Tal
Stockholm Waterfront Hotel, Stockholm 19 april 2012
Maria Larsson, Barn- och äldreminister

Tal av Maria Larsson vid Äldreriksdagen

Tack för möjligheten att få säga några ord. Ni har fantastiska möjligheter att mingla och ta del av andras erfarenheter både genom de seminarier och det interaktiva torg som finns här. Vi befinner oss på ett nytt och ganska stort hotell, Waterfront. Många av er kommer utifrån andra delar av landet - precis som jag själv men vad jag förstått så har placeringen och utformningen av det här hotellet diskuterats flitigt både av lokalpolitikerna och av befolkningen här i Stockholm. Äldreomsorgen är lite grand som det här hotellet. Äldreomsorgen sticker ut och ligger i framkant.

Nu diskuteras värdegrunden ofta och det är ett stort tryck från kommunerna att arbeta med att utforma sina värdighetsgarantier. 233 kommuner arbetar med dem. En del av ett värdigt åldrande är också rätten för äldre par som vill att kunna få bo tillsammans. Tidigare idag beslutade regeringen om en lagrådsremiss som innebär att många äldre par, som har levt ihop ett helt liv, ska kunna göra det ända till livets slut. När den ena maken får så stora omvårdnadsbehov att en flytt till ett äldreboende blir nödvändig så har vissa kommuner nekat livskamraten att flytta med. För de som drabbas uppstår helt naturligt stor oro och förtvivlan. I många kommuner har det löst sig smidigt och utan problem. Men nu kommer alltså äldres rätt att bo tillsammans med sin livskamrat att regleras tydligare i lag.

Nu är vi ju inte här främst för att njuta av utsikten från hotellet. Men kanske för att få syn på nya saker och se var fronten finns i äldrefrågorna. Och i framkant av utvecklingen, mitt i de vackra orden om välbefinnande, värdighet och att behålla sin integritet, så ska de mest sjuka äldre finnas. Om vi inte tror att de mest sjuka äldre ska komma att omfattas av de honnörsorden - då kan vi skrota dem. Det är i hanteringen av vården och omsorgen om de mest sjuka äldre, som vårt engagemang och vår kreativitet prövas. Från både din och min utsiktspunkt har vi sett många exempel på att de äldre som har stora behov av omvårdnad och sjukvård, inte får det som de borde få.

För några år sedan skrev författaren Inger Edelfeldt i Dagens Nyheter om hur hennes mamma bollades runt i sjukvården den sista tiden. För varje ny undersökning eller nytt moment i behandlingen sändes hon till en ny plats och träffade nya personer. Mellanliggande påfrestande transporter, väntan, ångest och smärtstillande medel, akutmottagning, vårdplatser, rehabilitering, korttidsplats, akutmottagning igen osv. Ständigt ny vårdpersonal som tar emot och undersöker. Var och en i vård- och omsorgspersonalen kan göra en god vårdinsats men för den äldre är det en osammanhängande resa där oron växer.

Det här är verkligen ingen ny fråga. I Västra Skaraborg. har man jobbat med lösningen och där kunde man konstatera att ingen hade en helhetsbild av vårdtagarens behov och situation. Följderna blev onödiga transporter och flyttningar för de äldre som ofta ledde det till ett sänkt allmäntillstånd, dåligt utnyttjade av resurser som platser, tid, administration och personal. Så man inrättade ett närsjukvårdsteam som riktar sig till de allra svårast sjuka äldre, som ofta har flera inläggningar på sjukhus och kommunens korttidsavdelningar varje år.

Teamet består av två sjuksköterskor och en geriatriker och de tar tillsammans ställning till om de kan göra något för patienten. Patienten, som vanligtvis redan är inskriven i den kommunala hemsjukvården, blir även inskriven i teamet. Läkaren blir patientansvarig läkare och en helhetsbedömning görs som ska resultera i bättre individanpassade vårdplaner. Detta skapar i sin tur större trygghet hos övrig vårdpersonal men framför allt hos patient och anhörig.

Det som jag i längden tror är framgångsreceptet är att vi ser den äldre med stora behov som en individ och inrättar våra insatser efter personen. Det har ni gjort i ert närsjukvårdsteam. Arbetssättet är, för patientens bästa symtomorienterat i stället för sjukdomsorienterat. Det förtjänar också att nämnas att arbetet i V Skaraborg har minskat inläggningarna av patienter radikalt. Förutom stora ekonomiska besparingar framför allt för landstinget, så undviks förstås mycket onödigt lidande både för den äldre och de anhöriga. Reducering av antalet vårddagar har skett - från 339 st till 88 st. Öppenvårdsbesöken har minskat från 108 st till 30 st. och verksamheten är kostnadsneutral för kommunen men kvalitetshöjande.

***

När vi talar om de mest sjuka äldre finns det en del som pekar på att huvudmannaskapsändringar skulle göra susen. Alla önskar vi nog att det fanns ett alexanderhugg eller en helhetslösning. Jag säger inte att vi alltid måste utesluta dem, vi håller på med en som ni nog alla vet om hemsjukvården. Men tanken med Bättre liv för sjuka äldre är att utifrån den formella ansvarsfördelning vi har höja ambitionsnivån och då är vi hänvisade till samverkan. Äldre personers lidande, felbehandling och otillräckliga bemötande ledde fram till beslutet som regeringen fattade 2010 om att satsa 4 miljarder kr under fyra år. I år är det nästan 1,3 miljarder. Vi har nu tillsammans med SKL för tredje året gjort en ny överenskommelse.

Två saker är nya och jag vill nämna dem helt kort. För att ta del av pengarna måste huvudmännen uppfylla vissa grundläggande krav. För det första ska det i länet finnas en struktur för ledning och styrning i samverkan. Det ska finnas ett gemensamt politiskt förankrat beslut om hur man ska samarbeta. Den här gemensamma handlingsplanen ska innehålla en beskrivning av förbättringsområden utifrån de förutsättningar som man har lokalt och det måste finnas konkreta och mätbara mål så att det går att mäta och kontrollera och följa upp. För det andra ska det finnas ett ledningssystem. Det här är en komplicerad process, med många inblandade, som bara kan styras om vi tar det seriöst. Vill du tala med dem som kan mest inom SKL så finns deras experter med på det Interaktiva Torget. Målgruppen för satsningen är verksamhetschefer från slutenvård, äldreomsorg och primärvård.

De statliga stimulansbidragen för i år och för de närmaste åren ska underlätta en sammanhållen vård och omsorg om de mest sjuka äldre. Tidigare har prestationsersättningen utgått till kommuner och landsting som registrerar i Svenska Palliativregistret och Senior Alert. Två nya register finns i årets överenskommelse och de är Svenska Demensregistret (SveDem) och Svenskt register för Beteendemässiga och Psykiska Symptom vid Demens (BPSD). Personal från flera av de här aktörerna finns också här i det Interaktiva Torget. Passa på att tala med dem.

**

Ett annat prioriterat område för de äldre gäller läkemedelsanvändningen. Den har ökat kontinuerligt under de senaste 20 åren. Och innebär en påtaglig risk för biverkningar och negativa läkemedelsinteraktioner. En stor andel, uppåt 30 procent, av de akuta inläggningarna av äldre på sjukhus i dag beror på läkemedelsbiverkningar. För att förbättra läkemedelsanvändningen ges ett resultatbaserat stöd som omfattar sammanlagt 325 miljoner kronor till kommuner och landsting som minskar användningen av olämpliga läkemedel och av olämpliga läkemedelskombinationer. Igår besökte jag Ekekullens äldreboende utanför Borås. De har arbetat med symtomscanning och med enkla hjälpmedel och med samverkan och dialog har de kunnat nå fantastiska resultat. Felaktig användning av läkemedel orsakar stora lidanden för många äldre men det kan vi tillsammans göra något åt.

***

Så långt om "Bättre liv för sjuka äldre". Mediarapporteringen under hösten om privat driven äldreomsorg har bidragit till en intensiv debatt. Man kan så här i efterhand bena ut hur saker och ting sköttes av ansvariga kommuner, av entreprenörer, hur personal och politiker på olika nivåer agerade. Några slutsatser vill jag kosta på mig. Vi kunde se att det finns exempel på kommunala brister i uppföljningen. Även om man slutit fleråriga avtal så upphör inte det lokala politiska ansvaret för den äldreomsorg som upphandlas. Regeringen har beslutat att ta fram en vägledning som bland annat betonar uppföljning av kvalitetskrav. Kommunerna har ju fått en ny roll när de både ska ägna sig åt dialog och kontroll, en kontroll som måste fungera också i den egna verksamheten.

Men vi vet fortfarande för lite om eventuella skillnader mellan privat och offentligt utförd äldreomsorg. Regeringen har därför beslutat om ett uppdrag till Socialstyrelsen att granska alla förekommande skillnader i kvalitet. Vi ska gå till botten med alla frågetecken här och om det behövs måste förtroendet för att äldreomsorgen ges efter behov återupprättas. Höstens händelser satte också ett nödvändigt fokus på utbildning och kompetens hos personal inom äldreomsorgen. Regeringens bidrag är bland annat Omvårdnadslyftet och Evidensbaserad praktik samt de regionala utvecklingsledare som nu finns på plats i hela landet.

Det kan också vara viktigt att påminna om att lex Sarah-bestämmelsen liksom tidigare gäller både för kommunal verksamhet och för verksamhet som bedrivs i enskild regi. För att säkerställa kravet på god kvalitet i socialtjänsten finns ett två-stegs förfarande för lex Sarah-bestämmelsen. Den har också därigenom blivit mer lik lex Maria-bestämmelsen inom hälso- och sjukvården. Även de huvudmän som bedriver enskild verksamhet ska ha ett systematiskt kvalitetsarbete där en seriös hantering och information till personalen lex Sarah måste ingå. Lex Sarah kan på ett tydligare sätt bli en del av ett systematiskt kvalitetsarbete och leda till att kvaliteten i verksamheterna höjs.

***

Jag vill avsluta med sagan om Många, Någon, Någonannan och Ingen:
"Det var en gång fyra personer som hette Många, Det fanns ett mycket viktigt jobb som skulle göras och Många tyckte att Någon skulle ta tag i det. Någonannan skulle också ha kunnat göra det, men Ingen gjorde det. Många tyckte nu att Någonannan borde ha gjort något åt det, men Ingen förstod att Många faktiskt borde ha gjort det. Det slutade med att Många skyllde på Någonannan, när i själva verket Ingen kunde skylla på Någon." Den tid är över då ansvaret för de sjuka äldre såg ut så här.

Rubriken för mitt lilla anförande idag var "Ett Gemensamt Ansvar. " Vad är det för ansvar vi talar om? Jo, det är ansvaret för att även äldre personer med flera sjukdomar och stora behov får en bra och värdig omsorg och sjukvård. Och vad innebär det gemensamma? Jo, en gemenskap är en organisation som löser problemet tillsammans, genom samverkan och gemensamma beslut. Våra mest sjuka äldre kan få vård efter behov och ska kunna känna trygghet i sin sjukdom och därtill sparas samhällsresurser. Alla har allt att vinna på att vårt gemensamma arbete blir så framgångsrikt som möjligt.

Tack för ordet!