Tandvård i Sverige

Den svenska staten ger stöd till förebyggande tandvård och skydd mot höga kostnader. Landstingen har det grundläggande ansvaret för att befolkningen erbjuds tandvård.

Tandvården i Sverige ska ge en god tandhälsa och ges på lika villkor för hela befolkningen. Den är avgiftsfri till och med det år då man fyller 19 år. För asylsökande och utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd är åldersgränsen 18 år.

Bidrag för att främja tandhälsan

Från och med det år man fyller 20 år finns ett allmänt tandvårdsbidrag för förebyggande tandvård. Syftet med tandvårdbidraget är att behålla en god tandhälsa hos människor med små behov av tandvård. Det finns också ett särskilt tandvårdsbidrag för den som har en sjukdom eller funktionsnedsättning som medför en risk för att tandhälsan försämras.

Skydd mot höga kostnader

För att se till att de som har stora behov av tandvård får det till en rimlig kostnad finns också ett högkostnadsskydd. Det omfattar framför allt tandvård som gör att patienten slipper smärta och sjukdomar och kan äta, tugga och tala utan större hinder. Även tandvård som syftar till att åstadkomma ett utseendemässigt godtagbart resultat ingår i skyddet.

För att kunna få del av tandvårdsbidraget och högkostnadsskyddet, krävs att patienten har rätt till de förmåner som gäller för den som är bosatt i Sverige enligt socialförsäkringsbalken. Även EU-medborgare som inte är bosatta i Sverige kan få del av tandvårdsstöden om de omfattas av EU:s regler om samordning av sociala trygghetssystemen.

Ersättning till vårdgivarna grundar sig på referenspriser

Tandläkarna - de så kallade vårdgivarna - får sätta sina egna priser på olika behandlingar. Statens ersättning till vårdgivarna för tandvårdsstöden till patienterna bygger på referenspriser. Patienter kan också använda referenspriserna för att jämföra olika vårdgivares priser.

Tandvård och vårdgivare

Med tandvård menas åtgärder för att förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador i munhålan.

Vårdgivare är fysisk eller juridisk person som yrkesmässigt bedriver tandvård.

Reglerna om tandvården utgår från två lagar

Bestämmelserna som styr tandvården finns huvudsakligen i tandvårdslagen och i lagen om statligt tandvårdsstöd. Tandvårdslagen innehåller regler om bland annat vilka krav som ställs på tandvården, avgifter, landstingens ansvar, personal och ledning.

Lagen om statligt tandvårdsstöd innehåller bestämmelser om tandvårdsbidragen, högkostnadsskyddet och ersättningen till vårdgivare för utförd tandvård.

Landstingen ansvarar för att tandvård finns

Tandvård får antingen ges av landstingets tandvårdsorganisation - folktandvården - eller av en privat vårdgivare. Folktandvården utför merparten av tandvården för barn- och ungdomar, medan den privata tandvården står för huvuddelen av tandvården för vuxna.

Statliga myndigheter ger riktlinjer och administrerar stöd

Socialstyrelsen tar fram nationella riktlinjer och statistik inom tandvårdsområdet. Myndigheten administrerar också Tandhälsoregistret, som gör det möjligt att följa tandvårdens och tandhälsans utveckling i Sverige.

Försäkringskassan administrerar det statliga tandvårdsstödet.

Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) beslutar om vilka behandlingar som ska ingå i högkostnadsskyddet för tandvård. TLV bestämmer även referenspriserna för olika tandvårdsåtgärder.

Den som är missnöjd ska vända sig till vårdgivaren

Den som är inte är nöjd med den tandvård som man fått eller det pris man fått betala, ska i första hand vända sig till den som har utfört vården. Mer om hur man går vidare med klagomål finns på Försäkringskassans webbplats.

Myndigheters beslut går att ompröva

Den som är missnöjd med beslut som en statlig myndighet fattat kan vända sig till myndigheten och begära att den omprövar beslutet. Är man också missnöjd med omprövningsbeslutet går det att överklaga till förvaltningsrätten, därefter kammarrätten och i sista hand till Högsta förvaltningsdomstolen.

Anser man att man själv eller någon annan blivit felaktigt behandlad av en myndighet eller en tjänsteman vid handläggningen av ett ärende kan man klaga också hos Justitieombudsmannen (JO).