Tal
Svenska kyrkans och Riksantikvarieämbetets konferens "Professionell förvaltning och ideellt engagemang", Loka brunn 14 maj 2012
Lena Adelsohn Liljeroth, Kulturminister

Tal vid konferens om det kyrkliga kulturarvet

Det talade ordet gäller.

Konferensdeltagare!

Tack för inbjudan och möjligheten att komma hit, när ni samlats för den årliga konferensen som rör det kyrkliga kulturarvet.

Temat i år - Professionell förvaltning och ideellt engagemang - är som klippt ur regeringens mål för kulturpolitiken.

För tre år sedan antog riksdagen nya nationella kulturpolitiska mål som handlar om kulturens roll i ett dynamiskt samhälle, men också kopplingen till yttrandefrihet, konstnärlig kvalitet och mångfald.

Att värna ett kulturarv för framtiden är - vid sidan om barns och ungas rätt till kultur - också en av regeringens prioriteringar. Med detta avser vi såväl det historiska - som det moderna - kulturarvet, våra rötter, vår gemensamma historia och vår kompass för framtiden.

Det kyrkliga kulturarvet har byggts upp under nära ett årtusende och jag är övertygad om att vi är helt överens om det stora och grundläggande värde som detta kulturarv har.

Bakgrunden till det är givetvis de nära relationerna mellan staten och Svenska kyrkan och den ställning som kyrkan har haft genom tiderna.

Som religiös mötesplats givetvis, men kyrkan har också svarat för angelägna uppgifter inom flera olika samhällsområden - utbildning, social omvårdnad och folkbokföring - för att bara nämna några områden som berört hela befolkningen oberoende av bakgrund och social ställning.

Genom det kyrkliga kulturarvet kan vi skapa oss en bild av hur gårdagens samhälle såg ut, hur dagens samhälle har vuxit fram och hur människors uppfattningar och levnadsvillkor förändrats genom tiderna.

Jag är lyckligt lottad med ett litet hus, verkligen litet hus, en gammal fiskarstuga på Käringön i Bohuslän.
Fram till 1980-talet var detta ett typiskt fiskarsamhälle, där mycket av det sociala livet kretsade kring den vita träkyrkan, byggd 1796.

Inne i kyrkan finns skepp och andra konstföremål som minner om havet men det som framför allt berör alla besökare är den minnestavla över alla de män och unga pojkar som mist sina liv på havet. Kvar blev änkor och faderlösa barn. Det krävs inte mycket fantasi för att leva sig in i deras förtvivlan - men också svårigheter att försörja sig.

Den lokala historien finns ofta bevarad - och skildrad - i våra kyrkor som tillsammans med frivilliga krafter i våra många hembygdsföreningarna hjälper oss att sortera tidigare generationers historia och minnen.

Det är ingen överdrift att säga att det kyrkliga kulturarvet är unikt genom sin omfattning, sin komplexitet och sin variationsrikedom.

De runt 3 500 kyrkobyggnader som finns runtom vårt land är en bekräftelse för det. Byggnader från medeltiden lika väl som från våra egna dagar. Byggnader som fungerar som rum för religiös samvaro, för gudstjänster och kyrkliga handlingar, men som allt oftare också används för konserter och andra arrangemang.

Byggnader dit vi kan söka oss för att få en stund av stillhet och ro, av eftertanke, eller - varför inte - för att uppleva konst och arkitektur.

Men det är viktigt att också komma ihåg de kyrkliga inventarierna, kyrkogårdarna och de kyrkliga miljöerna. Liksom den musik, hantverk och litteratur som har skapats och fortfarande skapas inom kyrkan - och som gestaltar människors tro och tolkningar av livet genom tiderna.

Sammantaget rör det sig om den största sammanhållna delen av vårt gemensamma kulturarv, en omistlig del av vår kulturella helhet.

Arbetet med kulturarvet är en del av samhället här och nu och måste därför grundas på kreativitet och dynamik. Där är de ideella krafterna en betydande faktor.

Regeringen har betonat civilsamhällets betydelse såväl under den förra som under nuvarande mandatperiod. Ett exempel är de dialoger vi haft på kulturområdet för att stärka våra gemensamma intressen. Det kan sägas ha varit en politik med civila samhället snarare än för.

Jag vet av egen mångårig erfarenhet att det finns ett egenvärde och en unik drivkraft i det ideella engagemanget, som gör att det aldrig kan ersättas med avlönat arbete.

Samtidigt befinner sig formerna för engagemanget i en tuff förändringsprocess.

I dag finns många aktörer inom det civila samhället med en friare organisationsform, det kan vara nätverk, upprop och sociala rörelser via Internet.

Människors engagemang kommer också i högre grad till uttryck i friare och mer tillfälliga relationer till föreningar, rörelser och nätverk, i stället för genom det traditionella engagemanget knutet till medlemskap.

Detta märks inte minst när det gäller unga volontärer, som gärna engagerar sig, men på sina egna villkor och ofta på en mer tillfällig basis.

Det är en sann utmaning, inte bara för kulturorganisationerna, det gäller till exempel också idrottsrörelsen, att finna former som fungerar även för dem, ett mer flexibelt engagemang kort sagt.

Nästan varannan svensk är engagerad i någon form av ideellt arbete. Det är en hög siffra, även internationellt sett. Och intresset för att arbeta ideellt förefaller inte minska, tvärtom. Så vi gör ett gigantiskt misstag om vi inte tar tillvara det ideella arbetet som en källa för att bevara det vi kallar ett gott samhälle.

Jag vill också påminna om regeringens satsning på Kulturarvslyftet, som fanns med i regeringens budget för 2012-2014.

Kulturarvslyftet är en arbetsmarknads- OCH - kultursatsning som betyder att välbehövliga insatser kan göras för att vårda, utveckla och göra kulturarvet tillgängligt. Inom områdena digitalisering, inventering och vård finns stora, för samhället, viktiga uppgifter som inte kan komma till stånd inom ordinarie verksamheter.

Att ha ett arbete betyder mycket för självkänslan. De som varit sjukskrivna under lång tid - och som kanske dessutom har en funktionsnedsättning - har det extra tufft. För att ge stöd på vägen behövs därför fler jobb, som kan anpassas efter vars och ens förutsättningar.

Kulturarvslyftet är en bred satsning, som gäller i hela landet och som riktar sig till såväl kommunala, regionala och statliga institutioner - som till ideella aktörer, inom till exempel hembygdsrörelsen. Satsningen började löpa från årsskiftet, administreras av Riksantikvarieämbetet tillsammans med arbetsförmedlingarna och omfattar totalt minst 800 Mkr.

Så det är en mycket stor insats.

Om vi vill ha levande kulturmiljöer som används av människor här och nu men som också finns kvar i framtiden så måste vi lägga resurser på att vårda, men också att visa dem. Kittla nyfikenheten!

Jag hoppas att ni, inom alla de organisationer som är representerade här idag, kommer att ta till vara och använda regeringens satsning Kulturarvslyftet, utifrån era egna förutsättningar.

Slutligen vill jag nämna något om den kyrkoantikvariska ersättningen. Att bevara det kyrkliga kulturarvet var som ni vet en viktig fråga i stat-kyrka-arbetet.

Det är en angelägenhet för hela samhället och svenska folket. Och det är mot den bakgrunden som vi ska se den kyrkoantikvariska ersättningen som innebär att alla, inte bara de som tillhör Svenska kyrkan, ska bidra till vård och underhåll av de kyrkliga kulturminnena och därmed till att upprätthålla de kyrkliga kulturvärdena.

Som ni alla vet infaller nästa kontrollstation för den kyrkoantikvariska ersättningen år 2014.

Kulturdepartementet har påbörjat diskussioner med Svenska kyrkan och kulturarvsmyndigheterna. Mitt intryck är att samtalen har varit konstruktiva och dialogen kommer att fortsätta.

Med detta vill jag önska er alla en intressant och inspirerande konferens!