Universitet och högskolor

Hur ser det svenska högre utbildningssystemet ut?

I Sverige är det riksdag och regering som har det övergripande ansvaret för högre utbildning och forskning. Riksdagen och regeringen beslutar om regler som ska gälla inom högskoleområdet liksom mål och riktlinjer för området. Lärosätena finansieras huvudsakligen via statliga anslag, men också via stiftelser och andra externa aktörer.

Den svenska högskoleutbildningen tillhandahålls av statliga, och enskilda universitet och högskolor.

Mer information om hur det svenska utbildningssystemet är uppbyggt finns på Högskoleverkets webbplats.

Hur finansieras universitet och högskolor i Sverige?

Universitet och högskolor tilldelas medel för utbildning på grundnivå och avancerad nivå respektive för forskning och utbildning på forskarnivå.

För utbildning på grundnivå och avancerad nivå tilldelas respektive lärosäte ett så kallat takbelopp som utgör den högsta ersättningen ett lärosäte kan erhålla ett år.
Ersättningen inom takbeloppet bygger på helårsstudenter - en registrering om 60 högskolepoäng - och helårsprestationer - avklarade 60 högskolepoäng. Varje kurs vid ett lärosäte ska vara klassificerad utifrån kursens ämnesinnehåll till något eller några av de 20 olika utbildningsområdena. Det är klassificeringen som avgör vilken ersättning som lärosätet erhåller. Ersättningen per helårsstudent, helårsprestation och utbildningsområde fastställs varje år i regleringsbrev för universitet och högskolor.

Klassificeringen får endast göras till de utbildningsområden inom vilka lärosätet har rätt att bedriva utbildning enligt regleringsbrev för universitet och högskolor.

En uppräkning av takbeloppet sker årligen i samband med pris- och löneomräkning. Takbeloppet kan även ändras för ett lärosäte vid förändringar av antalet utbildningsplatser.

Anslaget för utbildning på grundnivå och avancerad nivå kan även innehålla medel för särskilda åtaganden. Dessa resurser tilldelas oftast utan avräkning mot prestationer. Att de särskilda åtaganden har uppfyllts ska redovisas i efterhand, vanligtvis i årsredovisningen.

Universitet och högskolor kan spara outnyttjat takbelopp (anslagssparande) eller överproduktion i ett visst år motsvarande tio procent av respektive lärosätes takbelopp. Anslagssparande och överproduktion kan användas ett senare år om ett lärosätes ersättning för helårsstudenter och helårsprestationer avviker från takbeloppet.

Det nuvarande resurstilldelningssystemet för utbildning på grundnivå och avancerad nivå infördes i samband med den stora högskolereformen 1993. Förändringen innebar en ökad frihet för lärosätena att besluta om studieorganisation, utbildningsutbud, antagning av studenter och disposition av resurser. Universitet och högskolor gavs rätten att besluta om utbildningsutbudet men också en skyldighet att genom en ständigt pågående omprioritering förnya och utveckla den utbildning som erbjuds.

Från och med 2013 kommer resurstilldelningssystemet för utbildning på grundnivå och avancerad nivå kompletteras med en fördelning baserad på kvalitet. De utbildningar som får det högsta omdömet i Högskoleverkets kvalitetsutvärderingar kommer att utgöra underlag för en kvalitetsbaserad resurstilldelning. Resurserna tilldelas lärosätet och inte en enskild utbildning.

Universitet och högskolor tilldelas medel för forskning och utbildning på forskarnivå genom en basresurs som delvis fördelas utifrån lärosätenas resultat mätt med resultatindikatorerna externa medel och vetenskaplig produktion. Dessutom omfördelas en del av forskningsanslagen baserat på dessa indikatorer. Därutöver fördelar regeringen medel för forskning till universitet och högskolor för strategiska forskningsområden inom främst tre övergripande områden: medicin, teknik och klimat.

Varje universitet och högskola beslutar om fördelningen av forskningsresurser inom respektive lärosätet. Därutöver erhåller universitet och högskolor medel för forskning genom externa forskningsmedel från offentliga och privata finansiärer. Drygt 50 procent av intäkterna för forskning kommer från externa finansiärer. Exempel på externa finansiärer är Vetenskapsrådet, Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS), Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas), Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling (KK-stiftelsen) och EU.

• Ekonomistyrningsverkets webbplats
• Mer om finansiering av forskning i Sverige

Vilka lagar och regler styr högskolornas verksamhet?

Högskolelagen (1992:1434)
I högskolelagen ges bestämmelser om universitet och högskolor under statligt, kommunalt eller landstingskommunalt huvudmannaskap.
(1 kap. 1 §)

Högskoleförordning (1993:100)
Högskoleförordningen innehåller i anslutning till högskolelagen ytterligare bestämmelser om statliga universitet och högskolor.

Högskoleverkets föreskrifter
Regeringen har bemyndigat Högskoleverket att utfärda föreskrifter på en rad områden i syfte att komplettera och förtydliga de bestämmelser som finns i högskolelagen och bl.a. högskoleförordningen.

Övrigt
Ytterligare bestämmelser som rör högskolan finns bl.a. i diskrimineringslagen (2008:567).

Sveriges lantbruksuniversitets verksamhet regleras genom förordningen(1993:221) för Sveriges lantbruksuniversitet och Försvarshögskolans verksamhet regleras genom förordningen(2007:1164) för Försvarshögskolan.

Högskoleverket utövar tillsyn över högskolorna dvs. kontrollerar att de följer de lagar och regler som gäller. Ytterligare information om lagar och regler finns på Högskoleverkets webbplats.

Lagar, förordningar och föreskrifter finns på lagrummets webbplats under länken författningar.

• Lagrummets webbplats
• Högskoleverkets webbplats

Vilka lagar och regler styr enskilda utbildningsanordnares verksamhet?

För enskilda utbildningsanordnare, dvs. högskolor för vilka staten inte är huvudman, gäller lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina. För enskilda utbildningsanordnare gäller även diskrimineringslagen (2008:567).

De enskilda utbildningsanordnarna drivs som aktiebolag, stiftelser och ideella föreningar. Somliga har avtal med staten, medan andra inte har det.

Vilka kvalitetsgranskar universiteten och högskolorna?

Högskoleverket ansvarar för tillsynen av lärosätena. Det innebär att Högskoleverket, på eget initiativ eller efter anmälan av enskilda personer, kontrollerar att lärosätena följer de lagar och regler som finns på högskoleområdet.

Högskolverket utvärderar kvaliteten på Sveriges högskoleutbildningar på grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå. Högskoleverket kontrollerar att de utbildningar som finns håller en god kvalitet, föreslår hur utbildningar kan utvecklas och förbättras och informerar studenter och andra berörda om kvaliteten på de utbildningar verket har granskat.

• Mer information på Högskoleverkets webbplats

Hur överklagar jag ett beslut från universitet och högskolor?

Vissa beslut som fattas av statliga universitet och högskolor får överklagas till Överklagandenämnden för högskolan (ÖNH). Mer information om vilka beslut som kan överklagas och om nämndens verksamhet finns på Överklagandenämnden för högskolans webbplats.

• Överklagandenämnden för högskolans webbplats

Hur sker urvalet till universitet och högskolor ?

På Tillträdessidan kan du läsa om urval till högre studier.

• Tillträdessidan

Vad är meritvärdering och meritkurser?

På Tillträdessidan kan du läsa om meritvärdering och meritkurser.

• Tillträdessidan
• Mer på Högskoleverkets webbplats
• Mer på Skolverkets webbplats

Vilka betygskriterier får högskolor och universitet använda?

Enligt högskoleförordningen (1993:100) krävs att kursens mål finns uttrycka. Det är lärosätet som bedömer om en student har uppnått kursens mål.

Hur överklagar jag ett betyg?

Det går inte att överklaga ett betyg. Däremot gäller enligt 6 kap. 24 § högskoleförordningen att om examinator finner att ett beslut om betyg är uppenbart oriktigt på grund av nya omständigheter eller av någon annan anledning, ska han eller hon ändra beslutet, om det kan ske snabbt och enkelt och om det inte innebär att betyget sänks.

Var kan jag vända mig om jag anser att jag är felbehandlad som student?

Om en student anser att ett lärosäte brister i tillämpningen av lagar och regler, eller om det uppstår en konflikt mellan en student och ett lärosäte som inte går att lösa, finns möjlighet att göra en anmälan till Högskoleverket.

Utbildningsdepartementet får inte bestämma hur en förvaltningsmyndighet ska besluta i enskilda ärenden som rör myndighetsutövning.

• Högskoleverkets webbplats

Jag har utländsk lärarexamen. Hur kan jag få behörighet att arbeta som lärare i Sverige?

Läraryrket är reglerat i Sverige och det är Skolverket som ansvarar för bedömningen av utländska lärarutbildningar. Information om vägen till behörighet finns på Skolverkets webbplats.

För den som har en utländsk lärarexamen och vill arbeta som lärare i Sverige pågår en satsning för att göra utländska lärare behöriga. Satsningen utgörs av en kompletterande utbildning som ger studenten behörighetsbevis eller svensk lärarexamen.

• Skolverkets webbplats

Hur kan jag som obehörig lärare få en lärarexamen?

På Lärarportalen kan du läsa om vad som gäller för obehöriga lärare.

• Lärarportalen

Jag har utländsk läkarexamen. Hur kan jag få behörighet att arbeta som läkare i Sverige?

Socialstyrelsen utfärdar läkarlegitimationer. Information om vad som gäller för utländska läkarexamina finns på Socialstyrelsens webbplats.

En person med läkarexamen från ett annat EU-land omfattas av direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer, om examen finns upptagen i bilaga V till direktivet. Det innebär att en person med en läkarexamen som finns upptagen i bilagan till direktivet och med behörighet att utöva yrket i något av de länder som direktivet omfattar har rätt att, efter ett erkännandeförfarande hos Socialstyrelsen, arbeta som läkare i Sverige. Direktivet innebär att en person har rätt att utöva yrket i Sverige, men det är inte en garanti för ett arbete inom yrket. Lediga tjänster söker personen i konkurrens med andra.

• Socialstyrelsens webbplats