Tal
eFörvaltningsdagarna 17 november 2010
Anna-Karin Hatt, It- och energiminister

Så enkelt som möjligt för så många som möjligt

Det talade ordet gäller!

Ärade åhörare!

Ända sedan Alliansen bildades i Högfors 2004 har vår affärsidé varit att bekämpa utanförskapet. Det handlar kanske allra mest om att se till så att fler kan komma i arbete och att fler ska få vara med och göra en insats. Att ta vara på varje enskild människas förmåga. Men det handlar också om att öka den digitala delaktigheten, om att öka det digitala innanförskapet.

Jag är helt övertygad om att rätt använt kan it vara ett av de främsta verktygen för att öka delaktigheten i samhället.

Min vision är IT som kvalitativt lyfter och förbättrar människors vardag, som är tillgänglig för alla - i hela landet, i alla våra livsskeden. Över allt, för alla. Det är att på allvar sätta tekniken i människans tjänst.

Om vi ska lyckas med det måste vi bli ännu duktigare på att använda olika former av e-tjänster, både privata och offentliga, så att vi kan öka den demokratiska och digitala delaktigheten.

Nära där jag bor finns det ett ungkarlshotell som drivs av Hotellhem. De har, i samarbete med punkt SE, bedrivit ett väldigt lyckat projekt för att öka det digitala innanförskapet. Om man går in på deras hemsida kan man läsa om deras resultat:

• Där kan man läsa om Helen som kände sig som ett "barn på julafton" när hon för första gången hade klarat av att betala en räkning med hjälp av sin Internetbank.
• Där kan man läsa om projektdeltagaren som var lyrisk över att ha kunnat återknyta kontakten med sina barn och barnbarn, bara genom att använda sig av Internets motsvarighet till de gamla telefonkatalogerna.
• Och man kan läsa om kvinnan som tack vare Internet hade kunnat ta reda på att hennes plågoande dött, och att hon därför för första gången på många år kunde andas ut.

Stiftelsen Hotellhem har erbjudit sina hyresgäster publika datorer allt sedan 2003. Från början var tanken att de boende skulle kunna använda datorerna för att leta efter mer permanenta bostäder. Men ganska snabbt upptäckte man att datorerna gjorde minst lika mycket nytta genom att göra de boende mer delaktiga i samhället.

Att få människor, alla människor - även de som livet farit lite extra illa med, delaktiga i samhället är en av de frågor som jag verkligen brinner för. Att på allvar fundera över hur vi med hjälp av it kan hjälpa människor

• från hemlöshet till digital hemkänsla,
• från utanförskap till medborgarskap,
• och från maktlöshet till inflytande.

De exempel som Hotellhemsprojektet lyfter fram, som internetbanker och vanliga sökmotorer, kanske kan låta triviala för oss som sitter här inne. Vi som inte sällan ligger i teknikens framkant, som har prövat både det senaste och det näst senaste, både en och två gånger.

Men den nytta och den ökade livskvalitet som just den sortens enkla lösningar givit de här hotellgästerna, den går förmodligen inte att mäta. Inte i pengar. Och inte i återupprättad mänsklig värdighet.

Bygg bort de digitala trösklarna

Om vi ser oss runtomkring så kommer vi att se att det finns digitala trösklar lite varstans i samhället, och att de trösklarna ser lite olika ut för olika människor. När vi utvecklar nya e-tjänster då ska vi ta vår utgångspunkt i att bygga bort de trösklarna och från början se till att göra det så enkelt som möjligt för så många som möjligt att ta del av och komma i kontakt med våra gemensamma institutioner.

Men när vi gör det, när vi designar de lösningar som ska locka med dem som är minst benägna att använda tjänsterna idag, då ska vi samtidigt inte glömma bort teknikfantasterna. De där som gärna slänger sig över de nyaste produkterna och tjänsterna. De där som kallas "early adopters", på teknikspråk. De finns, och de är viktiga och användbara på många sätt. De är om inte annat oändligt bra på att hitta fel. Och de betalar gladeligen utvecklingskostnaderna!

Vi ska få med så många som möjligt genom att prioritera enkelhet och användarnytta. Men vi ska inte heller glömma bort de riktigt avancerade tjänsterna.

Den växelverkan som finns mellan det civila samhället och det offentliga gör e-förvaltningsarbetet särskilt spännande. Jag är helt övertygad om att om vi bara ser till att den data som vi har i våra offentliga system också är tillgänglig och möjlig att använda, så kommer vi att kunna se många nya och förädlade tjänster växa fram. Och där de allra flesta av kommer att utvecklas av någon annan än oss i det offentliga.

Det kan handla om de tjänster som utvecklas av den internationella koncernen, den med kontor i varenda världsdel och representation på de allra flottaste adresserna.

Det kan handla om de tjänster som utvecklas av enmansföretagaren som har sitt kontor fickan, på ett offentlig café med WiFi-uppkoppling.

Eller om den där hobbyfantasten som har alldeles för mycket fritid och som använder den till att utveckla nästa killer-applikation.

Ur detta, ur denna spretiga flora av konkurrerande och kompletterande aktörer, kommer allt mer spännande och allt mer innovativa tjänster att växa fram.

Ta bara en av de tjänster som jag fick höra talas om så sent som härom dagen. I den hade någon bestämt sig för att mappa lediga jobb på Arbetsförmedlingens hemsida mot google maps, så att man kan se på en karta var de lediga jobben finns.

Även om nyttan av just den tjänsten kanske inte är direkt uppenbar för var och en, så är den ändå ett av många exempel på vad vi kan uppnå om vi tar vara på människors skaparglädje, och låter användarna vara de som får bestämma vilka tjänster som ska flyga, och vilka som ska dö sotdöden. Med ett öppet angreppssätt kan vi göra människor delaktiga i att utveckla nya, användarvänliga tjänster. Och det kommer i sig gynna nya jobb och nya företag i hela vårt land.

En tätposition som kan bli ännu bättre

Vi har all anledning att vara stolta över vad vi, under en lång period, har åstadkommit i Sverige:

• 2010 blev Sverige utsedd till den starkaste digitala ekonomin i världen, i Economist Intelligence Units mätning.
• I World Economic Forums senaste mätning är vi världens näst mest konkurrenskraftiga ekonomi, efter Schweiz.
• I olika mätningar över världens mest uppkopplade länder brukar Sverige hamna direkt efter Sydkorea och Japan när det gäller snabba internetförbindelser, vilket inte är någon liten bedrift med tanke på vår geografi.
• Och i flera internationella mätningar om e-förvaltning har vi steg för steg gått framåt.

Men att vi redan ligger långt framme innebär inte att det saknas utmaningar:

För sanningen är att vi fortfarande i alldeles för hög utsträckning har en offentlig förvaltning som präglas av stuprörstänkande, där de system som våra olika myndigheter byggt upp var för sig kan vara hur bra som helst, men där de fortfarande inte kan kommunicera med varandra.

Tänk vilken lättnad det skulle vara för alla de småbarnsföräldrar som vabbat om de slapp behöva fungera som samordnare mellan Försäkringskassan och den kommunala barnomsorgen?

Tänk om de slapp vara de som fick gå emellan med blanketter, bara för att kommunernas och Försäkringskassans datasystem inte pratar samma språk. Vilken besparing i tid och i mänsklig stress för både förskollärare, föräldrar och Försäkringskassans personal.

Eller ta vår svenska skola som exempel. Den som det finns en så bred enighet om att den ska vara världens bästa. Tänk att det i den skolan fortfarande, tio år in på 2000-talet, finns klassrum där datorer och moderna IT-redskap inte har ens i närheten av den självklara plats i undervisningen som många av oss vuxna tror är alldeles självklart.

Och tänk vilka outnyttjade möjligheter det finns när det gäller IT i vården. Hur vi skulle kunna öka såväl säkerheten, effektiviteten som makten för patienten om vi hade fullt fungerande digitala patientjournaler och digitaliserade, sammankopplade kvalitetsregister. Bara för att nämna två konkreta exempel.

Apropå patientjournaler har jag noterat att det sedan jag tillträdde förekommit spekulationer i media om att jag inte skulle vara medveten om de problem med integritet som digitala patientjournaler kan medföra. Jag skulle vilja påstå att det är precis tvärt om. Jag är mer än väl medveten om de risker för integriteten som den nya tekniken innebär. Men jag är lika medveten om möjligheterna. För faktum är att om vi har digitala patientjournaler då har vi också möjligheten att införa restriktioner som fungerar kring vem som ska ha rätt att läsa vad. Visst finns integritetsproblemen, men tekniken öppnar också nya möjligheter att hantera dem. Det jag vill göra är att peka på de vinster som finns runt hörnet - också när det gäller IT i vården - om vi fullt ut drar nytta av den nya tekniken.

Mitt uppdrag som e-förvaltningsminister kommer till väldigt stor del handla om att driva på och samordna det förändringsarbete som sker och måste ske i hela den offentliga sektorn. Jag ska ange de övergripande målen och strategin för arbetet med e-förvaltning. Jag ska skapa bra förutsättningar för myndigheternas utvecklingsprojekt. Jag ska se till att de kan finansieras och sen driftas under ordnade former. Jag ska samordna det arbete som bör samordnas mellan sakområdena och myndigheterna, som t.ex. arbetet med e-legitimationer, informationsstandarder och de rättsliga förutsättningarna. Och jag kommer göra vad jag kan för att stödja verksamhetsutvecklingen i de olika sakområdena

En sak vill jag vara väldigt tydlig med, redan idag: redan nu står det helt klart att myndigheterna måste samverka än mer när det gäller e-förvaltning. Det gäller mellan myndigheter, men det gäller också mellan myndigheter och kommuner och landsting, och samverkan inom Norden och EU.

Och skälet till det är väldigt enkelt: det är helt enkelt inte försvarbart för någon av oss att bortse från möjligheterna med samverkan. Det är inte en försvarbar användning av skattebetalarnas pengar om vi inte ser till att samverka med den enskilde medborgarens bästa i fokus, och för att göra mesta möjliga av varje nedlagd skattekrona. Om ni åtar er att göra det, att samverka mer, så åtar jag mig i gengäld att lyssna på vilka behov ni har när det gäller att få stöd för att samverka och att underlätta den.

Ska vi åstadkomma en verkligt tillgänglig e-förvaltning då är det inget som jag vare sig vill eller kan göra ensam. Merparten av det jobbet måste göras av er ute på myndigheterna, av utvecklare och av IT-industrin. Det är bara om vi inser det, och jobbar som ett lag, som vi gemensamt kan bygga den e-förvaltning som Sverige som framstående IT-nation verkligen förtjänar.

Och sanningen är att inga andra än vi själva sätter gränserna för vad vi kan uppnå. Frågar ni mig så är min ambitionsnivå glasklar: det är nu vi har chansen att lägga grunden för att Sverige också framöver ska vara en framstående IT-nation, precis som vi en gång var en framstående industrination. Det är nu vi lägger grunden för det framtida framgångsrika Sverige, det som redan idag tävlar om jobb och välfärd på den globala arenan.

En Digital Agenda för Sverige

Min allra första prioritering som IT-minister är att ta fram en Digital Agenda för Sverige. En agenda som ska vara en sammanhållen strategi för att se till så att vi utnyttjar befintliga resurser på ett smartare sätt och samordnar regeringens åtgärder inom IT-området så att det vi gör får största möjliga verkan.

Den Digitala Agendan ska bygga på de bästa idéerna, på de mest spännande exemplen och på de djärvaste förslagen. Den ska få oss att vilja och våga spänna bågen och att testa våra gränser. Och förhoppningsvis ska den förmå oss att nå längre än vi annars skulle ha kunnat nå.

En väl fungerande e-förvaltning är en mycket viktig och naturlig del i den agendan. Med bra och användarvänliga e-tjänster kan vi flytta makten närmare vardagslivet, närmare de många människorna. För om underlagen, fakta, förslagen, ekonomin finns via nätet, då kan till och med den småbarnsförälder som kämpar för att få vardagspusslet att gå ihop, och kanske inte har en sportslig att hinna med att gå på några politiska kvällsmöten, sitta vid köksbordet när barnen har somnat och ändå vara med och påverka. Om vi kan få IT-revolutionen att utveckla en modern köksbordsdemokrati, då kommer de politiska beslut vi fattar också bli bättre förankrade i de många människornas vardag.

Och redan idag finns det många exempel på bra offentliga e-tjänster: andelen som deklarerar elektroniskt ökar för varje år och där är kvinnorna fler. Redan för tre år sedan fick Jordbruksverket priset "Guldlänken" för den mest innovativa offentliga e-tjänsten, och sedan dess har deras e-tjänster utvecklats ännu mer.

Sanningen är lika enkel som tydlig: Om det finns bra e-tjänster, då kommer också användarna. Och med användarna kommer nyttan för de många. Vi som medborgare kan få mer information och bättre underlag för att göra våra val, samtidigt som kostnaderna kan minska och den offentliga sektorn kan satsa mer på sina kärnuppgifter. Det är en klassisk vinna-vinna-situation. För alla parter.

Jag är den första att lyfta fram att många av våra myndigheter var för sig har bra nätnärvaro. Men deras nätlösningar är - precis som E-delegationens kanslichef Claes Thagemark säger - ofta designade för att lösa verksamhetens behov snarare än medborgarnas. Dessutom är de ofta isolerade i det stuprörstänkande som våra självständiga ämbetsverk alltför ofta kännetecknas av. På samma sätt är det ett bekymmer att alltför många myndigheter fortfarande agerar som om de vore ensamma på plan. Men e-förvaltningsarbetet är och kommer alltid vara ett lagspel där var och en av oss måste fylla upp och bära sin roll. Ser vi det då blir det också naturligt att lyfta blicken och se ut utanför den offentliga sfären för att hitta partnerskap och samverkan med såväl näringslivet som med det civila samhället.

Regeringens mål för e-förvaltningsarbetet är att det ska vara så enkelt som möjligt för så många som möjligt att ta vara på sina rättigheter och att uppfylla sina skyldigheter. Och hittills har vi definierat e-förvaltning som verksamhetsutveckling i offentlig sektor. Det är, och ska självklart alltid vara, en väldigt viktig del av vårt arbete.

Den tredje generationens e-förvaltning

Men samtidigt är det dags att gå vidare, till det som kallas OpenGov eller den tredje generationens e-förvaltning. Med den blir e-förvaltningen inte bara en intern affär för staten, eller för det offentliga. Den tredje generationens e-förvaltning är så mycket mer:

• Den innebär att vi måste bli mer utåtriktade och mer öppna mot omvärlden.
• Den innebär att vi ska ta tillvara den innovationskraft och utvecklingsförmåga som finns i hela samhället.

Låt oss aldrig glömma att det aldrig varit staten som har byggt detta land. Och, min ärade kollega Beatrice Ask får ursäkta, det är inte heller främst med lag som det här landet har byggts.

I grund och botten är det enskilda människor, företagare och det vi brukar kalla det civila samhället som är basen för vårt samhälle. Det som Sverige vilar på. Och just därför är e-förvaltningsarbetet lika mycket en utmaning för det civila samhället och näringslivet som det är för staten.

Därför kommer mitt arbete kring e-förvaltningen att vägledas av några centrala ansatser:

• Vi ska bredda e-förvaltningsarbetet så att det omfattar en målsättning för Sveriges samlade utvecklingsförmåga och innovationskraft. Det är en avsevärt bredare ansats än den vi hittills har haft, som syftar till att vi ska kunna dra full nytta av en effektiv e-förvaltning och dess möjligheter att underlätta för jobb, företagande och tillväxt i hela landet.
• Vi ska se till att föra upp e-förvaltningsarbetet högre upp på agendan. Från den stora statliga myndigheten till den allra minsta kommunen ska det finnas en bred förståelse för att e-förvaltning på många sätt är ett både smart och nödvändigt svar på flera av de viktiga utmaningar vi står inför idag.
• Och vi ska se till att öka användningen av e-tjänster. Ska vi kunna dra full nytta av e-tjänsternas fördelar måste vi hela tiden sätta användarnas behov, och enkelheten för de som ska nyttja våra tjänster, i fokus. E-tjänsternas utveckling ska i långt större utsträckning än idag styras av vad medborgarna vill ha än vad tekniken klarar av.

För att det ska vara möjligt måste vi göra det enklare att få tillgång till offentliga data. För om vi använder etablerade standarder och gränssnitt då kommer nya aktörer att kunna utveckla nya e-tjänster baserade på offentlig data, och vi kommer att få en flora av e-tjänster som det offentliga på egen hand aldrig skulle ha klarat av att ta fram.

Under förra mandatperioden byggde regeringen upp en helt ny organisation för att styra utvecklingen av e-förvaltningen. Inte minst e-delegationen och deras arbete har varit och är ett viktigt verktyg för att samla den tidigare ganska spretiga utvecklingen på det här området.

Vid det här laget har delegationen fått ordentlig styrfart och gör ett mycket bra jobb. För mig är det en självklarhet att vilja ta del av alla de förslag som de kan presentera, och göra vad jag kan för att underlätta deras viktiga arbete.

System för säker och trygg identifiering på nätet avgörande

Ett av de viktiga utvecklingsprojekt som e-delegationen initierat är det nya systemet för e-legitimationer. Det kan låta som en liten fråga för den oinvigde, men sanningen är ju att den är helt avgörande.

Det spelar nämligen ingen roll hur bra våra e-tjänster än är; om vi inte har ett säkert, tillförlitligt och hållbart system för identifiering och signering över Internet så kommer e-tjänsterna aldrig att lyfta.

För väldigt många medborgare känner en många gånger välgrundad oro och misstänksamhet inför att uträtta viktiga och känsliga ärenden över Internet. Allt fler av oss har insett att man, precis som i verkliga livet, faktiskt kan bli lurad och rånad också på Internet. Om vi vill att fler ska kunna använda våra e-tjänster då är det också vår skyldighet att se till så att människor kan använda säkra och trygga system för identifiering över Internet.

Det är just därför som det behövs en ny struktur för e-legitimationer. För den nuvarande modellen, som bygger på ramavtal, har i praktiken inneburit att vi har stängt ute och hindrat nya aktörer från att komma in på marknaden och som så många andra gånger har vi inte heller haft den enskilde användaren i fokus.

Om jag ska vara alldeles uppriktig så är inte det första jag kommer att tänka på, när jag funderar över hur ett visst problem ska lösas, att skapa en ny myndighet. Snarare tvärt om. Men ska vi få till stånd en hållbar lösning för e-legitimationer så behöver vi en nämnd som samordnar användningen - för kommunal, regional och för statlig verksamhet. Gör vi det kan vi stärka marknaden och innovationsförmågan inom området. Och jag ser fram emot att generaldirektören för Lantmäteriet, Stig Jönsson, som är den som utreder saken, ska komma och rapportera sitt arbete till mig nu på fredag.

E-legitimationsnämndens uppdrag kommer vara att samordna statens och kommunernas arbete med, och användning av, metoder och tjänster för e-legitimering. De ska utarbeta de gemensamma krav som ska gälla, och säkerställa att de nödvändiga tjänsterna och funktionerna finns tillgängliga för förvaltningen.

Min och regeringens förhoppning är att det nya systemet ska leda till att privatpersoner och företag framöver kan använda en och samma e-legitimationslösning i olika e-tjänster. Att vi ska kunna öka konkurrensen och få en större variation av nya tjänster. Och att vi, genom att samordna funktionerna centralt och upphandla i konkurrens, kan göra e-legitimationsverksamheten betydligt mer kostnadseffektiv än den är idag.

Ett långsiktigt förändringsarbete

E-förvaltningens kärna ligger i att förändra saker. Och alla som någon gång arbetat med förändringsarbete vet att det är ett svårt och ofta ensamt jobb. Inte så sällan får man jobba i motvind, också mot sina egna kollegor. Inte så sällan är riskerna, kostnaderna och den mängd arbete som krävs för att åstadkomma en aldrig så liten förändring väldigt synlig, medan de potentiella vinsterna ofta är abstrakta, ligger långt fram i tiden och är svåra att ta på. Tro mig, alla ni som arbetar med förändringsarbete, jag vet en hel del om det och jag vet att ni många gånger kanske känner att ni just därför gör ett lite otacksamt jobb.

Men om ni sitter där i bänken och tänker just så: sträck på er och tänk på att utan er skulle mycket av det som måste hända, mycket av det som när det blir synligt för medborgarna kommer göra så mycket gott i människors vardag, aldrig hända över huvud taget. Därför är varenda insats ni gör en viktig framgång för att öka delaktigheten och stärka demokratin. Och jag tänker göra mitt bästa för att se till att ni har bra förutsättningar för att göra ert arbete. Vi är ett lag som jobbar tillsammans och jag tar gärna på mig ledartröjan och är med och sporrar oss alla till hårdare tag.

Men, och detta är också viktigt, ni på myndigheterna, ni i olika delar av den offentliga sektorn, ni vare sig kan eller ska göra allting på egen hand. Snarare tvärtom!

Jag kommer att arbeta för en kulturförändring i förvaltningen där det blir tydligt att staten och andra offentliga aktörer inte bör göra allt. Det är inte nödvändigtvis våra myndigheter som är bäst på att bygga e-förvaltningstjänster eller e-förvaltningsappar. För förmodligen finns det de som är så mycket bättre på det. Personer och aktörer som jobbar någon helt annanstans än i den offentliga sektorn. Därför måste myndigheterna lära sig att öppna upp och samverka med såväl näringslivet som det civila samhället.

Jag vill se en öppen förvaltning, som föregår med gott exempel, som jobbar smidigt och dynamiskt med andra aktörer. Jag vill se tillgängliga data och öppna standardiserade API:er.

Just därför skulle jag vilja skicka en särskild uppmaning till alla er som inte arbetar inom offentlig sektor, men som ändå vill vara med och bygga framtidens samhälle - från enskilda till företag och organisationer: är ni beredda att vara med och göra en insats!? Är alla ni utvecklare beredda att tillsammans med oss i den offentliga sektorn bygga framtidens e-samhälle - med en smidig, öppen, transparent och effektiv förvaltning som partner?

Jag vill att Sverige ska bli ett digitalt växthus! Att myndigheterna - precis som man gör i USA - bygger knappar för sina informationskällor och API:er så att företagen och det civila samhället kan bygga appar som förenklar våra liv och skapar tillväxt och jobb. Varför inte blå knappar för hälsoinformation, kanske orangea för företagsinformation, och gröna för miljöinformation? Varför inte en app-store helt specialiserad på e-förvaltningsappar: e-hälsoappar, e-läromedelsappar och e-förvaltningsappar?

I mitt arbete kommer jag att prioritera initiativ som sporrar till förändring och till innovation. Det är den tredje generationens e-förvaltning, som har ett bredare fokus än bara intern verksamhetsutveckling. Det är en behovsdriven utveckling där den enskilda människan och innovationer står i fokus. Med mer fokus på öppenhet, på utvecklingsförmåga och på innovationskraft. Där enkelhet, tillväxt och innovationsförmåga står i centrum. Där den självklara ledstjärnan är att e-tjänsterna ska lösa medborgarnas, inte myndigheternas, behov.

Om vi gör det vi borde, då kan Sverige bli världens enklaste land att leva i. Vi har en helt unik möjlighet att bygga bort krångel-Sverige, och se till så att Sverige blir världens enklaste land att starta och driva företag i. Där en enkel förvaltning är en naturlig del av näringspolitiken. Där offentliga e-tjänster blir en tillväxtmarknad med exportmöjligheter. Och där vi har höga krav på att värna den enskildes integritet, och den enskildes rätt att avgöra hur den personliga informationen om en själv får användas.

Just där hade jag egentligen tänkt avsluta, men det finns en liten sak till som jag vill säga. För att inte det stora samtalsämnet efter den här dagen ska bli att det var något viktigt begrepp som jag INTE sa, så kommer här en liten lista:

• ipv6,
• DNSSEC,
• öppen källkod,
• redundans,
• W3C-validering.

Så där, nu har jag nämnt dem. Allt det är viktigt, det också, men det vet ni alla alla redan, så det hade jag egentligen inte behövt berätta för er.

Tack för mig!