Vindkraftens möjligheter - Svensk utblick

Det talade ordet gäller!

För tio år, 2002, hände något väldigt viktigt på svensk elmarknad. Då skapades nämligen de gröna elcertifikaten.

2002 beskrevs vindkraften som en "framtida" och "lovande" teknik. Då stod vindkraften för blygsamma en halv terawattimme av den svenska elproduktionen. Det räckte för att försörja omkring 25 000 eluppvärmda villor med el.

Tio år senare - 2012 - är vi i en helt annan situation. Nu är inte vindkraften längre något som "hör framtiden till". Den är här och nu, och blir allt viktigare för vårt energisystem.

I år kommer svenska vindkraftverk bidra med mer än sju terawattimmar el. Det är fjorton gånger mer än för tio år sedan, och tillräckligt mycket för att försörja alla hushåll i Stockholms län med både hushållsel och el till uppvärmning under ett helt år.

Sedan mitten av 2000-talet har takten på den svenska vindkraftsutbyggnaden varit helt fantastisk. På rekordkort tid har vindelen etablerat sig, med besked, i det svenska energisystemet. För tio år sedan var det få som förstod hur lovande vindkraften verkligen var, och tidpunkten när vindkraften skulle bära sig ekonomiskt, och stå på egna ben, såg ut att ligga långt, långt fram i tiden.

Med facit i hand vet vi att tack vare en tydlig politisk riktning, och tack vare de gröna elcertifikaten, så har den dagen kommit mycket fortare än någon av oss anat.

För nu är vi där. Idag är vindkraften inte bara en förnyelsebar och klimatsmart energikälla, den är också en energikälla som levererar el i stor skala, och som är ekonomiskt konkurrenskraftig. Vi befinner oss mitt i en fantastiskt snabb och fascinerande utveckling. På tio år har vindkraftverken blivit allt mer effektiva, vi har fått allt fler tillverkare som bidragit till att ge oss billigare verk. Runt om i världen ser vi nu hur teknisk utveckling leder till allt lägre kostnader för att bygga och installera vindkraftverk. Tillsammans med snart sagt ständigt stigande priser på fossila bränslen, gör det den förnybara elproduktionen allt mer konkurrenskraftig. Idag produceras vindelen till riktigt konkurrenskraftiga priser.

Faktum är att det förnybara nu är så konkurrenskraftigt att ansedda International Energy Agency (IEA) i årets upplaga av energibibeln World Energy Outlook tror att de förnybara energikällorna tillsammans kommer vara världens näst största energikälla redan 2015. Smaka på de orden: det förnybara som världens näst största energikälla, inom bara några få år. Få, om ens några, andra delar av vår ekonomi har haft en lika snabb utveckling.

Och samtidigt. Fastän bilden av den här utvecklingen är så tydlig och stark, så finns det de som försöker måla upp en helt annan bild av verkligheten. De som fortsätter med att försöka sätta bilden att vindkraften skulle vara både olönsam och onödig. Men vi här inne, vi vet att det inte stämmer.

Och det behöver också andra få veta. Det behöver alla de som är måna om en trygg energiförsörjning få veta. Det behöver alla de som funderar på att investera i småskalig, eller storskalig, energi få veta. Det behöver alla som ska upplåta sin mark åt olika energislag, eller åt de ledningar som krävs för att kunna få ut den förnybara elen till nätet, få veta. Och det behöver alla vi som funderar på vad som ska komma istället, när beroendet av det fossila och nukleära ska minskas ner, få veta.

Om alla dessa ska få veta det, då måste vi här inne tillsammans ta den debatten. Vi som vet att det är ekonomiskt smart att satsa på vindkraft. Vi som vet att mer vindkraft och mer förnybar el är bra för försörjningstryggheten. Vi som ser att det här går hand i hand med ett mer klimatsmart samhälle. Vi måste ta den debatten. Och vi måste beskriva hur det verkligen ser ut.

Det behöver vi göra här hemma, men också i Europa och ute i världen. Vi i Sverige har all anledning att vara väldigt tacksamma för att vi i vårt land, genom åren och tack vare insatser från många aktiva medborgare och av flera olika politiska konstellationer, har varit så framsynta. För när vi i Sverige idag kan konstatera att vi har ett energisystem där nästan hälften av all vår energi är förnybar så är ju inte det något som skett av sig självt, eller genom någon lycklig slump. Vi är där vi är därför att vi har arbetat väldigt hårt och väldigt länge, för att nå dit.

Och vi ska fortsätta på samma sätt. Min, Centerpartiets och Alliansregeringens tydliga målsättning är att andelen förnybar energi i Sverige ska bli ännu högre än den är idag. Med allt mer förnybar energi ska Sverige få en allt tryggare och allt mer klimatsmart energiförsörjning, samtidigt som vårt beroende av några få storskaliga elproduktionsanläggningar ska minska.

Lyfter vi blicken utanför vårt lands gränser så är den bistra sanningen att mänskligheten fortsätter bränna fossila bränslen som aldrig förr. Fortfarande stillas 80 procent av världens samlade energibehov med fossil energi. Därmed är klimatutmaningen mer än något annat en energiutmaning. Och en utmaning att ställa om till ett hållbart energisystem.

Och den omställningen brådskar. Så sent som i måndags kom Världsbanken med en ny rapport som visar på att om vi inte gör mer än vi redan bestämt oss för att göra så kommer jordens medeltemperatur att stiga med hela fyra grader. Och när International Energy Agency presenterade årets upplaga av World Energy Outlook så landade de i ungefär samma slutsats. Återigen har vi fått två tunga vetenskapliga internationella rapporter som pekar på att vi måste agera. Och att vi måste agera nu.

Det är på den insikten, och i den stolta svenska miljötraditionen, som vi i Alliansen byggt vår klimat- och energiöverenskommelse. Med den har Sverige för första gången fått en riktigt långsiktig energipolitik, som förenar ökad ekologisk hållbarhet med ett minskat beroende av storskaliga energikällor som vattenkraft och kärnkraft, med en bättre konkurrenskraft.

Under förra mandatperioden, innan jag blev statsråd, var jag statssekreterare för centerpartiet på Statsrådsberedningen. Och i den rollen var jag en av dem som var med och förhandlade fram Alliansens energiöverenskommelse. Från första stavelsen till sista punkten var jag med och hjälpte den födas. Och redan då, när vi satt och förhandlade den, var jag övertygad om att ett av de viktigaste resultaten av de tuffa mål och starka styrmedel som energiöverenskommelsen slog fast, skulle bli ökande investeringar i förnybar energi.

Nu har snart fyra år gått sedan energiöverenskommelsen slöts, och vi kan börja se resultaten. Och de resultaten visar att det förnybara nu växer, så det knakar.

Sedan 2006 har elproduktionen från biobränslen ökat med femtio procent. På samma tid har elen från vindkraften ökat sju gånger om. Idag kommer 56 procent av all svensk el från förnybara energikällor. Totalt sett är nästan hälften av Sveriges samlade energiproduktion idag förnybar.

Det är bäst i hela EU, och bland de bästa i världen.

Den här utvecklingen har ju skett tack vare en tydlig politisk färdriktning, men också tack vare att aktörerna på marknaden bestämt sig för att förnybar energi hör framtiden till, och att det är ekonomiskt rationellt att investera i det.

En av de viktiga - men ibland lite bortglömda - poängerna med energiöverenskommelsen är ju att vi tydliggjort politikens och energiaktörernas olika roller. Efter årtionden av sifferexercis och skyttegravskrig om energipolitiken, så har vi tydliggjort att politikens roll är att ställa upp tydliga mål och långsiktiga spelregler, och stå upp för dem. Och att energiaktörerna inom det ramverket ska fatta beslut om vilka energikällor de vill investera i, bland annat utifrån vilka som är de mest lönsamma.

Den fantastiska utveckling vi ser för det förnybara hade inte hänt utan en stabil och långsiktig energipolitik. Och det är därför som jag, Centerpartiet och Alliansregeringen verkligen värnar om energiöverenskommelsen.

Och när vi gör det då värnar vi också det gröna elcertifikatsystem Sverige haft sedan 2002. Det som Centerpartiet skapade tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.

Och när vi gör det vi värnar vi våra höga mål för energieffektiviseringar, för minskade koldioxidutsläpp och våra höga mål för förnybart. Och vi värnar den nya gemensamma gröna elcertifikatmarknaden mellan Sverige och Norge.

Vi har höga ambitioner för vart Sverige ska nå till 2020. Vi ska minska koldioxidutsläppen, vi ska öka energieffektiviteten och vi ska bygga ut det förnybara i rejäla mått. Och samtidigt får vi inte glömma bort att regeringen i energiöverenskommelsen också varit väldigt tydlig om inriktningen för tiden efter 2020. För också efter 2020 ska den förnybara elproduktionen gradvis fortsätta öka. Och för att lyckas med det behövs det fortsatt goda villkor för vindkraften.

De tydliga, höga målsättningarna var ett av de viktigaste beskeden i energiöverenskommelsen. Ett annat var långsiktigheten. För om ni som ska investera i svensk energimarknad ska våga göra det då måste politiken klara av att stå för långsiktiga spelregler. Ni måste kunna lita på att de villkor vi sätter upp, de gäller inte bara idag utan också nästa år och många år framöver.

Och det är därför jag är så mån om att värna de förutsättningar vi har satt upp, och att hålla mig till de spelregler vi etablerat på energimarknaden.

En av de viktigaste motorerna för det som nu sker är de gröna elcertifikaten. Och de kommer vara ett av de viktigaste verktyg för att ställa om till ett hållbart energisystem också framöver.

Ni här inne, ni är var och en, en viktig motor i den gröna omställningen. Och jag vet att det inte alltid är så lätt att vara vindkraftsentreprenör, inte minst när elcertifikatspriserna går upp och ned. Och när elcertifikaten gått ner, finns det de som vill att jag och politiken ska ändra villkoren i elcertifikaten.

Och det kanske kan låta bra. Och samtidigt måste man fråga sig vad priset kan vara för en sådan förändring?

Frågar ni mig så är jag genuint orolig för att en sådan oplanerad och hastigt påkommen förändring skulle rasera trovärdigheten för systemet. Att vi genom att i förtid, långt före kontrollstationen 2015, ge oss in och förändra i delar av styrmedlen från energiöverenskommelsen skulle bryta med de långsiktiga spelregler som vi under ett antal år så mödosamt byggt upp. För om politiken är beredd att ändra i en del av styrmedlen, varför skulle då marknaden lita på att vi inte lika gärna kan ändra i andra? Och då är risken att vi på nytt får stora osäkerheter kring långsiktigheten på energimarknaden.

Och kanske är det, i slutändan, ändå ett styrkebesked att priserna varierar, även om det kanske inte alltid kan kännas så. För det är ju precis så som marknadsbaserade, teknikneutrala och långsiktiga system måste fungera. Har vi en hög utbyggnadstakt ökar antalet elcertifikat och priserna sjunker. Och går utbyggnadstakten ner stiger priserna för att få igång fler investeringar. På ett sätt gör ju de grundläggande mekanismerna i marknadsekonomin elcertifikatssystemet väldigt förutsägbart.

Så finns det andra som säger att Sverige borde ha valt en annan väg, och att vi istället för de gröna elcertifikaten borde ha infört feed-in-tariffer för förnybar el och byggt vår förnybara industri på riktade subventioner.

Jag är helt säker på att det hade varit helt fel väg att gå. Kanske skulle vi fått en snabbare utveckling till en början, men det skulle ha skett till priset av en utveckling byggd på enorma politiska osäkerheter. Och en långsiktigt lönsam förnybar industri kan aldrig byggas på sådan osäker grund.

Den vägen har ju prövats i Tyskland. Tyskland har ju, med stora riktade subventioner, snabbt byggt upp en egen solelsindustri, som till en början givit fantastiska resultat, men de har gjort det på ett sätt som nu börjar få kritik. Nu går delar av den tyska miljörörelsen i spetsen och kritiserar politikerna för att det tyska feed-in-systemet styr till olönsamma och ineffektiva investeringar. Och en uppenbar risk är att det folkliga tyska stödet för deras energiomställning nu minskar. Inte minst när man som tysk elkonsument efter nyår kommer vara tvungen att betala ytterligare 50 öre per kilowattimme för sin el. En siffra som ska sättas i jämförelse med att elcertifikaten kostar den svenska elkonsumenten runt tio gånger så lite.

Oavsett vad vi tycker om det är en sak väldigt tydlig - kostnader påverkar många människors åsikter. Och om stödet bland medborgarna för en offensiv klimat- och energipolitik sviktar, då kan också själva grunden för omställningen vara i fara. Den utvecklingen vill inte jag se i Sverige.

Våra möjligheter att ställa om till ett hållbart energisystem bygger på att vi har människor med oss. Trycker vi på för snabbt är risken att människor inte hänger med. Och det har vi ibland sett tendenser till även här hemma i Sverige. Men håller vi inte tillräckligt tempo, så är risken att människor undrar vad politiken håller på med.

De senaste åren har många av oss upplevt hur vindkraften mött motstånd hos Försvarsmakten. I många delar av landet har försvaret överklagat bygglov och miljötillstånd och ärenden som de tidigare godkänt har stoppats på grund av de så kallade stoppområdena.

Det här är - milt uttryckt - ett problematiskt agerande. Och det är något som gör det väldigt svårt att vara vindkraftsentreprenör.

Sedan jag tillträdde som energiminister har jag gjort mitt yttersta för att försöka lösa den här situationen. Och jag tror att det arbetet nu börjar ge resultat.

Den som roar sig med att läsa regeringens budgetar - och det gör säkert en del av er - den upptäcker att årets budgetproposition innehåller en hel del välkomna besked om hur försvaret och vindkraften ska fungera bättre tillsammans. Där skriver vi väldigt tydligt att etableringen av vindkraft ska underlättas, inte minst genom att Försvarsmakten måste bli bättre på att ta hänsyn till vindkraften som riksintresse.

Just därför ger regeringen i budgeten ett tydligt uppdrag till Försvarsmakten, som ska tydliggöra inriktningen och öka rättsäkerheten för vindkraftsentreprenörerna. Och det uppdraget innehåller tre viktiga delar:
För det första: Försvarsmakten ska ta ett tydligt ansvar för att berätta hur deras verksamhet påverkas av vindkraften.

För det andra: Försvarsmakten ska tydligt informera om i vilka delar av landet det inte finns en konflikt med försvarsintresset.

Och för det tredje: Försvarsmakten ska tidigt, tydligt och klart motivera sina bedömningar i varje enskilt fall.

Jag och resten av regeringen kommer väldigt noga följa hur Försvarsmakten hanterar de uppdrag de fått. För en sak är säker - den här konflikten måste få ett slut. Det duger inte att sitta på en egen kammare och bråka. Försvarsmakten måste lära sig att jobba tillsammans med er i vindkraftsbranschen. Och då måste de här tre stegen genomföras i praktiken, så att vi kan få en bättre samexistens mellan försvaret och vindkraften.

Vi befinner oss mitt i en fantastisk utveckling. Vi har, som land, bland de bästa förutsättningarna för förnybar energi i världen. Från våra forsande älvar i norr, från våra djupa rika skogar, från jordens inre och från våra fantastiska vindlägen sjuder vårt land av så mycket rik energi.

Vi har ett energisystem och en energimarknad som är byggd på marknadens bästa logik och på långsiktiga spelregler. Och vi har aktiva och miljömedvetna konsumenter som gärna är med och driver på utbyggnaden av mer förnybar elproduktion.

Allt det här ger resultat. Till att vi steg för steg bygger ut det förnybara. Till att vi steg för steg bygger om vårt nät till ett smart nät som kan hantera den nya produktionsstrukturen. Och till att vi steg för steg får en elförsörjning som är allt mer hållbar.

Bakom varje enskild ny förnybar kilowattimme ligger timmar, veckor, ibland månader och år av rikt engagemang. Det är det och ert arbete som i praktiken skapar vår fina utveckling. Utan det och utan era goda affärslösningar skulle ingenting av det här hända.

Ert arbete är en av mina starka energikällor som energiminister. Och det är just så - genom att arbeta var för sig, och tillsammans - som vi gemensamt kan bygga ett långsiktigt hållbart samhälle.