Tal
Stockholm 23 april 2012
Göran Hägglund, Socialminister

Tal av Göran Hägglund i samband med Folkhälsostämman

OBS. Det talade ordet gäller!

Kära vänner,

Som minister är det alltid roligt när de frågor man har i sin portfölj har en tydlig och framträdande plats i människors medvetande och i samhället i stort. När det är samtalsämnet vid köksbordet, på bussen eller i fikarummet. Någonting som i princip alla har en åsikt om. Som berör och engagerar.

Inför den här dagen roade jag mig med att fundera över hur många gånger jag - från det att jag vaknar på morgonen till det jag kliver in på dagens första möte - möts av någon form av budskap relaterat till hälsa och hälsofrämjande i vid mening.

I TV-programmens morgonsoffor pratas det GI, LCHF, VLCD och andra bokstavskombinationer relaterat till kost och viktminskning. På vägen till jobbet möts vi av löpsedlar med träningstips, hälsotips eller krigsrubriker av typen "så nyttigt är ett glas vin om dagen" alternativt "så mycket förkortar kanelbullen ditt liv".

Väl framme i fikarummet finns det anmälningslistor för stegräknartävlingar, träningslopp eller andra friskvårdsaktiviteter. Någonstans där har jag tappat räkningen - men jag kan konstatera att det här med hur vi kan göra hälsosamma val är en mycket närvarande fråga i allas vår vardag. Och väldigt många människor är engagerade och intresserade av sin hälsa på ett eller annat sätt. Det är i grunden något mycket positivt.

- Och något som vi som också arbetar med hälsoutvecklingen i ett befolkningsperspektiv, har all anledning att fånga upp och ta tillvara.

Jag ska återkomma till detta om enskilda människors motivation om en liten stund.

Men först skulle jag vilja säga några ord om det nuvarande folkhälsoläget i Sverige. Det är färska uppgifter direkt från 2012 års årsrapport över Folkhälsan i Sverige - en rapport som dagens arrangör Statens Folkhälsoinstitut tagit fram tillsammans med Socialstyrelsen. Och jag vet att många av er som sitter här i dag är de verkliga experterna på området - flera av er har säkert själva bidragit till det utmärkta underlag som vi i Regeringskansliet nu fått ta del av. Och vi kan konstatera att det finns mycket positivt att säga om hälsoutvecklingen i Sverige:

Medellivslängden fortsätter att öka och är internationellt sett hög. Den främsta förklaringen till detta är en kraftig minskning av dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar. Men även dödligheten i cancer, trafikolyckor och självmord har minskat.

Hälsosituationen för svenska barn är i flera avseenden bland den bästa i världen - det gäller till exempel den låga andelen barnolycksfall, den höga andelen vaccinerade barn och den jämförelsevis låga andelen som utsätts för fysisk bestraffning under barndomen.

Barns tandhälsa är god - i dag är majoriteten av alla barn kariesfria, det vill säga de har aldrig haft några hål i sina tänder. Befolkningens genomsnittliga alkoholkonsumtion har sjunkit gradvis under en följd av år och beräknas nu vara den lägsta på omkring tio år.

Rökningen fortsätter att minska, främst bland kvinnor. När det gäller fysisk aktivitet kan vi konstatera att andelen vuxna som har stillasittande fritid har varit relativt konstant sedan mitten av 2000-talet. Det finns tecken på att fetma har blivit något vanligare.

I det här sammanhanget vill jag understryka vikten av att också se en framgångsrik hälsofrämjande politik som en viktig faktor också för den ekonomiska utvecklingen. Hälsoläget påverkar arbetsutbudet, antal arbetade timmar, produktiviteten och tidpunkten för den enskildes pensioneringsbeslut.

Historiskt sett står hälsoförbättringar för mellan 30 och 40 procent av BNP-tillväxten. Att ta ansvar för en god folkhälsa är därför en investering för Sverige. I Statens Folkhälsoinstituts folkhälsopolitiska rapport 2010 "Framtidens folkhälsa - allas ansvar", redovisade myndigheten ett antal rekommendationer kring framtida åtgärder. När myndigheten nu, några år senare, går igenom dessa kan vi konstatera att mycket av detta faktiskt är genomfört.

Är ni intresserade av fördjupa i detta vet jag att ett seminarium under morgondagen här på Folkhälsostämman kommer att diskutera just detta. Det handlar om ett brett spektrum av initiativ och insatser från såväl statens sida som från landsting, kommuner och ideella krafter. Det lokala sektorsövergripande folkhälsoarbetet som involverar både skolan, hälso- och sjukvården, omsorgen och planeringen av den fysiska miljön är på många håll en verklig framgångsfaktor.

Så, vi kan alltså konstatera två saker:

Dels, att hälsoläget i Sverige i många avseenden ser bra ut - men att det alltjämt finns utmaningar. Dels, att många av de insatser som rekommenderats, faktiskt också genomförts på olika nivåer i samhället. Vi står därför i ett läge där vi, från regeringens sida, vill ta nästa steg.

Det handlar om att utforma en politik som bygger vidare på det som gjorts, men som samtidigt tillför några nya perspektiv på det hälsofrämjande arbetet. Jag skulle vilja ta tillfället att här på Folkhälsostämman peka på några saker som regeringen ser som centrala vid utformningen av framtida hälsofrämjande insatser. Vi kan kalla det några grundstenar och bärande principer för politiken:

För det första skulle jag vilja återknyta till rubriken för mitt anförande, och till det som handlar om att sätta den enskilda människan i centrum. Tilltron till - och respekten för - individens egen förmåga och drivkraft tror jag är central för att nå framgång med hälsofrämjande insatser.

Val i vardagen som främjar den egna hälsan måste vara enkla och bygga på lust, engagemang och egen motivation. När människor ges bästa möjliga förutsättningar att själva göra aktiva val utifrån sina egna förutsättningar och preferenser, är jag övertygad om att detta också bidrar till en positiv hälsoutveckling på befolkningsnivå.

Det handlar också om att "lägga bort pekpinnarna" och istället bygga insatserna på tilltron till att människor har resurser och är kloka nog att fatta egna beslut som får dem att må bra. Vi har alla väldigt olika förutsättningar och livssituationer. För en gammal människa med ett långt och aktivt liv bakom sig, kanske ett glas sherry på äldreboendet gör mer gott än ont för hennes hälsa.

Vi vet också att vi löper olika risk att drabbas av livsstilsrelaterad ohälsa. Därför blir allmänna rekommendationer från samhällets företrädare om hur vi ska leva våra liv ofta lite trubbiga och riskerar att istället uppfattas som moraliserande.

Det betyder dock inte att samhället ska vara passivt, eller att vi som politiker helt ska retirera från ambitionen att påverka människors val. Men vi kan påverka beteenden genom att exempelvis göra hälsosamma val enkla. Att ge människor "en mjuk puff i rätt riktning" mot ett hälsosamt val, så kallad "nudging", diskuteras och prövas nu i flera andra europeiska länder, bland annat Storbritannien och Nederländerna.

Det kan handla om att i en byggnad göra det enkelt att ta trapporna istället för hissen. Eller att placera grönsaker och frukt i en butik på ett sätt som gör det attraktivt och enkelt att välja hälsosammare livsmedel. Eller skapa fysiska miljöer som inbjuder barn och unga till spontanidrott.

Nu pågår en diskussion om evidensen när det gäller den här typen av insatser som vi naturligtvis måste följa och ta intryck av. Men jag tror personligen att det finns en potential i att arbeta på det sättet. Och det är något som berör inte bara den offentliga verksamheten, utan även i hög grad den privata sektorn och det civila samhället.

Det leder mig in på den andra frågan jag skulle vilja lyfta, nämligen behovet av bred samverkan på det hälsofrämjande området. Även här är det lärorikt att göra en internationell utblick.

I Storbritannien tog regeringen för några år sedan initiativ till det man kallar "Public Health Responsibility Deal". Det är en ramöverenskommelse som bygger på ett antal åtaganden inom områdena alkohol, kost, hälsa på arbetet och fysisk aktivitet. Bakom överenskommelsen står, förutom brittiska staten, enskilda företag inom bland annat livsmedelsbranschen och bryggerinäringen, branschorganisationer, lokala och regionala myndigheter och intresseorganisationer för berörda professioner med flera.

Jag skulle vilja att vi även i Sverige prövade förutsättningarna för den här typen av överenskommelser. Jag skulle också gärna se att vi kunde samla staten, näringslivet, kommuner, landsting och det civila samhället i någon form av samverkansgrupp på nationell nivå och jag hoppas kunna återkomma med sådana förslag senare under året.

Jag vill i det sammanhanget särskilt understryka att det civila samhället är en oerhört viktig kraft i detta arbete. Landets tusentals idrottsföreningar, friluftsföreningar, studiecirklar och andra krafter som bidrar till människors hälsa och välbefinnande lägger ofta grunden till människors intresse för fysisk aktivitet, social samvaro och hälsosamma val på fritiden.

Den tredje punkten jag skulle vilja nämna är hälso- och sjukvårdens roll i när det gäller förebyggande insatser.
Primärvården, elevhälsovården och andra så kallade första linjens verksamheter har en mycket strategiskt viktig roll genom att det är där det direkta mötet med människor äger rum. Och där anledningen till läkarbesöket eller provtagningen kan vara något som kan relateras till den enskildes levnadsvanor.

Socialstyrelsen har beslutat om Nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder som innehåller rekommendationer för att förebygga sjukdom genom att stödja förändring av levnadsvanor. Det gäller tobaksbruk, riskbruk av alkohol, otillräcklig fysisk aktivitet och ohälsosamma matvanor. Det handlar om att utveckla rutiner och arbetssätt som innebär att patienter erbjuds enkla råd eller mer kvalificerade rådgivande samtal av hälso- och sjukvården.

Min uppfattning är att hälso- och sjukvården på många håll kan göra mer än man gör i dag när det gäller hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser. Jag vet att man kommit långt på vissa håll - exempelvis de genom nätverket Hälsofrämjande sjukhus, men här finns ett viktigt utvecklingsområde som vi behöver bli bättre på att ta tillvara.

En fjärde punkt jag skulle vilja lyfta handlar om potentialen som ligger i nya tekniska lösningar för att erbjuda människor bästa möjliga förutsättningar för ett hälsoengagemang. Inom hälso- och sjukvården ses patienter och närstående alltmer som samarbetspartners och resurser i vårdplaneringen. Allt fler ser det idag som självklart att kunna få tillgång till personlig vårdinformation via internet på samma sätt som man har tillgång till uppgifter om sin egen ekonomi och hanterar ärenden med myndigheter.

Regeringen bedriver för närvarande ett utvecklingsarbete inom området e-hälsa som syftar till att skapa förutsättningar för individuella hälsokonton för alla människor i Sverige. Ett individuellt hälsokonto är en säker elektronisk lagringsplats som erbjuds den enskilde för att samla och lagra viktig hälsoinformation om sig själv.

Den enskilde bestämmer själv viken information som ska laddas ned och lagras och vilken information man eventuellt vill dela med sin vårdgivare eller anhöriga. Ett hälsokonto kan användas för att möjliggöra tillgång till egen journalinformation, egen läkemedelslista och annan medicinsk information. Tjänster som kan kopplas till ett hälsokonto är till exempel att följa upp sina egna remisser, se röntgenbilder, ultraljudsbilder och vaccinationskort.

Jag tror att det finns mycket att vinna på att, parallellt med det arbete som nu görs inom området e-hälsa, pröva hur den moderna tekniken kan nyttjas bättre även när det handlar om människors hälsoengagemang i vid mening.

Det finns redan i dag mängder av applikationer och verktyg för träning, hälsomätning och självskattning på olika sätt. Livsmedelsverkets "Matkollen" och IQ-projektets "Alkoholprofilen" är några exempel från offentliga aktörer.

Därutöver finns, som ni alla känner till, mängder av kommersiella träningsappar, reklam, tips och information.

Det är otvivelaktigt så att det finns tips och information till nytta för alla människor oavsett förutsättningar, behov och önskemål. Samtidigt kan det vara svårt att orientera sig i detta enorma utbud, just i den situation då motivationen finns där.

Jag tror att det skulle vara till stor nytta för det hälsofrämjande arbetet om några av de viktigaste aktörerna tog ett gemensamt initiativ att samla verktyg och information riktat till den enskilde individen kring hälsofrämjande.

En gemensam plattform där du som individ kan hitta allt från information och råd om kost, till var den närmaste träningsanläggningen som har löpband finns, eller vilka kvällar stavgångsgänget träffas på orten där du bor. En sådan gemensam plattform skulle också kunna vara till stor nytta för exempelvis en läkare som vill stimulera en patient till ett eget hälsoengagemang utan att för den skull ordinera fysisk aktivitet eller kostrestriktioner.

Det är min förhoppning att vi senare under året kommer att kunna återkomma till formerna för ett sådant initiativ.

Så sammanfattningsvis, detta är några av de principer jag skulle vilja bygga en framtida hälsofrämjande politik på;

- tilltron till människans egen förmåga och motivation att göra hälsosamma val
- vikten av gemensamt ansvarstagande mellan staten, näringslivet och det civila samhället
- tydliggörandet av hälso- och sjukvårdens roll även för hälsofrämjande insatser
- betydelsen av att nyttja modern teknik som underlättar människors eget engagemang.

Jag vet att ni har några mycket spännande och lärorika dagar framför er och jag vill tacka Statens Folkhälsoinstitut för att ni genomför detta viktiga arrangemang. Och naturligtvis för att jag har fått möjligheten att så här, inledningsvis, redovisa några av mina och regeringens tankar kring det arbete vi alla som är här i dag, är engagerade i.

Med dessa ord förklarar jag 2012 års Folkhälsostämma invigd.

Tack!