Sverige snart i Arktis-ledning

Nu är det bara en dryg månad kvar innan Sverige tar över ordförandeklubban i Arktiska rådet - det samarbetsorgan som samlar de åtta länderna runt Nordpolen för att besluta i till exempel brännande miljöfrågor. Därför möttes i veckan några av Sveriges ambassadörer i länderna kring Arktis och en rad experter för att tillsammans med utrikesministern diskutera de ämnen som kommer att vara i blickfånget då Sverige innehar ledartröjan.

Seminariet om Arktis i veckan. Vid bordet, från vänster: Folkrättsexpert Marie Jacobsson, UD, Johan Molander, ambassadör i Finland, Åke Rohlén, rederiet Transatlantic, Arktisambassadör Gustaf Lind och utrikesminister Carl Bildt. Foto: Linn Duvhammar/UD

- Vår ambition är att under de här två åren fokusera på själva sakmaterian, inte administrativa frågor, sa utrikesminister Carl Bildt när han öppnade seminariet.

Ordförandeskapet inleds i samband med mötet mellan Arktisländernas utrikesministrar i grönländska Nuuk den 12 maj. Sverige håller just nu på att mejsla fram två saker - dels en egen nationell strategi för Arktisfrågor, dels sina prioriteringar inför själva ordförandeskapet. Sverige kan i det arktiska samarbetet bidra med t ex unik forskningskompetens i och med isbrytaren Oden, som kartlägger bottenförhållandena under de arktiska isarna bättre än något annat fartyg. Just nu sker dessutom stora svenska investeringar i Arktisteknologi. Sverige hoppas också kunna få med sig fler länder i arbetet mot större miljötänk kring Nordpolen, och intensifierat arbete mot föroreningar av Arktis unika miljö.

- Men vi ska också vara medvetna om att det här är en organisation vars beslut baseras på enhällighet, mellan länder som värnar om sin egen suveränitet, sa Bildt i sitt anförande.

Arktisfrågor högre på agendan

Länderna som ingår i samarbetet är USA, Kanada, Ryssland, Island, Danmark, Norge, Finland och Sverige. Leder Arktisarbetet i Regeringskansliet och UD gör Arktisambassadör Gustaf Lind. Med det svenska ordförandeskapet i EU i färskt minne - Lind var då statssekreterare för utrikes- och EU-frågor i Statsrådsberedningen - finns det många lärdomar att dra om att smälta samman olika länders ståndpunkter. Att just Arktisfrågorna har hamnat högre på den internationella agendan på senare år menar Lind har flera orsaker.

- Med klimateffekterna smälter isen. Det har förts stora diskussioner på senare år om effekterna på t ex sjöfart, råvaruutvinning, miljön och möjligheterna för folk som bor i Arktis att överleva om isen försvinner. Här i Sverige ökar vi nu vår politiska aktivitet och höjer dessa frågor på den politiska dagordningen, säger Lind.

Arktis är svårt utsatt för föroreningar från människan, till exempel i form av kvicksilver och giftiga flamskyddsmedel som lagras i djur och natur. En av de avgörande frågorna är alltså att hitta en balans mellan å ena sidan utvinning av råvaror, alltså ekonomisk utveckling, och å andra sidan skyddet av miljön. Arktis råvarutillgångar kan vara större än vad vi idag känner till, inte bara i form av olja och gas utan också mineralfyndigheter och fiskeresurser.

- Att länder kommer att borra efter naturresurser är ett faktum, och inget som kan förhindras. Men frågan är på vilket sätt det ska ske och vilka regelverk för t ex miljöhänsyn som ska gälla, säger ambassadör Mikael Eriksson.

- Det finns också en moralisk dimension i det här. Ju mer is som smälter bort, desto mer kan man utvinna. Alltså är det värt att ta tydlig ställning, säger statssekreterare Daniel Johansson på Näringsdepartementet.

Olika förutsättningar

De arktiska länderna har olika geografiska förutsättningar. En rad länder har delar av sina kuststräckor på arktiskt område, och flera av dessa har också fört egna politiska diskussioner. Även andra länder, till exempel Kina och Japan, har på sistone visat ett ökat intresse för Arktisfrågor. Sverige har som bekant inte kust i Norra ishavet, men är ändå en Arktisstat eftersom vi har delar av vårt territorium på arktisk mark. Sverige har dessutom andra erfarenheter som kan bli avgörande för att föra samarbetet framåt.

- Jag tror att det är en fördel att vi inte har vågskvalp från Norra ishavet. Det gör att vi uppfattas annorlunda internationellt, kanske mer som en facilitator som kan hjälpa i processer som annars inte hade kunnat föras framåt, säger Björn Dahlbäck vid Polarforskningssekretariatet, en av de experter som talade på seminariet.

Något som är på gång från svenskt håll är diskussioner om att överföra goda exempel på samarbete som idag finns i Östersjön till farvattnen runt Arktis. Tanken är att bland annat kunna dela information om fartyg mellan civila aktörer. Och mer finns att göra.

- Poängen är att vi behöver höga, tydliga och gemensamma krav. Till exempel: Vem plockar upp oljan vid ett läckage?, säger Åke Rohlén på rederiet Transatlantic.

Tre viktiga faktorer

Enligt Tomas Ries, forskare vid Försvarshögskolan, är det tre faktorer som just nu leder till ökat internationellt intresse och större närvaro i Arktis. Dels den globala uppvärmningen, dels teknologiska framsteg som gör det möjligt att utvinna mer, och dels en växande global brist på råvaror. Ries nämnde också de politiska spänningar som detta för med sig. Exempelvis höjde många på ögonbrynen 2007 då Ryssland gjorde anspråk på en bit kontinentalplatta 4000 meter under havsytan.

- Ryssland kan visserligen komma med utspel då och då. Men man måste titta på vad som faktiskt görs rent praktiskt. Vi har ett väldigt väl fungerande samarbete med dem, säger Åke Rohlén.

För en lista över alla deltagare på seminariet, se länken till höger.