Tal
Tal vid Seminariet "It i skola och utbildning" på Nordiska skolledarkongressen, Göteborg 29 mars 2012
Anna-Karin Hatt, It- och energiminister

Från Lahore till Ale - It i elevernas tjänst

Tack för möjligheten att komma hit. Det är verkligen härligt att se att det här ämnet drar så stor publik. Det visar att frågan om hur it kan användas i skolan och i elevernas tjänst angår många av oss.

Jag kommer precis från ett möte i Stockholm där vi diskuterade hur it kan hjälpa människor med funktionshinder, och nu - här i Göteborg - ska vi fortsätta med vad it betyder och kan betyda i skolans värld. Men jag tänkte börja i en helt annan del av världen, nämligen i tiomiljonersstaden Lahore i Pakistan. Men oavsett om jag är i Stockholm, Göteborg eller i gränstrakten mellan Indien och Pakistan så är den röda tråden, min mission, densamma; att sätta it i människans tjänst.

Men låt oss ta oss till Lahore, i Pakistan. Där, i Lahore, bor uppemot tre miljoner människor under slumlika förhållanden. Och de har bara ett hundratal skolor som ska klara av att möta deras behov av utbildning.

I oktober förra året fick den amerikanske professorn John Merriman oväntat en epost från just Lahore i Pakistan och i det mailet kunde han läsa: "Du kommer bli glad att höra att kursen 'Europeisk civilisation 1648-1945' har visats för de allra minst priviligierade, men allra mest motiverade, studenterna från Lahores förorter. De här studenterna kunde aldrig drömma om att ta del av den här undervisningen, men nu lär de sig allt om upplysningen, franska revolutionen osv".

Vem är då professor, Merriman? Jo, han är professor i historia vid prestigefyllda Yale University och hans föreläsningar är en del av "Open Yale Courses", en stor satsning på att göra föreläsningar och studiematerial tillgängliga för alla som har en dator som är uppkopplad mot internet. Tack vare den satsningen kan nu välmotiverade studenter världen över, ja uppenbarligen till och med i utvecklingsländernas kåkstäder, ta del av de allra främsta akademikernas föreläsningar och studiematerial. Utan tidsfördröjning. Helt kostnadsfritt. Det är fantastiskt.

Att följa föreläsningar över nätet med studiekompendium via nedladdningsbara PDF:er är en revolution och en demokratisering utan dess like. Ungdomar som för bara några år sedan var helt utestängda från högre utbildning får tack vare det nu helt nya möjligheter. Och även om tekniken är ny så är ju själva pedagogiken egentligen fortfarande densamma.

Men om vi istället vänder blicken till vad som nog är Lahores motsats : Los Altos - ett av USA:s rikaste områden, där även Google har sitt högkvarter, så får vi se något annat. Där har man tagit idén med föreläsningar på nätet vidare till en ny nivå. Där loggar skolbarnen varje dag in på sajten KhanAcademy.org. Men det de möter där är inte en föreläsning, för de här 12-åriga skolbarnen har redan sett dagens lektion på nätet som en hemläxa. Istället loggar de in och börjar räkna på dagens matteövningar, och deras lärare kan direkt se vilka elever som behöver hjälp, vad de behöver hjälp med och på vilket sätt. Ett barn kanske har problem med division. Ett annat med volymberäkning, eller med en ekvation. I Los Altos har man tagit ett beprövat koncept med videobaserade lektioner på nätet, vidareutvecklat det och dragit nytta av it:s alla fördelar.

Kanske är det ingen slump att den pedagogiken, med ganska hög grad av hemundervisning, fungerar bra när kanske 90 procent av Los Altos-barnens föräldrar jobbar på Google. Och min tanke är inte att Sverige rakt av ska kopiera en undervisnings¬metod bara för att den råkar fungera i USA:s it-centrum eller för att den innebär mirakel i Asiens kåkstäder. Men det jag vill göra är att lyfta fram de goda exempel som finns och se till att vi lär oss av dem. Jag är övertygad om att det varken är jag eller Jan Björklund, som var här och pratade igår, som vet bäst vad som verkligen fungerar i klassrummen i våra 290 kommuner. Men jag är övertygad om att vi måste inspireras av andra och ge större ansvar och större möjligheter till duktiga pedagoger i våra skolor. Det finns inga som lika bra som de, vet hur det fungerar ute i klassrummen. Men de måste få rätt möjligheter. Bra Verktyg. Och inte minst modern och tidsenlig fortbildning.

Sverige är ett av världens mest avancerade it-länder. Gång på gång placerar vi oss i den absoluta toppen i internationella jämförelser - när det gäller innovationsförmåga, konkurrenskraft, uppkoppling och it-mognad.
Vi vet att de allra flesta av våra elever - mer än 97 procent - har tillgång till en dator hemma. De spelar, surfar, spelar World of Warcraft, bloggar, messar, chattar, facebookar och twittrar så det står härliga till. Det är inte vårt bekymmer. Det är de väldigt duktiga på.

Men den viktiga frågan som vi måste ställa oss är: är vår skola förberedd på att möta de barn som nu växer upp som digitala infödingar? Är vi beredda att möta de som tycker att det är mer naturligt att skriva sitt namn på en surfplatta än på ett anteckningsblock?. De som förväntar sig att läraren ska publicera alla datum för kommande prov i en kalender på nätet, så att de automatiskt kan få dem synkade med mobilens kalender?

Jag tror inte det, och jag vill hävda att det på skolområdet finns ett stort utrymme för förbättring när det gäller it-anvädning.

Om man ser till statistiken så är vi i Sverige, jämfört med andra länder, kanske inte direkt dåliga på att erbjuda datorer i skolan. På många skolor finns det redan idag datorer och digitala lärverktyg. Men den faktiska användningen av datorer i skolan är det sämre med. Tittar man på hur it-användningen ser ut på mellan- respektive högstadiet så hamnar Sverige först på sjunde respektive nionde plats i hela EU. Och det är i grunden anmärkningsvärt för ett land som vårt, som i de allra flesta andra sammanhang brukar toppa rankinglistorna. Det måste stämma till eftertanke.

Andra mätningar visar att svenska barn å ena sidan är bättre än genomsnittet på att söka information på webben, chatta och skicka e-post, dvs. ganska enkla uppgifter i den digitala världen. Men samma mätningar visar å andra sidan att de är sämre än OECD-genomsnittet när det gäller att hantera datorer för lite mer avancerade uppgifter som till exempel att göra vanliga textdokument, installera en skrivare eller bearbeta bilder.

Utvecklingen på it-området och den digitalisering som sker i samhället spelar stor roll för skolornas möjligheter att fullfölja sitt uppdrag. Och jag är gärna väldigt tydlig med hur jag ser på det: skolorna måste vara en del av informationssamhället. Vi måste ha en skola som följer med i sin tid.

Ett område där det är alldeles uppenbart att it skulle kunna göra oändlig skillnad är i effektiviseringen av skolans arbete. Och ska vi lyckas med det då duger det faktiskt inte att det finns skolor där lärare måste dela dator med flera andra. Vilken annan kunskapsarbetare, och hur många här inne, skulle acceptera att göra det? Det borde vara en självklarhet att alla lärare ska ha tillgång till en egen dator så att större delen av deras administrativa arbete kan skötas elektroniskt.

Den pedagogiska aspekten har en helt annan karaktär. It är ett verktyg, bland många, och precis som alla andra verktyg är det oslagbart i många situationer men hopplöst fel i andra. Vi vet att en del skolor - ganska många som det verkar - använder datorer, interaktiva skrivtavlor och andra it-baserade hjälpmedel i undervisningen - med mycket goda resultat. Andra gör det inte.

Ta Ale kommun, bara ett par mil norrut, där man har gjort en storsatsning med en dator per elev, redan från årskurs ett som ett gott exempel. I ett examensarbete från Högskolan i Väst som kom bara för några veckor sedan, har man gjort intressanta iakttagelser. De barn som går i klass två har använt datorer sedan första klass. När de får skriva på en dator ökar deras textmängder väsentligt, framförallt pojkarnas. Men inte nog med det, man har också märkt att andelen adjektiv ökar betydligt vilket enligt forskningen är ett tecken på att man fått ett mer utforskande och beskrivande språk. I Ale kan man se att när barnen får en dator som hjälpmedel vågar de också experimentera mer med sitt språk. Det är väldigt spännande resultat som fler kommuner borde ta efter och låta sig inspireras av.

Det finns goda exempel. Men tyvärr är det många skolor som ligger långt efter på just it-området. Alldeles nyss kunde vi läsa i media att it-systemen i vissa skolor är så dåliga att eleverna till och med uppmanas att ta med sig sina egna datorer till skolan. Det är förstås inte acceptabelt.

Om ni frågar mig vad skillnaderna beror på - vad som förklarar skillnaderna mellan de skolor som redan använder it och de som inte gör det - så tror jag inte att det i första hand handlar om ekonomi. Jag tror att skillnaderna beror på helt andra saker: Det kan handla om hur man väljer att prioritera i våra kommuner och på våra skolor.

Det kan handla om vilken kompetens och förmåga våra lärare, skolledare och de ansvariga på kommunen har. Och det kan alldeles säkert handla om olika intresse, motivation och ork. Men oavsett vilka orsakerna är så måste vi förstå dem bättre, så att vi kan överbrygga de svårigheter som finns och hjälpas åt att undanröja de hinder som kan tänkas stå i vägen. Det politiska ledarskapet på varje nivå måste ta ansvaret för det här arbetet.

Från regeringens sida har vi redan tagit flera initiativ för att förbättra användningen av it i skolan:

• I den nya lärarutbildningen ställer vi krav på att de lärare som examineras framöver faktiskt ska kunna använda digitala verktyg i sitt arbete. Och att de ska förstå vilken betydelse digitala verktyg har för eleverna, i den pedagogiska situationen och för skolans arbete. Det är självklara krav vi ställer för att man ska kunna få sin lärarexamen.
• Och vi har också antagit en ny läroplan och nya kursplaner som innehåller tydliga skrivningar som säger att eleverna under sin utbildning ska få "digital kompetens". Och att internet och olika digitala verktyg ska användas i alla relevanta ämnen.

Om våra skolor i praktiken ska kunna svara upp mot de nya kraven, och mot det faktum att den nya Skollagen ger alla elever rätt att få använda "böcker och andra lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning" så måste det finnas datorer i våra skolor.

Att ställa rätt krav i skollagen, läroplanen och timplanerna är regeringens ansvar. Men vilka kunskapskrav som ska ställas på eleverna är inte regeringen utan Skolverket som ska ange och det är upp till er som skolhuvudmän - ni i kommunerna och ni i friskolorna - att bestämma hur undervisningen ska bedrivas och vilken utrustning som ska finnas i klassrummen. Det är ert och inte regeringens bord.

Vi vet att digitala verktyg erbjuder fantastiska möjligheter. Att lärare, med en mer effektiv användning av moderna it-stöd i sitt arbete, skulle kunna bidra till att effektivisera skolans administration och förenkla sitt eget planeringsarbete.

Och vi vet att det pedagogiska arbetet skulle kunna bli väldigt annorlunda om fler lärare på ett enkelt sätt kunde dela med sig av sitt kreativa klassrumsmaterial. Faktum är att vi, om vi gör rätt saker, mycket väl skulle kunna få se en hel industri växa fram där innovativa lärare - och varför inte kreativa elever - skulle skapa och sälja digitala hjälpmedel för klassrummet, till andra skolor och till andra länder. Exemplen från Yale och Khan Academy visar ju med all önskvärd tydlighet att just det är möjligt. Det finns helt klart fantastiska möjligheter till utveckling när det gäller modern it-pedagogik i skolan.

I den utvecklingen har läromedelsproducenter en väldigt viktig uppgift. För det är de, och inga andra som säljer sina datorer till skolorna. Och det är de och inga andra som kan visa för skolhuvudmännen - att det faktiskt är en väldigt god affär - också i kronor och ören - att investera i digitala lärverktyg. Deras utmaning är att klara av att visa att tidsbesparingar också är kostnadsbesparingar. Att kvaliteten kan bli bättre, och att de skolor, klasser och elever som presterar sämst med traditionella läromedel faktiskt kan prestera minst lika bra som alla andra om de får rätt verktyg. Läromedelsindustrin måste klara av att visa att lärarnas, skolans och kommunernas administration kan bli så mycket effektivare att det faktiskt är mödan värt att ta klivet in i det 21:a århundradet.

I det här århundrandet är det meningen att Sverige ska vara bäst i världen på att dra nytta av digitaliseringens fördelar. Det är det mål som regeringen har slagit fast i den digitala agendan för Sverige, ett mål som också Riksdagen har ställt sig bakom. Den digitala agendan är lika ambitiös som den är horisontell. Syftet med den är att binda samman och överbrygga alla de djupa stuprör som finns, också på det här området. Tidigare har it-politiken varit präglad av sektorsvisa strategier, e-förvaltning, bredbandsstrategi, e-hälsa osv. Och de har fyllt sina syften och varit väldigt bra. Men it är ju horisontellt till sin natur. Och ingen kedja är, som bekant, starkare än dess svagaste länk. Och så är det också här. Ska vi bli bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter, då har vi inte råd med några svaga länkar.

När jag drog igång arbetet med den digitala agendan bestämde jag mig för att det behövdes en stark delaktighet och en bred förankring - bland företag, organisationer, föreningar och enskilda som känner engagemang för de här frågorna. Jag bestämde mig för att vi inte bara skulle nå de som dagligdags jobbar med it, utan också alla dem som skulle kunna ha så stor nytta av en större it-användning i sin vardag och sin vanliga verksamhet.

Efter många fysiska och digitala rundabordssamtal, efter mycket bloggande och twittrande under hashtaggen "#dafs" har nu en Digital Agenda för Sverige sett dagens ljus. Och jag är stolt över att kunna säga att den svenska regeringen - för första gången någonsin -samlat alla sina departement och lyckats ta ett horisontellt grepp om it-politiken. Och jag är glad över att vi har lyckats involvera och förankra agendan bland så många organisationer, företag och olika nätverk.

I den digitala agendan identifierar regeringen ett antal olika strategiska utmaningar, och it i skolan är självklart en av dem. Och det är också det område som hittills väckt absolut störst intresse. Det märktes inte minst när rundabordssamtalet om it i skolan sändes på webben och slog rekord i antal tittare på regeringens webbsändningar.

Men den digitala agendan omfattar fler områden som också hänger ihop med utbildningen. Ta till exempel det digitala innanförskapet. För det är ju klart att det är ju ingen vits med all teknikutveckling och alla nya e-tjänster om människor inte kan använda dem! Vi är många i Sverige som använder it och förmodligen är vi på det området bland de bästa i världen. Men ännu mer glädjande är att den grupp som har lägst it-användning, är den grupp som nu ökar sin it-användning allra snabbast.

För nu ökar internetanvändningen bland våra äldre i snabb takt. Redan i dag använder hälften av alla mellan 65-74 år, och var femte över 75, internet hemma varje dag. Det är en väldigt positiv trend som förtjänar mer uppmärksamhet.

Samtidigt måste mer göras. Fler måste få chansen att komma med. Och det digitala innanförskapet, det är inte bara en fråga om ålder. Det är också en fråga om kön.

För vi vet, och ni vet, att vi har en betydande könsmässig obalans på många av våra tekniska utbildningar, inte minst de som handlar om it. Men jag tror att vi om vi kan få in mer modern teknik tidigt i skolan, och om våra skolelever kan få ett mer naturligt förhållningssätt till it, att vi skulle kunna börja bryta det här mönstret. Och det vore strategiskt viktigt för Sverige. Jag vågar nästan inte tänka på hur många banbrytande innovationer och nya smarta tjänster som vi har gått miste om bara därför att svenska tjejer har valt bort tekniska utbildningar. Om Sverige ska bli bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter, då duger det inte att hälften av våra blivande studenter, nästan uteslutande tjejer, på förhand väljer bort våra tekniska utbildningar. Därför är en av våra stora gemensamma utmaningar, kanske en av de allra största, att få till stånd det paradigmskifte som kan göra det lika naturligt för en tjej att läsa datorteknik, som det är för hennes teknikintresserade killkompisar.

Sverige ligger bra till på många sätt. Men nu ser vi hur andra länder satsar för att komma ikapp och gå om. Och det är kanske i sig inget problem, att andra länder vill komma ikapp. Det visar ju att utvecklingen i de fattigare delarna av världen går i rätt riktning. Så om vi halkar efter då är det faktiskt bara vårt eget fel. Det vi ska konkurrera med är inte låga löner eller sämre miljökrav. Vi ska konkurrera med goda innovationer, med bra kvalitet, med högt kunskapsinnehåll och med effektiv logistik. Och då är det helt avgörande att vi är duktiga på att använda it. Ska våra företag kunna få tillgång till tillräckligt mycket kompetent arbetskraft i framtiden, ska våra barn kunna bli väl förberedda för den allt mer globaliserade arbetsmarknaden, då måste vi ha en skola som är anpassad efter de nya förutsättningar som tekniken ger.

Över hela världen - i Lahore, i Los Altos och i Ale - gör it sitt bestämda intåg i skolvärlden. Det behöver ske på fler håll i Sverige. Vi behöver fler goda exempel. Och vi behöver höja lägstanivån. Vi behöver göra det därför att vår skola förtjänar det.

Därför att våra lärare förtjänar det.

Men mest av allt för att våra skolbarn och deras framtid förtjänar det.