Tal
Internetdagarna 2011 22 november 2011
Anna-Karin Hatt, It- och energiminister

Att sätta it i människans tjänst är vår gemensamma uppgift

Det talade ordet gäller!

Ärade åhörare,
Tack för möjligheten att återigen komma och tala på internetdagarna. Och tack .SE för att ni arrangerar denna viktiga mötesplats för alla oss som är intresserade av internet och it-utvecklingen.

Det har varit ett minst sagt spännande år sedan vi sågs sist.

• Hela världen har slagits med häpnad över vad människor med hjälp av it kan åstadkomma. Det främsta exemplet är givetvis den arabiska våren där människor med hjälp av it lyckades så de frön till spirande demokratiseringsprocess som nu fäller den ena hårdföre diktatorn efter den andra.
• I världen finns det numera två miljarder internetanvändare och fem miljarder mobilabonnemang.
• Och regeringen har presenterat en Digital Agenda för Sverige där målsättningen är solklar. Sverige ska vara bäst i världen på att dra nytta av digitaliseringens möjligheter.

En sak är säker, utvecklingen går rekordfort. Och vi kan i dag inte förutse vare sig de tekniska eller mänskliga landvinningar som it kommer att kunna göra ens det närmaste året. Det är det som gör det här området så oerhört fascinerande och spännande. Det är det som gör att rollen som it-minister aldrig någonsin känns monoton eller tråkig. Tvärtom gör det uppdraget som it-minister spännande, kreativt och utmanande. Det är som att få vara på en ständig upptäcktsfärd framåt.

Innan jag fortsätter på svenska, låt mig för ett kort ögonblick vända mig till våra internationella gäster.

Dear Colleagues and friends,
This event is probably the most significant one that Sweden can offer and therefore I am delighted to be back here at Internetdagarna and to meet you all!

During the last year I have, for sure, witnessed an amazing development and also the full engagement from all of you on various fields of the internet. The work you do here in Sweden and all over the world is critical to keep Internet as an utmost important tool for communication in our society. A tool for innovation, for democracy, for freedom of expression and for freedom of information.

It is no coincidence that Internet and electronic communications were among the first things to be shut down when the dictatorships in the Arabic world were facing the uprisings. Because when we look around the globe, the open nature of the internet is by many considered a threat. I have even seen leaders in the western world be nervous over the impact of social media. When these voices are heard, we must defend the openness and freedom that Internet provides. We need to continue to stand up for a strong freedom online as well as off-line.

An open and global Internet is one of the most important drivers we have for innovation, new services and efficient competition. It also bridges all different kind of gaps between cultures and people around the world.

To all the international guests I will say welcome to Sweden and I hope you will have a great and stimulating time here. Now, please forgive me for switching back to Swedish.

När jag för ett år sedan höll mitt första linjetal här som it-minister, berättade jag att mitt huvudfokus det närmaste året skulle bli att utarbeta en digital agenda för Sverige. Och så blev det. Efter många rundabordssamtal, ning-nätverk och flitigt twittrande under DAFS-taggen har en digital agenda för Sverige nu tagit form. En agenda som anger hur Sverige ska bli bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter. En agenda som slår fast gemensamma målsättningar för hur det ska gå till. Och en agenda som inkluderar alla; från det offentliga till det privata, från myndigheter till företag och organisationer. Och den har hittills tagits väldigt väl emot. Inte minst av er i branschen.

Och vi har en bra utgångspunkt. Sverige ligger redan i dag bra till i olika mätningar. Vi kammar hem en rad prestigefulla förstaplaceringar över hur bra it-infrastrukturen är och i vilken utsträckning som våra invånare och företag använder it. Dessutom utsågs vi nyligen till världens mest kreativa land. Det är gott. Men för mig är det faktiskt inte gott nog. För även om vi är bäst i världen på en rad områden säger det ingenting om hur människor uppfattar verkligheten. Det visar bara att vi är bättre än andra. Och därför vill jag vara väldigt tydlig. Även om vi är bra på mycket så har vi i Sverige stora utmaningar, om vi verkligen ska lyckas sätta it i människans tjänst. Jag vill peka på tre viktiga områden där Sverige måste bli mycket bättre. Det första är it i skolan. Vi vet från PISA-rapporten från 2009 att Sverige inte placerat sig bättre än bland genomsnittet i OECD när det gäller svenska elevers förmåga att använda datorer. Och under arbetet med den digitala agendan har jag mött så många som ger stöd åt den larmsignalen. Många som beskriver hur den svenska skolan bara är fläckvis digital. Det finns en del skolor där datorer används flitigt, för att det finns eldsjälar som driver och utvecklar. Men på andra håll ser det betydligt dystrare ut, där barn inte får den kunskap som de så väl skulle behöva när de kommer ut på arbetsmarknaden.

Eller ta vården. Tänk om vi hade digitala patientjournaler som på ett enkelt och säkert sätt kunde överföras mellan landsting och patienter på besök i ett annat landsting. Tänk den trygghet det skulle innebära både för patienten och personalen, när man kan lita på att ingen information faller mellan stolarna. Tänk på sjuksköterskan här i Stockholm, hon som berättade att hon under en enda arbetsdag kunde behöva logga in i 17 olika system, med olika gränssnitt och menyer. Förstå den frustration och det tidsspill som alla dessa inloggningar tar från hennes kärnuppgifter. Därför vet vi att det återstår mycket att göra också när det gäller it inom vården.

Ett tredje exempel där vi måste bli mycket bättre är hur svenska småföretag använder it. Eller rättare sagt, hur de inte gör det. Jag har fått oroväckande signaler om att svenska småföretag ligger efter sina internationella konkurrenter på it-området. Hela 4 av 10 småföretag saknar till exempel en egen webbsida. Hur kommer det sig? Det vet vi väldigt lite om och det vill jag borra djupare i. Därför har regeringen tillsatt en utredning där vi redan nästa år får ta del av slutsatserna. Bättre it-användning i skolan. Mer it i vården och mer it i svenska småföretag. Tre områden som är viktiga när vi nu ska förverkliga den digitala agendan.

Ibland får jag frågan vad som överraskat mest det gångna året? Och en av de saker som slagit mig under arbetet med att jobba fram den digitala agendan tillsammans med er och många andra är den stora frånvaron av "nån-annanismen". Ja faktiskt! Den "nånannanism" som man som politiker så ofta möter i andra sammanhang, den har väldigt sällan dykt upp här. Det har varit så oerhört befriande att alla ni som diskuterat och kommit med idéer så självklart utgått inte från vad någon annan borde göra utan från vad ni själva kan bidra med. Jag hade nog förväntat mig fler rop på statliga åtgärder, fler kravmaskiner. Men i stället har jag mött människor och organisationer som kommit med idéer om hur de själva kan bidra. Det tillhör det som gör den här agendan så robust och stark. För det är när många människor, organisationer, företag och myndigheter drar åt samma håll, och strävar mot samma mål, som vi kan lyckas.

Nu finns den digitala agendan och med den har vi tagit ett första steg. Och samtidigt är det nu som det riktigt viktiga arbetet börjar. För det är först när människor märker skillnad; i skolan, i vården, i jobbet, i vardagen, som vi nått vårt mål. Det är först när de stolta orden blir till handling som den Digitala agendan har nått sina mål.

Det finns ett antal områden där det finns behov av kraftfulla åtgärder - redan nu. Jag har redan nämnt några. Av den digitala agendans 22 strategiska utmaningar finns det fyra som jag vill sätta särskilt fokus på här idag.

Det första är vikten av att öka det digitala innanförskapet. Det är en målsättning som rymmer många utmaningar, men också många möjligheter.

Låt mig ta ett exempel: En medarbetare till mig berättade att hans 1,5 åriga dotter varje morgon efter vällingen har en liten rutin. Hon tar sin pappa i handen och går till mammas bärbara dator i vardagsrummet. Där ställer hon sig och trummar på datorn tills pappa öppnar och sätter i gång. Hon har ännu inte lärt sig scrolla, men hon har uppenbart förstått hur det fungerar. Om hon är missnöjd med de tecknade filmer hennes pappa plockar upp på datorn så tar hon hans hand och lägger den på musplattan. Hon heter Hanna-Maria och är 1,5 år. Och hon har förstått hur maskinen ska manövreras. Frågan är vilket datakunnande Hanna-Maria kommer ha när hon är fem? Ja, kanske lika hög som många vuxna har idag.

Många barn tar i dag tidigt steget in i Internets värld. De blir snabbt digitala infödingar och rör sig lika fritt på nätet som hemma på mammas gata. Och visst skulle vi i Sverige kunna klappa oss för bröstet och nöja oss med att konstatera att 98 procent av alla barnfamiljer redan har en dator hemma. Att det är bra och väldigt högt. Men istället för att göra det måste vi ställa oss frågan: Hur blir det med resten? Hur går det för de två procent som inte har tillgång till en dator hemma? Hur går det för de barn som när de kommer till skolan kanske inte heller där får en dator att nyfiket upptäcka och lära sig förstå. Om man ska kunna vara delaktig och dra nytta av digitaliseringens möjligheter måste man ha en datorvana. Därför måste målet vara att vartenda barn ska ha tillgång till en dator i skolan. Därför måste målet vara att vartenda barn ska bli en självklar medborgare i det digitala samhället.

Därför är det digitala innanförskapet så viktigt. För vad är det för vits med all teknikutveckling och alla nya e-tjänster om människor inte kan använda dem? Den rapport som punkt SE presenterade i förra veckan "Internet och svenskarna" gladde verkligen. För den visar att internetanvändningen verkligen ökar bland äldre. Redan i dag använder hälften av alla mellan 65-74 år, och var femte över 75, internet hemma varje dag. Det är en positiv trend som förtjänar uppmärksamhet. Även om mer självklart måste göras. Även om ännu fler måste få chansen att komma med.

Det självklara målet måste vara att alla som vill ska kunna vara delaktiga i det digitala samhället. Samtidigt har jag full respekt för att det finns de som kanske vill fortsätta vara offline. Och självklart ska det gå att vara medborgare i Sverige också framöver, utan att ha vare sig smartphone eller en dator. Men jag är övertygad om att de allra flesta som får möjlighet att prova, faktiskt kommer fram till att man också vill vara med digitalt.

Om fler ska få den chansen har vi alla ett ansvar. Och det görs redan mycket. Ett exempel är Digidel, ett projekt som verkligen imponerar med sitt engagemang. Hos er blandas traditionella studiecirklar med nya spännande initiativ. Jag tänker inte minst på era IT-ambassadörer där unga får chansen att utbilda sina äldre släktingar i it. Det är ett projekt som har visat sig fungera särskilt bra för äldre som har sina rötter utanför Sverige, där både teknisk ovana och problem med språket varit ett hinder för att lära sig tekniken. Eller ta Digitalteatern, ett annat utmärkt initiativ där it används för att göra teatern mer tillgänglig för människor som har olika funktionshinder.

Digidel är viktigt, men andra gör också viktiga insatser. Över hela landet ordnar våra studieförbund studiecirklar i it och internet. De fyller en viktig roll, för de har med sitt arbetssätt förmågan att nå människor. De sänker trösklarna, får människor att våga prova och inger trygghet. Ingen som kommer dit behöver skämmas för att man är nybörjare på internet. Därför fyller studieförbunden en viktig funktion.

Och våra bibliotek som också har en oerhört viktig roll och ett uppdrag som ofta utförs i det tysta. Liksom många organisationer: Dataföreningen, Seniornet och många andra gör stora, betydelsefulla insatser. Varje dag. Och många ideella kvällar i väckan. Allt detta bidrar till att skapa en växande digital delaktighet.

Om det första strategiska området jag vill lyfta fram är det digitala innanförskapet, så är det andra att få fram fler tjänster som skapar verklig nytta. Att möta behovet av fler e-tjänster som gör att människor känner att de har nytta av att använda internet.

Och det finns ett antal bra exempel:
Jordbruksverkets e-tjänster som sparar mycket tid och pengar för svenska bönder.

Försäkringskassans system för tandvården som innebär att över 99 procent av alla bidragsärenden nu sköts helt automatiserat.

Och i många kommuner, som i Lycksele för att ta ett exempel, kan man nu som medborgare sköta många av sina administrativa kontakter med kommunen direkt via nätet när det passar en själv.

Det finns bra exempel, men vi är inte bäst i klassen om vi jämför oss med andra länder. Över det kan man hänga läpp eller så kan man vända på det se det som en möjlighet. Som att det finns en stor utvecklingspotential. Jag tycker vi ska ta det som en möjlighet och se att ett av de områden som vi måste bli mycket bättre på är samspelet. För var för sig har våra myndigheter och kommuner ofta väldigt bra tjänster, men när det kommer till samordning finns det ofta mycket mer att önska.

Därför har regeringen valt ut fyra myndigheter som har fått i uppdrag att ta täten, sporra till utveckling och fungera som hängrännor mellan den offentliga förvaltningens stuprör. Det är Skatteverket, Transportstyrelsen, Bolagsverket och Lantmäteriet. De ska utgå från de behov vi som enskilda har av e-tjänster i olika livssituationer. Jag ser verkligen fram emot att få se resultaten av deras arbete.

Men vår utmaning är också att låta fler få möjlighet att vara med och utforma e-tjänster. Jag tänker på alla företag som, om dom bara fick tillgång till data, skulle kunna hitta nya lösningar för att underlätta i människors vardag. Ibland får jag höra av våra myndigheter att det är bristfälliga regler som hindrar dem från att utveckla bra e-tjänster. Men det är sällan hela sanningen. Redan idag finns stora möjligheter som många inte använder. Bara 17 procent av våra myndigheter publicerar idag information som kan vidareutnyttjas av andra. Det måste det bli ändring på! Den arbetsinsats som krävs för att göra data offentlig är ofta väldigt blygsam i jämförelse med alla de vinster som hela samhället; vi som medborgare, offentlig sektor och entreprenörer, kan göra. Om vi på allvar bestämde oss för att bli avsevärt mycket bättre på det skulle det innebära fler och bättre tjänster, men det skulle också ge företag i hela landet nya affärsmöjligheter. Vilket har ett egenvärde i sig. För mig som minister. Och för hela Sverige.

Ska vi lyckas med allt detta kräver det att det finns en it-infrastruktur som fungerar, som är bra i hela landet. Och detta är det tredje strategiska området som jag vill sätta fokus på.

När regeringen antog sin bredbandsstrategi satte vi upp målet att 90 procent av alla hushåll ska ha tillgång till 100 Mbit per sekund senast 2020. Det är ett mål som innebär att vi spänner bågen väldigt högt. Men med gemensamma krafter kommer vi att nå dit. Även om det kommer att bli tufft. De investeringar som görs av marknadens aktörer kommer att räcka väldigt långt. Men de kommer inte räcka hela vägen fram. För vi vet att det finns områden där en utbyggnad inte ses som marknadsmässig. Där måste från statligt håll vara med och ta vårt ansvar. Just därför satsar vi nu från regeringen 500 miljoner kronor de kommande tre åren på att bygga ut bredband i glesa områden i vårt land.
Det är viktiga pengar som kommer att betyda mycket för bredband i världsklass i hela landet. Men vi ska inte heller glömma bort de många ideella krafter som jobbar för en bredbandsutbyggnad i hela landet. Jag tänker på alla Fiber till byn-projekt. Alla lokala föreningar som med stort engagemang ser till att göra tekniken tillgänglig i hela landet. Och som konkret underlättar för människor och företag oavsett var de bor och etablerar sig. Deras arbete är värd all beundran. Liksom de som väljer att vara med och investera. De har förstått att bredband hör framtiden till. Eller som den man som säkert var över 90 år gammal förklarade när han skulle svara på frågan varför han var med och betalade en ganska ansenlig summa pengar i anslutningsavgift till bredbandsnätet sa: "Jo, du förstår, man måste ju tänka på framtiden..."

Samtidigt som utbyggnaden av de fasta näten måste rulla vidare så blir mobiliteten allt viktigare. Och det är en utveckling som går oerhört snabbt. Fram tills nyligen dubblerades mängden data i mobilnäten varje år! Det är en tydlig signal om att vi snabbt har vant oss vid att kunna komma åt internet, när som helst, var vi än är. För att möta den utvecklingen arbetar regeringen tillsammans med PTS för att öppna upp fler frekvensband för mobila tjänster. När operatörerna tar dessa nya nät i drift kommer det att märkas, uppkopplingshastigheterna kommer bli bättre i både storstad och i glesbygd.

Det fjärde strategiska området som jag vill lyfta fram idag är öppna nät och frihet på internet.

Vi inom det offentliga är stora användare av både internet och it-verktyg. De krav vi väljer att ställa vid olika upphandlingar får stor effekt på resten av marknaden. Det är ett maktmedel som vi måste bli mycket bättre på att använda. Vi inom det offentliga måste ställa högre krav på säkerhet, robusthet och användbarhet för att driva fram en snabbare utveckling. Det är just därför som vi i den digitala agendan pekar ut att det senast 2013 ska finnas en gemensam specifikation för robust- och säkerhetskrav när myndigheter upphandlar sina internetförbindelser. Och det är därför som alla myndigheter senast 2013 ska använda sig av DNSSEC och vara nåbara med IPv6.

Jag vet att det förekommer diskussioner, både i Europa och i USA, om lagstiftning för nätneutralitet. Låt mig vara väldigt tydlig. Jag tror inte på det. Jag tror att juridiken är alltför trubbig och alltför trögrörlig för att klara av att hänga med i den snabba tekniska utvecklingen.

Men även om lagstiftning om nätneutralitet inte är svaret så finns det annat vi kan göra och redan gjort. Det allra viktigaste är att stärka kundmakten. För vi vet att vi som användare inte vill ha begränsade nät. Vi vill veta vilka tjänster som erbjuds, vilka tjänster vi kan köpa, och vi vill få det vi förväntar oss.

Om de förväntningarna ska kunna mötas måste operatörerna vara tydliga i sin information, särskilt om eventuella begränsningar. Om en operatör till exempel blockerar Skype, då måste ju kunden få veta det innan abonnemanget tecknas. Det var därför som riksdagen den 1 juli i år skärpte lagstiftningen och tydliggjorde att kunder faktiskt ska informeras om eventuella begränsningar i telekomoperatörernas tjänster. Att se till så att kunderna har möjligheter att göra ett informerat val är det allra bästa receptet för att hålla näten öppna. Och än en gång: kunderna vill inte ha stängda nät. Och den operatör som inte lyssnar på det kommer förmodligen inte bli särskilt långlivad.

Och faktum är att även om den rapport som kom från punkt SE igår väcker en del funderingar, så är läget idag övervägande positivt Och det är en fråga som jag kommer att följa väldigt noga, liksom PTS. För mig är det självklart att vi ska värna om öppna nät och tillgängliga tjänster på internet. Det är viktigt för konkurrens och innovationskraft, men det är också viktigt för det fria ordet.

Internet är ju en global företeelse där information och det fria ordet sprids med ljusets hastighet. Och tyvärr finns gott om regimer, världen över, som ser just det som ett hot.

Några veckor före nyårsafton för snart ett år sedan fick jag frågan av Magnus Höij, på tidskriften Internetworld, vilka mina förhoppningar var inför 2011. Jag svarade att jag "väldigt gärna skulle se att 2011 blev det år då världens sista diktaturer inte längre kunde motstå trycket från den kraft som kommer från fri information och det fria ordet".

Det var vad jag hoppades på. Men jag hade aldrig kunnat drömma om den utveckling som sedan skett i arabvärlden och som bland annat blev möjlig tack vare människors längtan efter fri information och det fria ordet. En utveckling som blev möjlig tack vare snabb informationsspridning, via twitter, facebook och youtube. En utveckling som blev möjlig tack vare it som effektivt vapen mot hårdföra diktatorer.

Men det arbetet är långt ifrån över. Det finns fortfarande många regimer som har en syn på internets fortsatta utveckling som står i skarp kontrast med Sveriges. Därför måste vår röst fortsätta vara väldigt stark; en stark och glasklar röst för ett stabilt, öppet, robust och globalt internet.

Det är ett ansvar som vi ska fortsätta att ta på den globala arenan på flera sätt. Genom arbetet i ICANN och IGF - Internet Governance Forum. Men också genom att använda oss av it i biståndsarbetet för att motverka korruption, främja demokrati och stärka öppenheten. Sverige ska fortsätta vara en stark röst för fria och öppna nät, för en fortsatt utbyggnad av it världen över och för att de mänskliga rättigheterna respekteras på internet.

Avslutningsvis. Vår gemensamma uppgift är att sätta it i människans tjänst. Om vi ger våra entreprenörer tillgång till fri data då finns det inga gränser för vilka nya tjänster och applikationer som kommer att kunna se dagens ljus.

Om vi ger våra barn chansen att få gå i en modern kunskapsskola där it är en naturlig och integrerad del, då finns det inga gränser för hur långt de kan gå på en global arbetsmarknad.

Och om vi ser till så att internet även framöver kan vara en fri kanal för information och åsikter, då finns det inga gränser för hur långt den demokratiska längtan kan nå runt om i världen.

Lyckas vi med det då har vi på allvar satt it i människans tjänst.