Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål (datalagringsdirektivet)
Regeringen har lämnat en proposition om genomförande av EU-direktiv 2006/24/EG om lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål till riksdagen. Den 21 mars 2012 sade riksdagen ja till regeringens förslag om att genomföra EU:s så kallade datalagringsdirektiv i svensk lag. Riksdagens beslut togs efter att regeringens förslag vilat i ett år i riksdagen. Det behandlades för första gången i mars 2011. Lagändringarna trädde ikraft den 1 maj 2012.
- Vad är bakgrunden till förslaget?
- Vilka uppgifter är det som ska lagras?
- Kommer uppgifter om var personer har "surfat" att lagras?
- Hur länge kommer uppgifterna att sparas?
- Lagras inga trafikuppgifter i dag?
- Innebär genomförandet av direktivet att all kommunikation kommer att övervakas?
- Kommer de uppgifter som lagras att vara tillräckligt skyddade?
Vad är bakgrunden till förslaget?
Svenska brottsbekämpande myndigheter har i dag tillgång till trafikuppgifter för att utreda allvarlig och organiserad brottslighet. Det är ett nödvändigt och effektivt redskap för att utreda, avslöja och åtala brott.
I ett EU-direktiv från 2006 har medlemsstaterna enats om att det behövs regler som ser till att sådana trafikuppgifter lagras under en viss tid, så att uppgifterna finns tillgängliga för att kunna användas i brottsutredningar. Direktivet skulle i vissa delar ha varit genomfört den 15 september 2007 och i resterande delar den 15 mars 2009. Sverige är som medlem i EU skyldigt att genomföra direktivet.
Vilka uppgifter är det som ska lagras?
Enkelt uttryckt ska operatörerna lagra uppgifter om vem som kommunicerade med vem, när det skedde, var de som kommunicerade befann sig och vilken typ av kommunikation som användes. Genom sådana uppgifter, exempelvis från mobiltelefoner, kan polisen bland annat kartlägga hur ett brott har planerats och hur misstänkta personer agerat under och efter att brottet genomförts. Några uppgifter som avslöjar innehållet i en kommunikation, till exempel vad som har sagts under ett telefonsamtal, får inte lagras.
UppKommer uppgifter om var personer har "surfat" att lagras?
Nej, inga uppgifter som avslöjar innehållet i en kommunikation får lagras med stöd av direktivet. Det omfattar även uppgifter om vilka hemsidor någon har "surfat" på.
UppHur länge kommer uppgifterna att sparas?
Direktivet ger medlemsstaterna en möjlighet att välja en lagringstid som är minst sex månader och högst två år. Med hänsyn till integritetsskyddet föreslår regeringen att lagringstiden ska vara den kortast möjliga, dvs. sex månader. Därefter kommer uppgifterna att utplånas.
UppLagras inga trafikuppgifter i dag?
Tele- och internetoperatörer får i dag lagra trafikuppgifter om de har behov av uppgifterna exempelvis för sin fakturering eller för marknadsföring. En sådan lagring sker också i betydande omfattning. Det nya är att en lagring under sex månader nu blir obligatorisk.
UppInnebär genomförandet av direktivet att all kommunikation kommer att övervakas?
Att ett lagringskrav avseende vissa uppgifter nu införs innebär inte att polis och åklagare får fri tillgång till de lagrade uppgifterna. Det är bara en bråkdel av de uppgifter som lagras som kan och kommer att begäras ut av de brottsbekämpande myndigheterna. Resten kommer att raderas efter sex månader utan att någon (inte ens operatören som lagrar dem) har sett dem.
UppKommer de uppgifter som lagras att vara tillräckligt skyddade?
Enligt förslaget ska det införas ett strängare krav på operatörerna än vad som gäller i dag beträffande säkerheten kring de uppgifter som lagras med stöd av direktivet. Post- och telestyrelsen kommer som tillsynsmyndighet också att ha en viktig uppgift att se till att operatörerna håller en tillräckligt hög säkerhetsnivå. Vidare har säkerhetsaspekten varit avgörande för förslaget att lagringen ska ske hos varje enskild operatör och inte i något centrallager. Därigenom kan en enskild persons kommunikation som regel inte utläsas utan att information som finns lagrad hos flera olika operatörer sammanställs.
Upp