Tal
Stockholm 24 mars 2012
Gunilla Carlsson, Biståndsminister

Gunilla Carlssons anförande vid LSU-konferensen Stockholm-30: Ungas roll i hållbar utveckling

Det talade ordet gäller.

Det är verkligen roligt att se så många här idag, det visar på det stora intresse och engagemang för hållbarhetsfrågorna som finns bland Sveriges unga.

Innan jag börjar vill jag tacka LSU och ordförande Felix König för att ni har bjudit in mig. Framförallt vill jag tacka er för ert stora engagemang inför Stockholm+40 och Rio+20. LSU representerar den för mig allra viktigaste gruppen i arbetet med hållbar utveckling - nämligen unga människor, eller helt enkelt ni som är här. Jag kommer att återkomma till er roll lite senare.

Just hållbarhetsfrågor är mycket viktiga för mig. Jag leder regeringens arbete inför Rio+20, ett arbete som nu är inne i ett mycket intensivt skede. Som en del i Rio-processen arrangerar jag, tillsammans med miljöminister Lena Ek, den internationella konferensen Stockholm+40 om ungefär en månad. Inom ramen för högnivåpanelen för global hållbarhet som FN:s generalsekreterare tillsatte har jag också under en längre tid arbetat med hållbarhetsfrågor och hur världssamfundet kan förenas kring åtgärder för att bemöta de kriser och utmaningar vi står inför.

Barn och ungdomars roll brukar ofta komma upp i diskussioner om hållbar utveckling eftersom det är ni som får ta konsekvenserna av de beslut som fattas idag. En ungdomsdelegat i klimatförhandlingarna för ett par år sedan fångade problematiken i en mening. Hon frågade ordföranden för förhandlingarna hur gammal han skulle vara 2050, och möttes med rungande applåder. För svaret talade sitt tydliga språk: ordföranden medgav att han skulle vara 110 år och inte skulle behöva ta konsekvenserna av en misslyckad klimatpolitik.

De beslut vi fattar idag kommer ha långtgående konsekvenser för nästkommande generationer och därför måste politiker, företag och organisationer ha detta som utgångspunkt. Men för mig räcker det inte att skapa en bättre värld för de som är unga idag - det handlar om att inkludera unga människor i förändringsarbetet. Både i Sverige och i världen måste vi bli bättre på att ta tillvara ungas potential och idéer i politiken, i näringslivet och i samhället. Stockholm-30 är ett utmärkt initiativ för just detta.

Jag tänkte ta tillfället att här idag berätta om mitt arbete i FN:s panel för global hållbarhet. Genom mitt deltagande i Hållbarhetspanelen har jag under en längre tid arbetat med hur världssamfundet kan förenas kring åtgärder för att bemöta de kriser och utmaningar vi står inför.

Hållbarhetspanelens uppgift var att ta fram en ny vision för hållbar tillväxt och välstånd och föreslå sätt på hur detta bör genomföras. En mycket ambitiös uppgift minst sagt, men mycket angeläget inte minst inför Rio-konferensen.

Vi döpte vår rapport till "A Future Worth Choosing" och mycket av rapportens budskap ligger i själva titeln. Vår utgångspunkt för hållbar utveckling är alla de miljontals val som varje dag görs av individer, företag och regeringar. Vår gemensamma framtid ligger i alla dessa val. Den utmaning vi står inför handlar om att göra hållbara val möjliga. I slutrapporten har vi enats om en gemensam vision och 56 konkreta rekommendationer om hur hållbar utveckling ska uppnås.

En viktig utgångspunkt för mig i alla frågor som rör hållbar utveckling är att sätta människan i centrum och utgå från varje människas rättigheter och behov. Jag har särskilt lyft fram ungas möjligheter och potential att bidra till en hållbar utveckling. Vad är till exempel hållbar utveckling för en ung tjej på landsbygden i Kongo? Har hon möjligheter att påverka utvecklingen i sitt samhälle? Kan hon ställa sina lokalpolitiker till svars om vattnet i byn förorenas på grund av undermålig miljölagstiftning? Har hon möjlighet att utbilda sig och starta eget företag?

En huvudfråga för mig i panelarbetet har därför varit att tydligt visa på vikten av demokrati och respekt för mänskliga rättigheter för att skapa ett hållbart samhälle. Jag är mycket glad och stolt över att den vision vi presenterar i slutrapporten utgår ifrån ett demokratiperspektiv. Vi lyfter särskilt fram vikten av ungas deltagande och rekommenderar regeringar att främja ungdomars deltagande i beslutsfattande på alla nivåer.

En annan nyckelfråga för mig har varit att lyfta fram näringslivets roll som drivkraft för hållbar utveckling. Allt fler företag inser att hållbara affärsmodeller lönar sig, men regeringar har också ett viktigt ansvar att utforma incitament som uppmuntrar till hållbara investeringar. I rapporten lägger vi fram en rad rekommendationer om ekonomiska styrmedel, såsom utfasning av subventioner på fossila bränslen och hållbarhetskriterier vid offentlig upphandling. Vi måste bli bättre på att inkludera näringslivet för att möta dagens komplexa problem - och panelen rekommenderar regeringar och företag att gå samman i strategiska partnerskap för att genomföra långsiktiga lösningar. Vi lyfter också fram ungdomars potential att bidra på arbetsmarknaden och i näringslivet och rekommenderar regeringar och företag att gå samman i partnerskap för att erbjuda yrkesträning och ge stöd till unga entreprenörer.

Ett genomgående huvudbudskap i rapporten är att hållbar utveckling är bara möjlig om alla aktörer bidrar - regeringar kan inte själva förhandla fram hållbar utveckling. Företag är och måste vara motorn för att skapa inkluderande och hållbar tillväxt. Vi behöver ökat samarbete och partnerskap mellan regeringar, företag och civilsamhället.

De frågor som jag drivit i GSP återspelas också i regeringens prioriteringar inför Rio+20, som jag tänkte prata om nu.

Min och regeringens ambition är att Sverige är med och bidrar till att Rio+20 levererar ett antal konkreta överenskommelser som kan ge ny rörelse i det globala hållbarhetsarbetet. Rio-konferensen är en unik möjlighet att skapa ett förnyat och starkare politiskt stöd för hållbar utveckling.

Vikten av demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet och utbildning för hållbar utveckling måste lyftas fram i Rio. Det är genom människors insikt och kunskap om nödvändigheten av en hållbar utveckling och möjligheten att göra sin röst hörd som förändringar kan ske i samhällen. Till frågor om påverkan och deltagande hör även vikten av att inkludera alla aktörer i samhället - civilsamhällesorganisationer och ungdomar är två viktiga grupper. Min och regeringens uppfattning är att Rio+20 ska ta tillvara på ungas synsätt, förslag på lösningar och angreppssätt för att nå en hållbar utveckling.

Näringslivet är en annan grupp som i betydligt högre utsträckning måste involveras i arbetet för hållbar utveckling. Den privata sektorn har en unik kapacitet att snabbt lösa problem och samtidigt resurser att skala upp dessa lösningar. Rio+20 behöver bana väg för nya samarbetsformer mellan regeringar, företag och organisationer som ligger i framkant.

Nära kopplat till detta ligger frågan om rätt prissättning, om värdering av ekosystemtjänster samt ekonomiska styrmedel. Att synliggöra miljömässiga och sociala kostnader men även förtjänster är kanske det snabbaste sättet att få ekonomiska aktörer att fatta beslut som går i en hållbar riktning. Regeringen vill att Rio resulterar i ett åtagande om utfasning av fossila subventioner. Nya indikatorer för att mäta hållbar utveckling som kompletterar BNP måste också tas fram.

Energi, vatten och sanitet är några av konferensens nyckelfrågor. Tillgång till och hållbart nyttjande av energi, vatten och sanitet måste bli verklighet för alla människor, särskilt för kvinnor och barn. Detta är en förutsättning för många andra nödvändigheter som hälsa och tillgång till mat, men även för jordbruket och näringslivet och är därmed en förutsättning för en hållbar och inkluderande tillväxt. Regeringen vill att Rio visar vägen för hur rätten till vatten kan omsättas i praktiken. FN:s generalsekreterares initiativ Energy for All är ett spännande sätt att ta sig an energifrågan och bör också lyftas fram i Rio.

År 2030 beräknas två tredjedelar av jordens befolkning leva i städer. En stor del av energiförbrukningen, miljöproblem och sociala problem kommer följaktligen att koncentreras till just städer. När vi åker hem från Rio vill jag kunna säga att konferensen banade väg för ett integrerat synsätt på hållbara städer - att Rio la grunden för konkreta insatser inom allt ifrån integrerad stadsplanering med energi- och resurseffektiv teknik till att stärka fattiga människors delaktighet, sysselsättning och tillgång till välfärdstjänster som hälsa och utbildning. Sverige leder i New York tillsammans med Singapore en så kallad vängrupp inför Rio-konferensen kring hållbara städer.

År 2030 kommer samtidigt en tredjedel av världens befolkning att leva på landsbygden och där kommer även en stor majoritet av de allra fattigaste bo. Från regeringens sida vill vi därför betona just det hållbara jordbrukets, skogsbrukets och fiskets roll för en hållbar utveckling. De är centrala källor till försörjning och sysselsättning för många fattiga människor. Just därför måste de nyttjas uthålligt och ansvarsfullt.

Ett annat viktigt frågekomplex är konsumtion och produktion: Ett mer effektivt användande av resurser i produktion och konsumtion är en förutsättning för en hållbar utveckling. Vi utgår från att Rio-konferensen antar det 10-åriga ramverket för hållbar konsumtion och produktion.

Vi måste i Rio också granska det institutionella ramverk som är skapat för att driva hållbarhetsarbetet framåt. Idag präglas institutionerna av stuprörstänkande. Det nuvarande ramverket måste både reformeras och stärkas. Målet måste vara att integrera de tre dimensionerna av hållbar utveckling på alla nivåer. Regeringen vill även se ökade synergier mellan miljökonventionerna och att miljöfrågorna stärks på alla nivåer av FN-systemets arbete.

Colombia lanserade under hösten ett förslag om hållbarhetsmål. Tanken på globala mål för hållbarhet har sedan dess vunnit allt bredare stöd. Sverige samarbetar med Colombia för att hjälpa dem att sprida tanken på hållbarhetsmål - bland annat genom att medfinansiera möten. Regeringen ser hållbarhetsmål som den mest strategiska överenskommelse vi kan göra i Rio - en överenskommelse som kan sätta dagordningen för arbetet med hållbar utveckling liksom för det internationella utvecklingssamarbetet under en rad år framöver. Regeringen har därför framgångsrikt arbetat inom EU för att öka öppenheten för hållbarhetsmål. Arbetet med hållbarhetsmål måste koordineras med översynen av millenniemålen. Efter 2015 vill vi se ett samlat ramverk som omfattar de tre dimensionerna av hållbar utveckling med mål som omfattar alla länder.

Rio-konferensen kommer även att anta ett slutdokument. Ett första utkast på detta dokument, det så kallade Zero Draft, cirkulerades i januari och den första informella förhandlingsrundan av dokumentet har precis avslutats i New York. Ett ytterligare förhandlingstillfälle är inplanerat till månadsskiftet april-maj innan förhandlingarna i Rio tar vid i juni.

Sverige arbetar på olika sätt genom EU för att påverka dokumentet och har hittills fått gehör för de flesta av våra prioriteringar. Eftersom FN-förhandlingarna bara inletts är det för tidigt att säga vilket genomslag detta får på slutdokumentet.

Regeringen anser att en hög ambitionsnivå måste kombineras med realistiska förväntningar på konferensen. Idag är det internationella förhandlingsklimatet svårare än för tio år sedan i och med att centrala länder, såsom USA, är tveksamma till globala lösningar och åtaganden som i alltför hög utsträckning upplevs begränsande för landets utveckling. Det finns även en misstänksamhet kring temat grön ekonomi och en stor känslighet i balansen mellan de olika dimensionerna av hållbar utveckling. Många europeiska länder tenderar att lägga vikten vid miljömässiga frågor, medan andra länder ser social och ekonomisk utveckling som överordnade vid konferensen.

Det är i detta sammanhang särskilt viktigt att ta tillvara de teman där momentum finns och där konsensus är möjlig. Regeringen bedömer att ett sådant ämne är tanken att inleda en process för att ta fram hållbarhetsmål.

Som en del av processen inför Rio+20 arrangerar jag tillsammans med miljöminister Lena Ek den internationella konferensen Stockholm+40 den 23-25 april. Konferensen hålls dels till minne av FN:s konferens om den mänskliga miljön som Sverige stod värd för 1972, dels som ett viktigt inspel till Rio. Ministrar, forskare, representanter från företag, civila samhället och inte minst ungdomsorganisationer kommer att diskutera aktuella frågor på hållbarhetsagendan.

Stockholm+40 blir ett tillfälle att lyfta fram konkreta lösningar på de utmaningar som Rio brottas med och en möjlighet att involvera de nyckelaktörer som ett genomförande av Rio-konferensens resultat måste bygga på.

Det är viktigt att komma ihåg att Rio+20 inte är slutpunkten för hållbarhetsarbetet, utan förhoppningsvis ett avstamp som ger strävan mot hållbar utveckling ny energi och riktning.

Under vintern och våren besöker jag gymnasieskolor runtom i Sverige för att prata om just Rio+20 och hållbar utveckling. Det jag genomgående möts av är ett stort intresse för de här väldigt viktiga men också ganska svåra frågorna. Diskussionerna som jag har haft med eleverna har varit oerhört spännande och varierande - med både tuff kritik och komplimanger, men framförallt finns det ett så fantastiskt engagemang. Det ger mig verkligen hopp och framförallt ger det mig energi att jobba vidare.

Avslutningsvis vill jag göra reklam för en tävling just för gymnasieelever som jag har utlyst. Tävlingen går ut på att skriva ett tal om hållbar utveckling och om frågorna som kommer att diskuteras på Rio+20. Den som skriver det bästa talet får följa med mig och den svenska delegationen till Rio i juni. Ni kan hitta tävlingen på ud.se/rio+20 eller på Facebook (gruppen heter "Vinn resa till Rio"), men jag har också med mig ett gäng fliers. Det skulle vara jättekul om ni ville hjälpa mig att sprida tävlingen i era nätverk.

Nu ser jag fram emot att höra era tankar och åsikter om Sveriges hållbarhetsarbete!