Smittsamma sjukdomar i Sverige
Ett gott skydd mot smittsamma sjukdomar är grundläggande för en god folkhälsa. Målet för samhällets smittskydd är att tillgodose befolkningens behov av skydd mot spridning av smittsamma sjukdomar. Smittskyddslagen omfattar alla sjukdomar som kan överföras till eller mellan människor och som inte endast är ett ringa hot mot människors hälsa.
Princip för smittskyddet
Smittskyddet ska bygga på respekt för alla människors lika värde och enskildas integritet. Smittskyddet får heller inte vara mer långtgående än vad som är försvarligt med tanke på faran för människors hälsa. En modern smittskyddslag måste tillgodose alla rimliga krav på rättssäkerhet för enskilda, inbegripet avgränsningar av hur mycket tvång som får tillgripas och under vilka villkor.
Effektiva åtgärder
De effektivaste åtgärderna mot smittspridning är dels insatser som information om smittvägar och om hur man kan skydda sig, dels medicinsk behandling för redan smittade personer, samt vaccination. I ett internationellt perspektiv är situationen i Sverige god. Spridningen inom landet av allvarliga smittsamma sjukdomar mellan människor är begränsad.
Landstinget och smittskyddsläkare ansvarar för smittskyddet till människor
Enligt smittskyddslagen har landstinget ansvar för att vidta nödvändiga smittskyddsåtgärder inom landstinget för åtgärder som riktar sig till människor. Smittskyddsläkaren har det övergripande ansvaret för smittskyddet inom det område där han eller hon verkar. Smittskyddsläkaren planerar, organiserar och leder smittskyddet samt verkar för effektivitet, samordning och likformighet i arbetet.
De konkreta smittskyddsåtgärderna vidtas i första hand av behandlande läkare och övrig hälso- och sjukvårdspersonal. Det är dessa som har direkt kontakt med patienten och ger information, rådgivning och behandling.
Kommunerna, länsstyrelserna, Jordbruksverket och Livsmedelsverket ansvarar för åtgärder som riktar sig mot djur och objekt.
Myndigheter med ansvar för smittskyddet
Socialstyrelsen
Socialstyrelsen ansvarar för samordning av smittskyddet på nationell nivå och ska ta de initiativ som krävs för att upprätthålla ett effektivt smittskydd. Socialstyrelsen ansvarar för tillsyn och föreskrifter inom smittskyddet och har även ansvaret för tillsynen över hälso- och sjukvården.
Smittskyddsinstitutet (SMI)
Smittskyddsinstitutet är en nationell kunskapsmyndighet som följer och analyserar utvecklingen av smittsamma sjukdomar samt bygger upp och förmedlar kunskap till hälso- och sjukvården och andra aktörer inom smittskyddsområdet. Myndigheten fördelar även medel som är avsatta till förebyggande arbete mot hiv/aids. Inom Socialstyrelsen finns Rådet för samordning av insatser mot hiv/aids.
Stramarådet är ett rådgivande organ med uppgift att bistå Smittskyddsinstitutet.
Antibiotikaresistens
Antibiotika är läkemedel som används mot bakterier. Antibiotikaresistens betyder att bakterierna har utvecklat motståndskraft mot antibiotika, så att de inte längre har någon effekt. Bakterier som har utvecklat resistens mot antibiotika har blivit ett mycket stort problem runt om i världen. Även om tecken finns på en oroande utveckling också i Sverige uppfattas situationen fortfarande som bättre än i många länder.
Vårdrelaterade sjukdomar
Vårdrelaterade sjukdomar är sjukdomar som uppstår i samband med undersökning, vård eller behandling inom hälso- och sjukvården eller tandvården. Patienter kan ha ett flertal kontakter med olika kliniker och vårdpersonal. Detta ökar risken för att smittsamma sjukdomar sprids mellan patienter och vårdande personal.
För att även i framtiden kunna använda antibiotika som effektiva läkemedel för behandling av bakterieinfektioner hos människor och djur krävs ett samordnat arbete mot antibiotikaresistens. I Sverige finns en strategi som riksdagen antagit, för ett samordnat arbete mot antibiotikaresistens och vårdrelaterade sjukdomar sedan 2006. Strategin framhåller att kommuner och landsting har en särskilt viktig roll i arbetet för en god hygienisk standard och en rationell användning av antibiotika. Som stöd för deras arbete har kraven på en god hygienisk standard i hälso- och sjukvården samt tandvården förtydligats. En annan viktig del i strategin är det internationella samarbetet.
Influensaberedskap
Arbetet med att bygga upp en beredskap för en eventuell influensapandemi pågår både nationellt, inom EU och på internationell nivån. En pandemi är en världsomspännande epidemi.
Nationell beredskap
Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag tagit fram en nationell handlingsplan för beredskap mot en eventuell influensapandemi. Handlingsplanen är inriktad på hur nationella myndigheter kan stödja hälso- och sjukvården och smittskyddsarbetet med att minska effekterna av en influensapandemi. Handlingsplanen belyser vilka speciella insatser som behöver genomföras vid en pandemi. Förutsättningarna för beredskapsplaneringen för influensa förändras hela tiden, därför uppdateras planen årligen eller efter behov.
Vaccin mot influensan
För den vanliga, årliga influensan är det enkelt att tillverka ett nytt vaccin eftersom det viruset inte förändras så mycket från år till år. Det finns ett etablerat tillvägagångssätt för tillverkningen. Vid en influensapandemi är det inte möjligt att förutse vilka förändringar som kommer att ske av det nya viruset. Ett vaccin mot det virus som orsakar pandemin kan inte börja framställas förrän man vet hur viruset ser ut. När man vet hur viruset ser ut tar det cirka 3-6 månader att ta fram ett nytt vaccin.
Läkemedel vid influensa
Så kallade antivirala läkemedel kan korta sjukdomstiden om de tas i ett tidigt skede och även till viss del förhindra följdsjukdomar. Detta kan vara till hjälp för exempelvis riskutsatta grupper med kroniska sjukdomar.
Sverige har ett beredskapslager av antivirala läkemedel som Socialstyrelsen ansvarar för.
Hiv/aids
Allt fler människor lever med hivinfektion eller aids och antalet personer som varje år smittas med hivinfektion ökar. I Sverige finns en strategi mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar sedan 2006. Det övergripande målet i hivstrategin är: Att begränsa spridningen av hivinfektion och andra sexuellt överförbara och blodburna sjukdomar samt konsekvenserna av dessa infektioner för samhället och för den enskilde.
För att uppnå målet innehåller strategin även tre delmål:
- Antalet nyupptäckta fall av hivinfektion där smittöverföringen skett i Sverige ska halveras till år 2016.
- Hivinfektion hos asylsökande och nyanlända anhöriginvandrare ska identifieras inom två månader och för övriga grupper som vistats i högendemiska områden inom sex månader.
- Kunskapen om hiv/aids och om hur det är att leva med sjukdomen ska förbättras i offentlig verksamhet, i arbetslivet och i samhället i stort.
