Alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobaksfrågor i övriga världen

Alkohol

Världshälsoförsamlingen (WHO) antog den första globala alkoholstrategin år 2010. Syftet med den globala alkoholstrategin är att minska de alkoholrelaterade skadorna och att minska riskfylld konsumtion.

Inom WHO finns ett globalt nätverk av nationella kontaktpersoner. Nätverket bildar stommen i en global genomförandestruktur med olika arbetsgrupper och regionala nätverk. Uppgiften för det globala nätverket är att ansvara för den globala samordningen. Sverige har tillsammans med Sydafrika valts till ordförande för WHO:s globala nätverk och det koordinerande råd som inrättats. Sverige kommer att fortsätta att aktivt medverka till genomförandet av den globala alkoholstrategin.

WHO:s regionkontor ska genomföra den globala strategin

Inom WHO finns sex geografiska regioner varav en är Europa. Europaregionen har en regional alkoholhandlingsplan. Den är en del i genomförandet av den globala strategin.

Narkotika

Sverige har förbundit sig till Förenta Nationernas tre internationella konventioner om narkotika:

• 1961 års konvention om narkotika,
• 1971 års konvention om psykotropa ämnen,
• 1988 års konvention mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen.

Konventionerna syftar till att förhindra produktion och spridning av en rad specifika narkotiska droger, men samtidigt också att säkra tillgången för medicinsk och vetenskaplig användning.

FN-konventioner ska skydda barn från narkotika

FN:s konventioner för mänskliga rättigheter och barnets rättigheter (Barnkonventionen) blir allt viktigare i arbetet mot narkotika och behandlingen av narkomaner. (Sverige har ratificerat, det vill säga anslutit sig till, dessa konventioner).

I enlighet med artikel 33 i Barnkonventionen ska konventionsstaterna vidta alla lämpliga åtgärder, innefattande lagstiftningsåtgärder, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i upplysningssyfte, för att skydda barn från olaglig användning av narkotika och psykotropa ämnen och för att förhindra att barn skadas på grund av föräldrarnas narkotikamissbruk eller utnyttjas i den olagliga framställningen av och handeln med sådana ämnen.

Den svenska regeringen värnar FN-konventionerna

Den svenska regeringens uppfattning är att konventionerna utgör den grund för arbetet mot narkotika som behövs för att upprätthålla kontrollen över produktionen av droger i världen. Politiken ska inriktas på en balans mellan att förhindra efterfrågan av och tillgång till narkotika och vård till dem som drabbats.

Regeringen värnar om FN:s narkotikakonventioner genom ett aktivt deltagande i FN:s narkotikakommission (CND) och kontakter med de medlemsländer som liksom Sverige försvarar konventionerna.

Tobak

Inom WHO finns en ramkonventionen om tobakskontroll sedan 2003. En ramkonvention är en bindande ram för de fördragsslutande parterna för ett fortsatt samarbete. Ramkonventionen om tobakskontroll ger stöd för enskilda länder att utveckla sin nationella lagstiftning och politik för att förebygga rökning. Länderna kan ha strängare nationella regler än vad konventionen anger. Det är upp till länderna själva att besluta hur de vill genomföra konventionen.

Konventionen om tobakskontroll omfattar 38 artiklar som huvudsakligen innebär strategier för att minska efterfrågan på och tillgången till tobak. Sverige anslöt sig till ramkonventionen år 2005 och har därmed förbundit sig att genomföra överenskommelserna i konventionen.

För alla länder som anslutit sig till konventionen anordnas regelbundet återkommande konferenser, så kallade partskonferenser. De har formen av arbetsforum i vilka staterna diskuterar frågor om konventionens framtid och utveckling.

Dopning

Sverige har ratificerat (anslutit sig till) Europarådets antidopningskonvention, som syftar till att skapa förutsättningar för antidopningsarbetet inom idrotten i partländerna.

Sverige har också ratificerat en internationell konvention mot dopning inom idrotten i the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization (UNESCO). UNESCO-konventionens viktigaste beståndsdel är att staterna i sitt nationella antidopningsarbete åtar sig att följa världsantidopningskodens principer.

Sverige är dessutom anslutet till det mellanstatliga avtalet International Anti Doping Arrangement (IADA). IADA:s styrkommitté beslutar om strategier och handlingsprogram och IADA deltar aktivt i utvecklingen av World Anti-Doping Agency (WADA) och dess regelverk och standarder.