Tal
24 oktober 2012
Anna-Karin Hatt, It- och energiminister
Energigaserna som en del av omställningen mot ett förnybart energisystem
Det talade ordet gäller!
Nästan varannan kilowatttimme av all den energi vi använder i Sverige är förnybar. Energin kommer från våra älvar i norr, från våra rika skogar, från våra fina vindlägen och från jordens inre i form av bergvärme.
Och när vi knäpper på kaffebryggaren blir andelen ännu högre: hela 56 procent av all elproduktion i Sverige är idag förnybar.
Det är fantastiskt.
Att vi har ett energisystem där så mycket som hälften av all energi är förnybar är ingen slump. Vi har arbetat väldigt hårt och väldigt länge för att nå fram till den positionen. Och vi ska fortsätta på samma sätt. Min tydliga målsättning är att andelen förnybar energi i Sverige ska bli ännu högre. I alla delar av samhället.
Vi har kommit dit vi är därför att vi steg för steg, strategiskt och handfast, har fasat ut de fossila bränslena. 1970 stod det fossila för över 80 procent av Sveriges samlade energiförbrukning. Sedan dess har vi målmedvetet arbetat med att effektivisera vår energianvändning och med att ersätta de fossila bränsla med förnybara. Och det arbetet har givit resultat. Inom snart sagt all uppvärmning, all industri och all elproduktion har vi nu lyckats fasa ut de fossila bränslena.
På 40 år har vi tack vare ett mycket målmedvetet arbete lyckats minska andelen fossil energi i vårt samhälle från 80 procent till 35 procent.
Det är ett fantastiskt bra resultat. Och det är en fantastisk erfarenhet att hämta kraft och energi ur, inför den resa vi nu ska göra.
I många andra delar av världen ser energimixen annorlunda ut. Och det påverkar också oss, inte minst med klimatutmaningen. Trots att vi borde veta bättre så är sanningen att mänskligheten fortfarande förbränner fossila bränslen i en rasande takt. Fortfarande täcks hela 80 procent av världens energibehov med fossil energi. Och det värsta är att användningen av det fossila fortsätter öka i rasande takt.
Att världen fortsätter använda olja, kol och fossilgas för att värma hus, för att producera el till industrier, och för att driva bilar är inte långsiktigt hållbart. Fortsätter vi så här kommer det få dramatiska effekter för hela vårt samhälle, och för hela vår planet.
Och egentligen vet vi ju bättre än så här. För det råder ju inte några tveksamheter om att de fossila bränslena inte är bra för vår planet. Om vi ska kunna hindra jordens medeltemperatur från att stiga med mer än två grader måste vi bryta fossilberoendet. Vi måste ställa om till ett hållbart energisystem. Och vi måste påbörja den resan nu.
Mer än något annat är klimatutmaningen en energiutmaning. Och en utmaning om att ställa om till ett långsiktigt hållbart energisystem.
Misslyckas vi med det, och passerar smärtgränsen om två grader, så skulle vi riskera gå in i en utveckling som är omöjlig att vända. Där smältande isar och tinande tundror i Sibirien skulle frigöra än mer växthusgaser och skapa enorma problem, som vi idag inte ens kan överblicka.
Och om det skulle få hända, då vet vi också vilka som skulle bli de största förlorarna. De mest dramatiska effekterna - de häftigaste väderväxlingarna, den mest extrema torkan och de värsta översvämningarna - skulle drabba de människor i världen som redan har det allra sämst och som är allra fattigast.
Det är just därför som det är vår generations moraliska ansvar att agera. Och att agera nu.
Just därför, när bilden om behovet av att bryta fossilberoendet är så tydlig, blir jag lite orolig över en del av den utveckling som nu sker internationellt. För lyfter vi blicken och blickar ut över Sveriges gränser så ser vi en värld där den fossila gasen är på stark frammarsch. Det internationella energiorganet IEA går till och med så långt att man kallar det som nu sker för "en ny gyllene era för gas".
Mycket av det som nu sker beror på att det de senaste åren kommit ny teknik som gjort det möjligt att borra efter så kallade "okonventionella gasresurser".
Särskilt tydlig är den utvecklingen i USA. Och när den amerikanske presidenten Barack Obama talar för den fossila gasen och beskriver den som en viktig framtida energikälla för USA gör han det för att stärka den amerikanska försörjningstryggheten.
Om man ser det som händer i USA så har situationen där på bara några år tydligt förändrats. För bara några år sedan byggde USA ut sin gasinfrastruktur för att kunna importera gas. Idag bygger man om samma infrastruktur för att kunna ta till vara sin inhemska gas, och för att kunna sälja den på export. Ett allt lägre naturgaspris i USA gör nu att den fossila gasen tydligt ersätter andra energikällor.
Och visst är det så att när naturgasen ersätter kol så är det bra för klimatet på kort sikt. Det minskar koldioxidutsläppen jämfört med den kol man tidigare använde.
Men när naturgasen slår ut förnybara energislag är det däremot väldigt dåligt. Det höjer koldioxidutsläppen på både kort och lång sikt, och gör det svårt att framöver bryta beroendet av fossil energi.
För även om naturgasen på kort sikt kan vara mindre dålig än kolet, så är det viktigt att komma ihåg att naturgasen fortfarande är ett fossilt bränsle. Risken med all den billiga naturgas som världen nu pumpar upp är att de avsevärt riskerar att förläng världens fossilberoende. Den fossila parentes som borde fått bli så kort som möjligt riskerar nu att förlängas långt in i framtiden.
För samtidigt som detta sker så ser vi världen över nu sjunkande kostnader på att producera solpaneler och vindkraftverk. Det, i kombination med stigande kostnader för andra fossila bränslen, gör att förnybar elproduktion nu snabbt blir allt mer konkurrenskraftig. I allt fler delar av världen ser vi nu hur tidpunkten för när det förnybara på riktigt kan stå helt på egna ben närmar sig mycket snabbare än vi tidigare hade trott.
Mot det står den billiga naturgasen som tar sig ut på marknaden. För när kortsiktigt billig naturgas tillåts ta marknadsandelar riskerar vi få en utveckling där investerarna tvingas ställa in sina vindkrafts- och solenergiprojekt. Just den utvecklingen, där naturgasen slår ut det förnybara, kan komma i länder som ännu inte satt ett tydligt pris på koldioxidutsläpp.
Ett lågt pris på fossilt minskar självklart viljan att investera i förnybart. Det är ren marknadsekonomi. Och om det får hända då kommer också utsläppen av växthusgaser att öka. För även om naturgasen är renare än kolet, så är den naturligtvis långt smutsigare och långt mindre hållbar än vinden, solen och biogasen. Och även om naturgasen kan ersätta vissa åldrande kolkraftverk så kan den också komma att leda till att långt fler investeringar i solenergi och vindanläggningar att skjutas på framtiden.
I Sverige har vi ett unikt utgångsläge med mycket förnybar energi. Så är inte fallet i de flesta delar av vår omvärld. Och dessa länder kan med stöd av naturgasen bryta sitt beroende av den smutsiga kolen. Med förutseende planering kan detta vara ett steg mot en hållbar energiförsörjning.
Men då måste det finnas en långsiktig plan. En plan som innebär att infrastrukturen byggs så att fossilgasen i sinom tid kan ersättas av till exempel biogas. För klimatutmaningen innebär att det inte är rimligt att återigen bygga in sig i ett långvarigt fossilberoende. Det är inte så vi bygger långsiktig hållbarhet.
Och det är ju just den insikten som ligger bakom att vi för Sveriges del har sagt att naturgasen kan spela en viss roll, men främst för vissa nyckelindustrier och som ett led i övergången till biogas. Men någon storskalig statlig satsning på mer naturgas i Sverige kommer det inte bli tal om.
Det här är en tydlig politisk inriktning som slogs fast när vi Centerpartiet och Alliansen slöt vår historiska klimat- och energiöverenskommelse 2009. Med vår överenskommelse så formade vi en långsiktig energipolitik som förenar ökad ekologisk hållbarhet med ett minskat beroende av storskaliga energikällor som vattenkraft och kärnkraft med en bättre konkurrenskraft.
Vi har tydligt pekat ut att för Sverige är det oerhört viktigt att steg för steg bygga ut det förnybara.
Och nu händer det, tack vare de tydliga mål och de starka styrmedel som vi slagit fast.
Sedan 2006 har elen från vindkraften ökat sex gånger om.
På samma tid har elproduktionen från biobränslen ökat med hela femtio procent.
Och nästan hälften av Sveriges samlade energiproduktion är idag förnybar.
Jag säger det sista igen: nästan hälften av all energi i Sverige idag är förnybar. Det är bäst i hela EU, och bland de bästa i världen.
En av de saker som lett oss dit, och ett av våra mest grundläggande styrmedel, är koldioxidskatten. För den gör ju det klimatskadliga dyrare. Och därmed det klimatbra billigare. Sådana breda, generella och långsiktiga ekonomiska styrmedel är väldigt bra. De sätter en tydlig ram och riktning för den utveckling som ska göras av marknadens aktörer.
Basen för omställningsarbetet är de välfungerande ekonomiska styrmedlen. Men de behöver ibland kompletteras med särskilda stimulanser till klimatsmart teknik som står på kanten till att klara sig på egen hand, och där vi ser att tekniken skulle kunna spela en stor roll i framtidens hållbara energisystem.
En sådan teknik är biogasen. Om man får tro branschens siffror så har fordonsgasen såhär långt ersatt bensin och diesel i cirka 80 000 personbilar. Och hälften av den fordonsgasen är nu biogas. Tack vare att alla dessa bilar kör på fordonsgas istället för bensin och diesel så har också utsläppen av koldioxidutsläpp minskat med lika mycket som det som 33 000 svenskar orsakar i koldioxidutsläpp varje år.
Det här är en utveckling som ligger helt i linje med min och Alliansregeringens energipolitik, och den är något som vi vill förstärka. Just därför förstärker och förlänger vi nu den satsning på innovativ biogas som redan finns. Fram till 2016 satsar vi sammantaget 340 miljoner kronor på att öka produktionen, förbättra distributionen och öka användningen av biogas.
Och vi gör det därför att biogasen ju är ett av de mest resurseffektiva och miljövänliga fordonsbränslen som finns idag. Och då är det strategiskt viktigt för oss i Sverige att vi även fortsättningsvis kan ligga i framkant av biogasens utveckling.
Den satsning vi gör i höstbudgeten ska ses som en signal och en vilja att skapa långsiktigt goda förutsättningar för alla de som producerar biogas, och en vilja om att skicka en lika tydlig signal till alla nuvarande och potentiella biogaskonsumenter om att biogasen även i framtiden kommer vara ett viktigt bränsle för oss i Sverige.
För biogasen kan spela en viktig, och allt viktigare, roll i det svenska energisystemet, framför allt lokalt och regionalt. När man lokalt använder biogas i trafiken i tätorterna tar man ju ett tydligt steg för hållbara städer. När bönder bestämmer sig för att röta sin stallgödsel så får vi dubbla eller till och med trippla klimatnyttor, när både metangasutsläppen och koldioxidutsläppen kan minskas.
Det finns helt enkelt många skäl att fortsätta stimulera biogasanvändningen och biogasproduktionen för våra fordon.
Men för att det ska hända krävs kraftfulla stödsystem och skatter som är riktade rakt mot oss konsumenter att göra mer klimatsmarta val. Det är just därför som vi har skattebefrielsen på de höginblandade bränslena, biogas och E85.
Med skattebefrielsen på de förnybara högiblandade bränslena vill jag och regeringen ge konsumenterna ett starkt ekonomiskt argument att göra ett hållbart val. För de bilister som väljer biodrivmedel vid pumpen gör ju inte bara ett klokt miljöval, de gör ju också ett val som gör gott i den egna plånboken. Genom att ge goda ekonomiska förutsättningar kan vi förstärka konsumenternas vilja att göra långsiktigt hållbara val.
När vi la vårbudgeten i våras berättade jag och regeringen att de höginblandade bränslena även i fortsättningen ska ha goda förutsättningar. Och just nu jobbar vi för högtryck för att bestämma hur det ska gå till. Min utgångspunkt, som centerpartist och energiminister, är att det bästa vore att låta den nuvarande skattebefrielsen ligga fast och fortsätta skattebefria de högiblandade förnybara bränslena åtminstone till 2020. För självklart är det så att ju större långsiktighet vi kan ge om villkoren i skattesystemet, desto större steg kan vi ta mot en hållbar transportsektor.
Ärade åhörare,
Klimatutmaningen är här och nu. Den är en del av allas vår verklighet. Och den ställer oss inför många utmaningar.
Vi i Sverige har kommit långt. Men vi kan komma ännu längre, för vi har väldigt goda förutsättningar.
Vi är redan idag framstående med mycket förnybar energi.
Vi har aktiva och miljömedvetna konsumenter som är med och driver på utvecklingen.
Vi har duktiga företag som svarar upp mot deras engagemang med nya produkter och tjänster.
Vi har politik som under lång tid främjat en hållbar utveckling och som steg för steg ställer om till det hållbara.
Och vi har råvaror och naturresurser som gör att vi kan producera hållbara alternativ i Sverige.
Att detta är sådant som vi behöver för att kunna fortsätta omställningen till ett hållbart Sverige. Och till ett hållbart energisystem.
Den resan vill jag vara med och leda och göra med er.

