tillsammans, och ägas tillsammans, med skolhuvudmännen. Men den måste också omfatta näringslivet och marknaden. För läromedelsmarknaden är i grunden en kommersiell marknad, och det är inte statens eller någon annans ansvar att börja producera digitala lärverktyg eller läromedel.

Digitala verktyg erbjuder fantastiska möjligheter. Det är lätt att föreställa sig att en mer effektiv användning av moderna it-stöd i lärarnas arbete skulle kunna bidra till att effektivisera skolans administration och till att göra lärarnas planeringsarbete enklare. Och det pedagogiska arbetet skulle kunna bli väldigt annorlunda om lärare på ett enkelt sätt kunde dela med sig av sitt kreativa klassrumsmaterial. Gör vi rätt saker skulle vi mycket väl kunna få se en egen industri växa fram där innovativa lärare - och varför inte också elever - skapar och säljer digitala hjälpmedel - för klassrummet, till andra skolor och till andra länder. Jag tror att det finns en fantastisk potential för utveckling just på detta område.

I detta har marknaden en väldigt viktig uppgift. De, och ingen annan, är de som säljer sina datorer till skolorna. Och de och inga andra är de som kan och ska visa för sina kunder - skolhuvudmännen - att det faktiskt är en väldigt god affär - också i kronor och ören - att investera i digitala lärverktyg. Deras utmaning är att visa på att tidsbesparingar också är kostnadsbesparingar. På att kvaliteten blir bättre, och att de skolor, klasser och elever som presterar sämst med traditionella läromedel kan prestera minst lika bra som alla andra med rätt verktyg. För dem är utmaningen att klara av att visa att lärarnas, skolans och kommunernas administration kan bli så mycket effektivare att det faktiskt är mödan värt att ta klivet in i det 21:a århundradet.

Precis det sker också på många håll i landet, just nu. Nu skaffar flera kommuner datorer till sina skolor och till sina elever och det skrivs en del i media om vilka problem man ibland möter i upphandlingar och utrullningar. En hel del av de utmaningar det nu talas om kan kännas igen från andra stora satsningar på att datorisera och digitalisera verksamheter. Mycket av det är förmodligen barnsjukdomar, men jag tror också att vi har mycket att vinna på att dela med oss till varandra av de erfarenheter vi gör, för att undvika att andra behöver möta samma problem.

Ansvaret för se till att nyttja it:s potential i skolan och undervisningen är delat - mellan regeringen, skolhuvudmännen och företag. Men jag tar gärna ledningen för att föra samman alla dessa parter i en nödvändig dialog, i syfte att formulera en gemensam strategi inom ramen för den Digitala Agendan för Sverige.

Nu har vi några timmar för en intensiv och angelägen diskussion. Nu vill jag höra:

• Hur ser ni att staten, skolhuvudmännen, näringslivet och intresse- och frivilligorganisationerna ska kunna komma samman för att hitta och genomföra de lösningar som krävs, inom ramen för sina respektive roller och inom ramen för sitt ansvar?
• Vad tycker du är relevanta mål och insatser i en Digital Agenda för Sverige när det gäller it i skolan och undervisningen?
• Vilken roll är du och din organisation beredd att ta?

Jag hoppas att vi kommer att ha en fruktsam diskussion och att jag och mina medarbetare får med mig många goda idéer och förslag inför vårt fortsatta arbete med att utarbeta den Digitala Agendan för Sverige.