Tal
Statssekreterare Erik Thedéen 25 april 2012
Peter Norman, Finansmarknadsminister

Erik Thedéens anförande vid Vattenfalls årsstämma 2012

Det talade ordet gäller.

Herr Ordförande,

Tack för ordet. Jag skulle vilja inleda med att säga, liksom jag gjorde förra året, att Vattenfall är statens största bolag och ett av de största bolagen i Sverige. Vattenfall är strategiskt viktigt, och för staten som ägare är det av utomordentlig betydelse att Vattenfall är ett välskött och välfungerande företag.

Vi har lyssnat till både ordförande och vd. Det står klart att Vattenfall är ett bolag med både komplex och omfattande verksamhet, som också står inför betydande utmaningar. Vid förra årets stämma lyfte jag fram och betonade frågor om ansvar, styrning och kontroll. Dessutom tydliggjorde jag vikten av att följa statens ersättningsriktlinjer. Det är därför tillfredsställande att kunna konstatera att bolagets styrelse och ledning under det gångna året har ägnat tid och kraft åt dessa frågor. Jag kommer naturligtvis fortsatt att följa de statligt ägda bolagens efterlevnad av ersättningsriktlinjerna.

Förutsättningarna för energisektorn och för Vattenfall har förändrats påtagligt på senare tid, inte minst under förra året då Tyskland beslöt att avveckla all kärnkraftsproduktion före år 2022. Detta samtidigt som elmarknaden för närvarande genomgår en omfattande omställning till en mer miljövänlig energiproduktion. För att lyckas med omställningen behövs betydande investeringar i framförallt ny produktionskapacitet, men också i äldre anläggningar. Som ägare till Vattenfall konstaterar vi att bolaget bidrar till omställningen genom att avsätta en allt större del av sina framtida investeringar till klimatvänlig energiproduktion. Och detta är ju helt centralt för bolagets inriktning, eftersom bolagets uppdrag - enligt bolagsordningen - är att generera en marknadsmässig avkastning genom att affärsmässigt bedriva energiverksamhet så att bolaget tillhör ett av de bolag som leder utvecklingen mot en miljömässigt hållbar energiproduktion.

Som många andra sektorer påverkas energisektorn dessutom av den europeiska skuldkrisen, som bland annat har inneburit ett skifte neråt av räntenivåerna och en svagare förväntad efterfrågan på el framöver. Vi noterar även att prisutvecklingen för el har planat ut och att vinsterna i energisektorn trendmässigt har sjunkit.

Till följd av detta vill jag passa på att säga något om vårt arbete med att se över Vattenfalls ekonomiska mål.

För staten som ägare finns det skäl att löpande se över hur vi definierar och kommunicerar kring såväl avkastningskrav som finansiella mål. Finansmarknadsministern har påkallat en översyn av hur staten som ägare arbetar med de finansiella målen, både ifråga om process och metod. Arbetet har under en tid bedrivits i dialog med aktörer på marknaden, andra ägarsfärer, akademiker och representanter för bolagen i den statligt ägda bolagssfären. Arbetet kommer att resultera i en process som successivt börjar tillämpas i den statliga bolagsportföljen under hösten 2012.

Regeringen har ett uppdrag att aktivt förvalta statens tillgångar i de statligt ägda bolagen så att dess långsiktiga värdeutveckling blir den bästa möjliga. Detta innebär att de mål som beslutas bör vara ambitiösa, men också nåbara. Målen är långsiktiga, dvs. de gäller över tid snarare än för varje enskilt år. Som ägare har vi en uppgift att löpande se över det enskilda bolagets uppdrag och mål, och i vilken utsträckning bolagets strategi svarar mot dessa.

I diskussionen om finansiella mål används ofta begrepp som kapitalkostnad, avkastningskrav och avkastningsmål. Kapitalkostnaden är vattendelaren mellan värdeskapande och värdeförstörande och utgör därmed ett golv för ägarens avkastningsmål.

Kapitalkostnaden (eller avkastningskravet) uttrycks normalt som den riskfria räntan plus en riskpremie, och den vanligast förekommande modellen för att definiera och analysera ett företags kostnad för eget kapital är som ni känner till CAPM.

Avkastningsmålet däremot bör återspegla den av ägarna förväntade avkastningen. Ett övergripande mål om värdeskapande förutsätter därför avkastningsmål som överstiger bolagens kapitalkostnad. Idealiskt sätts avkastningsmålen efter en grundlig genomgång av företagets tillgångar och skulder, framtidsutsikter, risknivå etc.

Vad blir då konsekvensen om målen är fel? Om vi tänker oss ett scenario där målet är satt för lågt så kan det leda till ineffektiv styrning - ett för lågt satt mål motiverar inte kontinuerlig förbättring och utveckling av verksamheten på samma sätt som ett rätt satt mål gör. Om vi istället tänker oss ett scenario där målet är satt för högt så kan det leda till att målet inte efterföljs, målet blir irrelevant. Men än värre är att ett för högt satt mål kan leda till ett ökat risktagande i bolaget, och att värdeskapande investeringar förbigås om ett alltför högt avkastningsmål blir styrande vid investeringsbeslut. Därför är det viktigt att dessa frågor diskuteras. Och därför ville jag ägna lite tid åt detta idag.

De ekonomiska mål Vattenfall har idag reviderades och fastställdes senast av Årsstämman 2006. Då beslutades om ett Avkastningsmål om 15 procent, ett Ratingmål - Rating i A-korridoren - och ett mål för kassaflödesräntetäckningsgrad om 3,5-4,5. Till detta beslutades om en utdelningspolicy att 40-60 procent av bolagets vinst efter skatt ska delas ut.

Det har nu gått sex år sedan målen fastställdes och jag noterar bland annat att bolaget under den här tiden haft en genomsnittlig avkastning på eget kapital om just 15 procent, men att avkastningen trendmässigt har sjunkit till att förra året landa på 10 procent och i år knappt 9 procent. Vidare konstaterar jag att Vattenfall haft en rating inom A-intervallet. Dock har den just sänkts till A-. Vi har för övrigt sett en trend att flera nedgraderingar inom energisektorn under den senaste tiden skett.

Att sätta avkastningsmål för Vattenfall är svårt. Ett skäl är att delar av tillgångsmassan i balansräkningen kanske inte är korrekt marknadsvärderad. Det kan innebära att den redovisade avkastningen på existerande kraftproduktion är högre än vad den skulle vara på motsvarande nyinvestering i samma kraftslag.

Ett annat skäl till att det är svårt att sätta avkastningsmål för Vattenfall är att ett så stort bolag innehåller många olika verksamhetsdelar där avkastningen och risken kan skilja sig åt på ett markant sätt; att då bestämma ett övergripande mål för hela koncernen blir med nödvändighet svårt. Men inget hindrar att ägarens övergripande mål därefter bryts ner i olika delmål inom bolaget. Till detta ska läggas de som jag berörde inledningsvis, nämligen att makroförutsättningarna också förändras över tiden, något som får utslag på vilken avkastning som är möjlig att nå.

Vi inleder nu ett arbetet med att se över de ekonomiska målen för Vattenfall. Vi kommer att försäkra oss om att målen fortsatt kommer att vara ambitiösa och nåbara, att avkastningsmålet kommer att överstiga kapitalkostnaden samt att den finansiella risken hålls på en rimlig nivå. Vidare ska målen stödja bolagets och ägarens inriktning för bolaget. Redan nu kan vi säga att avkastningsmålet troligen kommer att sättas lägre än dagens 15 procent. Exakt vad målet blir och vilka ytterligare mål som kommer att förordas av ägaren återkommer vi till vid en extra bolagsstämma under hösten.

Tack!