Tal
Arbetsmarknadsdepartementet, Stockholm 24 augusti 2011
Maria Larsson, Barn- och äldreminister

Tal av Maria Larsson vid lansering av regeringens funktionshinderstrategi

Kära vänner!
Jag vill också gärna säga välkomna hit idag! Funktionshinderpolitiken är så bred och komplex till sin natur och berör så många aktörer och sektorer.
Det innebär att vi, om vi ska nå framgång, måste mötas och arbeta med gemensamma mål och med gemensamma strategier. Därför är det väldigt glädjande att så många velat komma.

Den kanske viktigaste delen i den moderna funktionshinderpolitiken är det perspektivskifte vi upplevt. Vi har gått från ett vård- och omsorgsperspektiv till ett rättighetsperspektiv. Personer med funktionsnedsättning har samma rättigheter och skyldigheter som andra medborgare. Av det följer att vi måste riva de hinder som finns och bekämpa diskriminering.

Hur vi bemöter andra grundas ytterst i vår människosyn. Varje människa är unik och har ett okränkbart värde. Varje människa har rätt till respekt, rätt att få utvecklas utifrån sina egna förutsättningar och rätt att inte bli diskriminerad. Tyvärr finns så många exempel på motsatsen. Några finns i den här boken som heter "Är du verkligen döv? Du ser ju så pigg ut?" Där finns bland annat ett exempel från den statliga sfären. När en statlig myndighet ville informera en dövförening om några nya regler om projektstöd så sände man en CD-skiva med ljudfiler. CD-skivan kom ju tillbaka med en upplysning om att döva inte kan höra så då fick de det i punktskrift istället. Attityder till andra påverkar det samhälle vi lever i mer än vi kanske tror.

Det finns de som tror att om man har en hörselnedsättning så tror omgivningen att man också har andra intressen gemensamma. Så fungerar knappast någon av oss. Vi tillhör alla olika grupper och har en del av vår identitet där. Vi människor är ju främst individer, personer med behov, önskemål och drömmar.

Attityder kan påverkas, det vet vi. Idag reagerar vi alla på om någon röker i en lokal, på en buss eller på en restaurang. För bara några år sedan var det inget konstigt att många gjorde det men det har förändrats. Därför vet vi att det går att påverka negativa eller diskriminerande attityder. Våra attityder prövas och förändras när vi med eller utan funktionsnedsättning möts på arbetsplatsen, på universitetet eller i föräldragruppen. Vårt samhälle mår bra av mångfald och människor med olika bakgrund och erfarenheter. Handisams Attityduppdrag (H)järnkoll är så sympatiskt, genomtänkt, effektivt och betydelsefullt.

***

Ett av de effektivaste sätten att förändra attityder går genom arbetsmarknaden. Den offentliga sektorn behöver mångfald. Jag är glad att Hillevi Engström är här och delar med sig av sitt engagemang. Den rapport som Handisam kom med förra veckan var väldigt viktig. Den heter "Vad gör myndigheter för att anställa personer med funktionsnedsättning? Rapporten, som gjorts på regeringens uppdrag, är den första kartläggning över situationen just nu och en analys över vad myndigheterna gör för att anställa personer med funktionsnedsättning.

Av de myndigheter som gjorde nyanställningar förra året, sär det bara 14 procent som anställde en eller flera personer med funktionsnedsättning. Vi kan väl bättre än så? I dag är offentliga sektorn sämst på att anställa personer med funktionsnedsättning. Stat, landsting och kommuner har ett ansvar att vara goda föredömen. Alla kan bli bättre men vi ska vara bäst. Handisams rapport ger oss goda exempel på hur det kan ske.

Tillgänglighet var en av de viktigaste delarna i den nationella handlingsplanen för handikappolitiken, den som beslutades av riksdagen år 2000. Flera av de tidssatta målen i planen löpte ut ifjol och vi kan konstatera att framsteg gjorts inom flera samhällssektorer, inte minst när det gäller tillgängligheten. Men vi kan också se att mycket arbete återstår.

Vi har dragit lärdom av arbetet med handlingsplanen. Ett problem var svårigheten att mäta och följa upp arbetet i det korta och det långa perspektivet. Därför beslutade regeringen om inriktningsmål för nio prioriterade områden. Och för att förtydliga detta fick 17 myndigheter i uppdrag att utarbeta delmål och föreslå insatser för genomförandet på sina områden. Det här var viktiga underlag för strategin.

Ett grunddokument i arbetet är också FN:s konvention om rättigheter
för personer med funktionsnedsättning. Den fanns inte när handlingsplanen skrev och antogs år 2000. Om ungefär tre veckor åker jag till FN:s funktionshinderkonferens tillsammans med övriga länder som undertecknat konventionen. Sverige är ordförande i den kommitté som arrangerar mötet
och därmed får vi stora möjlighet att möta människor från olika länder,
dela erfarenheter och också påverka diskussionen.

***

Strategiarbetet är en nystart och den utgör ett viktigt verktyg för att förverkliga de mål, den inriktning och struktur som fastställdes redan i handlingsplanen. Handlingsplanen gäller alltså fortsättningsvis i viktiga delar och strategin är en fortsättning på arbetet. En central del i strategin är att målen ska kunna följas upp och att effekten av insatserna ska kunna mätas på ett bättre sätt. Och vi är angelägna att det ska bli resultat.
Varenda myndighet kommer att ha krav på sig att kontinuerligt, flera gånger per år, berätta för Handisam vad man gör och vilka åtgärder man vidtar.
Handisam är regeringens förlängda arm i det här arbetet och jag kommer kanske att titta in då och då för att höra hur det går.

Handisam kommer att lämna en samlad rapport till regeringen som redovisas till riksdagen på årsbasis. Det duger inte för en enda myndighet att strunta i detta eftersom det inte är något fritt valt arbete. Det är en nödvändighet att staten med alla dess olika myndigheter är ett föredöme i funktionshinderpolitiken och ser till att uppnå resultat inom sina respektive områden.

Handisam kommer inte bara att kräva redovisning och resultat utan kommer också att vara ert stöd. Jag har nämligen läst i Statskontorets rapport att ni ute på myndigheterna har saknat stöd. Handisam har unik kompetens och de kommer att ha uppdraget att bistå. Det blir ett utvecklingsarbete. I dagsläget saknas mycket av statistik och uppföljningsverktyg hos många myndigheter. Det kommer att bli knapphändigt från en del håll i den första redovisningen men det kommer att förbättras efterhand. När vi är framme vid 2017 så ska alla ha uppnått goda resultat och verkligen känna att de är på banan, att de fått ett strukturerat arbetssätt och förhållningssätt och kan ta steg framåt för varje kvartal.

Även SCB har en viktig roll. De ska följa levnadvillkoren för personer med funktionsnedsättning och samla in indikatorer och data. Det här kommer att ge oss en helt annan och mer tillförlitlig bild och en kunskap om hur utvecklingen går. Det ger oss i regeringen möjlighet att årligen ta initiativ och genomföra åtgärder. Vi behöver inte och ska inte invänta en slutgiltig utvärdering om fem år innan vi tar nya nödvändiga initiativ.

***

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Det offentliga har ett särskilt ansvar för att inkludera, för att tillskapa mångfald, för att öka tillgänglighet. Därför är det glädjande att SKL har genomfört ett eget arbete då man tog fram en viljeinriktning i början av året för kommunernas och landstingens insatser. Det är väldigt roligt att SKL:s ordförande Anders Knape är med i dag. Välkommen! Det blir intressant at höra vad du har att förmedla. En annan central part är Funktionshindersorganisationerna. I strategin anger vi en tydlig ambition att dialogen och samrådet ska utökas och utvecklas. Men jag vill gärna påpeka att det inte bara gäller regeringen utan även myndigheterna och SKL.

Ja, strategin är bred och omfattar många viktiga områden. Om jag bara helt kort ska nämna några exempel så skulle det kunna vara att samtliga kulturinstitutioner som får statsbidrag ska ha en handlingsplan senast 2013 och att de ska ha åtgärdat enkelt avhjälpta hinder senast 2016. Den kommunala tillsynen över bestämmelserna för tillgänglighet och enkelt avhjälpta hinder ska bli bättre och funktionshinderperspektivet ska avspegla tydligt sig i den fysiska planeringen vid utgången av 2016. Kammarkollegiet ska ta fram en vägledning för att upphandla tillgängligt. Det var några exempel.

Vi tänker mäta och följa att detta och allt annat blir gjort. Det gör vi inte för regeringens skull utan för rättvisans skull och för demokratins skull. Rom byggdes inte på en dag men det fanns en tydlig målsättning att inte bara bebo sju kullar.

***

Jag är övertygad om att den nya strategin kommer att bli ett effektivt instrument för att skapa ett systematiskt och fokuserat arbete i funktionshinderpolitiken. Ni som är här från de strategiska myndigheterna kommer snart att få uppdrag från oss. Ni har ett jätteviktigt arbete framför er och vi vill önska er stor framgång. Nu ska jag avsluta min del här genom att trycka på startknappen. Den klocka som då statar blir en symbol för att arbetet sätter igång. Är ni med?
Så där ja´ - då var det igång!

Tack för ordet.