Tal
Raoul Wallenbergs torg i Stockholm 27 januari 2011
Birgitta Ohlsson, EU-minister

Förintelsens minnesdag på Raoul Wallenbergs torg

"Det är 22 grader kallt. Vi står i rad bredvid varandra utanför barackerna. Vi kommer från hela vår europeiska kontinent. Jag fryser som jag aldrig gjort tidigare i mitt liv. Vi väntar och väntar. Alla är allvarliga. Fyllda av tomhet. Plötsligt ser jag honom, en bekant från södra Europa, som jag inte sett på tio år. Jag tränger mig fram. Vi talar om våra liv, vad som hänt och jag berättar stolt att jag väntar mitt första barn".

Han ler mot mig, men blir snabbt allvarlig när han säger: "Sådana som du skulle Doktor Mengele ha sänt rakt i döden. Gravid, gift med en judisk man och liberalt politiskt aktiv"

Hans ord släpper mig inte den kvällen. Och inte heller den inre bilden av hur nazi-Doktor Mengele med sin ridpiskas slöa snärt avgör en människas liv. Höger betyder död. Vänster liv.

Det är den 27 januari 2010, precis för ett år sedan. Jag befinner mig med riksdagsledamöter från hela Europa i Auschwitz för att uppmärksamma 65-årsdagen av då 22:divisionen i Röda armén når en av världshistoriens mörkaste platser: Auschwitz; vars blotta namn framkallar känslor av ångest, sorg, vrede.

Förintelsen är unik. Sex miljoner utrotade judar, men också romer, homosexuella, politiskt oliktänkande. Men Auschwitz var inte unikt utan ett av fem Förintelseläger. Ett av över 1 600 koncentrationsläger. Ett industrialiserat folkmord, djävulskt planerat i minsta grymmaste detalj med modern teknik som gör det historiskt ensamt i sitt slag. Men hatets mekanismer, demokratins bräcklighet och massdödandet i sig är däremot inte unika.

Folkmorden i Darfur, Rwanda, Halabja, Srebrenica har alla följt i Förintelsens tragiska spår. Mantrat om "aldrig mer" är och var en mycket tunn fernissa hos mänskligheten.

Antisemitismen lever och frodas i dagens Europa sida vid sida med hat mot romer, homosexuella, muslimer, invandrare. Jag skäms ofta som EU-minister över att judehat och fördomar fortfarande år 2011 jäser på vissa håll i Europa.

Trots att den europeiska unionen är byggd på ruinerna efter världskrig. Trots att dess fundament är alla människors lika värde. Trots att det bara finns ett värdigt styrelsesätt; demokrati.

Trots detta visar en undersökning av Anti-defamation Leauge i sju europeiska länder 2009 att antisemitiska attityder har ökat.

41 procent anser att judar har för mycket makt över den finansiella marknaden.

44 procent anser att judar talar för mycket om Förintelsen.

31 procent anser att judar är helt, ganska eller lite skyldiga till den finansiella krisen.

Sverige är heller ingen sörgårdsidyll.

20 procent av de svenska gymnasieungdomarna har en negativ inställning till en person bara för att han eller hon är jude. Hälften av ungdomarna är dessutom osäkra på sina åsikter när det gäller sin inställning till judar.
Brottsförebyggande rådets sammanställning av hatbrott visar på en kraftig ökning av antisemitiska trakasserier de två senaste åren. Antalet anmälningar ökade med 57 procent under 2009 och med 35 procent under 2008. Detta är den hatbrottskategori som ökat mest.

I Malmö den ort i landet där judar allra mest är utsatta för trakasserier, där judar inte kan bära kippa eller Israels flagga i det offentliga rummet utan att utsättas för kränkningar, hot, våld och trakasserier.

Vi minns i höstas hur judiska barn på en kursgård fick tomburkar och ägg kastade på sig medan förövarna skrek "Heil Hitler" och kallade dem judiska grisar.

I kommunen Grästorp valdes "Svenskarnas parti" in i kommunfullmäktige. Flera av de ledande personerna har bakgrund i nazistiska Nationalsocialistisk front. För första gången sedan 2:a världskriget har vi svenska folkvalda nazister.

Temat denna stund är också Forum för levande historias projekt "På denna plats". Att lyfta fram Sveriges förhållande till Förintelsen, nazismen och Tredje riket genom att fokusera på händelser som kan knytas till olika platser.

På denna plats minns vi hjältemodet från den svenska diplomaten Raoul Wallenberg - vars namn detta torg bär - som räddade tusentals judar undan döden. I Budapest för två veckor sedan besökte jag hans minnesplats tillsammans med överlevande.

På denna plats minns vi att på Sergelgatan fanns en bokhandel där judar förbjöds att handla som drevs av Einar Åberg ansvarig för Sveriges Antijudiska Kampförbund med "Judendomens i Sverige totala förintelse" som första programpunkt.

På denna plats minns vi hur Utrikesdepartementet fattade beslut om nekad asyl till sjutton personer som ansökte om att få komma till Sverige men istället mördades i bland annat Auschwitz.

Men på denna plats minns vi också att för att vår samtid ska lära av historien måste vi göra historien levande.

Efter 1945 hette det i ångerns tidevarv, "men jag valde inte nazismen. Jag stod utanför"
"Men att inte välja är också att välja" som det gamla ordspråket på jiddisch lyder.
Viktor Frankl, överlevande från Auschwitz:

"Du är inte alltid fri att välja omständigheterna i ditt liv. Men du kan alltid välja vad du gör av omständigheterna".

Det är därför vi är samlade här i idag. För att Europas mångfald aldrig får bytas mot enfald.
Eller som min vän Hedi Fried överlevande från Auschwitz skrivit att kunskapen om Förintelsen måste föras vidare:
- För att de döda inte ska falla i glömska
- För att något sådant aldrig ska hända igen
- För att återupprätta de levande
- För att värna om demokratin