PGU-skrivelse med fokus på ekonomiskt utanförskap
Regeringen har lämnat sin tredje skrivelse till riksdagen med en bedömning av genomförandet av den så kallade samstämmighetspolitiken för utveckling, den politik för global utveckling (PGU) som riksdagen antog 2003. Denna skrivelse fokuserar på den globala utmaningen ekonomiskt utanförskap. Man lyfter också fram målkonflikter inom detta område.
Grunden i PGU är att samtliga politikområden ska genomföra sin politik på ett sätt som tar hänsyn till effekter för utvecklingsländer. Målet är att bidra till rättvis och hållbar global utveckling.
Regeringen valde 2008 att fokusera politiken till sex globala utmaningar. Dessa är:
- Förtryck
- Ekonomiskt utanförskap
- - Klimatförändringar och miljöpåverkan
- Migrationsströmmar
- Smittsamma sjukdomar och andra hälsohot
- Konflikter och sviktande situationer
Målkonflikter i ekonomiskt utanförskap
I årets skrivelse har regeringen valt att särskilt lyfta fram den globala utmaningen ekonomiskt utanförskap. Genom att välja endast en utmaning vill regeringen belysa sitt arbete med PGU och potentiella mål- och intressekonflikter illustreras mer utförligt.
Regeringen lyfter till exempel fram målkonflikter inom området kapital och skatteflykt. När det gäller olovlig kapitalflykt från utvecklingsländer består den största delen av transaktioner inom multinationella företag för att undvika skatt. Detta står i konflikt med det internationella näringslivets uttalade intresse att vara en viktig aktör inom utvecklingsarbetet (senast i samband med det stora mötet om biståndseffektivitet i Seoul 2011).
Regeringen stöder arbete i internationella fora för att stärka inhemska och internationella skatteregelverk. Inom EU arbetar man för öppenhet, informationsutbyte och rättvis skattekonkurrens. Ökad expertis kring skatter och utveckling behövs. Viktiga framtidsfrågor på detta område är bland annat landspecifik rapportering för multinationella företag.
Regeringen lyfter också fram målkonflikter inom handel med jordbruksprodukter. EU är värdens största handelspartner och kan därmed bidra till utvecklingsländernas tillväxt. Men vissa delar av EU:s handelspolitik, liksom den EU-gemensamma jordbruks- och fiskepolitiken försvårar dock fortsatt utvecklingsländernas möjligheter att konkurrera på EU-marknaden.
Regeringen arbetar inom EU för minskade tullskydd och subventioner. Men en utvecklingsinriktad handelspolitik är mer än bara tullsänkningar. Det handlar också om tekniska, sociala och miljömässiga regleringar, åtgärder för investeringsskydd, skydd av immateriella rättigheter liksom insyn och marknadstillträde i offentlig upphandling.
Utformning lättare än genomförande
Regeringen har i sin bedömning av utfallet av arbetet med de globala utmaningarna tittat på hur långt man kommit med politikens utformning och utförande, på samordning och samverkan, samt kunskap och analys.
De områden där man kommit längst i att utveckla samstämmigheten är sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, handel med jordbruksprodukter, klimatanpassning och miljöpåverkan samt hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande åtgärder. Svårast har det varit att hantera fokusområdet remitteringar från Sverige till utvecklingsländer, där man konstaterat vissa brister i både politikens utformning och utförande samt i kunskap och analys.
I regeringens bedömning av hur det gått att arbeta med samstämmighetspolitiken, konstaterar den att man kommit längst med att beakta och utforma ett utvecklingsperspektiv inom olika politikområden. Man anger ett så kallat "samstämmighetsindex" från organisationen Center for Global Development, som en bekräftelse på detta. Av 22 OECD-länder som bedömts när det gäller samlad påverkan på utvecklingsländer inom bistånd, handels-, investerings-, migrations-, säkerhets- och miljöpolitik samt teknologiöverföring, intog Sverige första platsen år 2011.
Det svåraste med samstämmighetspolitiken är att genomföra den, bland annat när det gäller samordning och att hitta former för detta. Utrikesdepartementet har begränsade verktyg och kapacitet att samordna och medla mellan olika delar av Regeringskansliet. Utvärderingar från Statskontoret visar att arbete med så kallade tvärsektoriella frågor är förknippat med en hel del svårigheter, speciellt om inget enskilt politikområde har möjlighet att "peka med hela handen". Utrikesförvaltningsutredningen (SOU 2011:21) konstaterar att dagens globala politik kräver ett målmedvetet samarbete över departementsgränserna, men att revirtänkande i det löpande samarbetet mellan departementen ofta kan vara hämmande.
Regeringen kommer bland annat, som ett resultat av detta, att göra en oberoende utvärdering av arbetet med politiken för global utveckling.
