Exportkontroll av krigsmateriel

Svensk export av krigsmateriel

År 2008 uppgick värdet av den svenska krigsmaterielexporten till 12,7 miljarder kronor. Året innan uppgick den till 9,6 miljarder kronor. Den största delen av den svenska krigsmaterielexporten går till EU-länder, andra europeiska länder och Nordamerika. Under 2008 gick 66,3 procent av den totala utförseln till dessa destinationer.

Mer information om svensk export av krigsmateriel finns i regeringens skrivelse till riksdagen 2008/09:114.

Regleringen av krigsmaterielexporten

Enligt krigsmateriellagen (1992:1300) får tillstånd till utförsel endast lämnas om det finns säkerhets- eller försvarspolitiska skäl för det och det inte strider mot Sveriges utrikespolitik. De närmare principerna för prövningen har lagts fast i regeringens praxis och har kommit till uttryck i regeringens riktlinjer för krigsmaterielexport, vilka riksdagen också ställt sig bakom. EU:s gemensamma ståndpunkt om vapenexport tillämpas tillsammans med de nationella riktlinjerna. Beslutande myndighet är Inspektionen för strategiska produkter (ISP).

De svenska riktlinjerna för krigsmaterielexport

I riktlinjerna preciseras de faktorer som beaktas i samband med prövningen av ett ärende. En totalbedömning görs av alla betydelsefulla omständigheter för ett ärende. Det finns tre typer av ovillkorliga hinder som omöjliggör export.

1. Beslut av FN:s säkerhetsråd.
2. Internationella överenskommelser som Sverige ingått.
3. Exportstopp som påbjuds enligt de folkrättsliga reglerna om export från neutral stat under krig.

Faktorer som gör att tillstånd till export inte bör ges, så kallade villkorliga hinder, är till exempel om en stat befinner sig i väpnad konflikt med en annan stat, är inblandad i internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt, eller har inre väpnade oroligheter. Särskild vikt ska fästas vid respekten för mänskliga rättigheter i mottagarlandet.

När det gäller så kallade följdleveranser anger riktlinjerna att tillstånd bör ges om inte ovillkorligt hinder möter.

De svenska riktlinjerna återges i regeringens skrivelse 2008/09:114.

Enligt krigsmateriellagen delas krigsmateriel in i två kategorier:

• krigsmateriel för strid
• övrig krigsmateriel

I förordningen om krigsmateriel bestäms vilken materiel som ingår i respektive kategori. Kortfattat kan man säga att kategorin "Krigsmateriel för strid" omfattar materiel med förstörelsebringande verkan.

EU:s gemensamma ståndpunkt om vapenexport och dess kriterier

EU:s uppförandekod om vapenexport som antogs 1998 innehöll gemensamma kriterier för export av krigsmateriel att tillämpa vid den nationella prövningen av exportansökningar. Medlemsländerna kan ha egna, striktare riktlinjer. Uppförandekoden stärktes 2005 och antogs som en gemensam ståndpunkt i december 2008.

Ståndpunkten innehåller alltså kriterier som ska beaktas innan ett beslut tas om att tillåta vapenexport till ett land. Kriterierna behandlar:

• Situationen i mottagarlandet Respekt för mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt, spänningar eller väpnad konflikt, risken för att vapnen kommer på avvägar eller vidareexporteras och om exporten allvarligt skulle störa landets hållbara utveckling.
• Situationen i mottagarlandets region Stabiliteten i området och risken för att mottagaren skulle kunna använda vapnen i en regional konflikt.
• Avsändarlandets och mottagarlandet internationella relationer Vapenembargon måste respekteras, hänsyn ska tas till den nationella säkerheten hos medlemsstaterna och allierade samt hur mottagarlandet uppför sig i det internationella samfundet. Det sistnämnda handlar bland annat om landets attityd till terrorism, vilket slags allianser det har med andra länder samt hur väl det respekterar folkrätten.

Direktivet om förenkling av villkoren för överföring av försvarsmateriel inom gemenskapen (ICT)

I slutet av 2007 lade Kommissionen fram ett förslag till direktiv om ett harmoniserat system för överföringar mellan EU:s medlemsstater av försvarsrelaterade produkter. Förslaget, det så kallade Intra-Community Transfer Directive (ICT) modifierades något i de förhandlingar som fördes under 2008. Fortsatt gäller att varje medlemsstat fattar beslut om tillstånd och att tre olika typer av tillstånd används: generella, globala och individuella. Förslaget godkändes av Europaparlamentet i december 2008 och antogs av ministerrådet i maj 2009.

Krigsmaterielutredningen, KRUT

Den dynamiska utvecklingen inom EU-samarbetet har påverkat förutsättningarna för den svenska beredningen av Krigsmaterielutredningen (KRUT, SOU 2005:9). Även den process som inletts inom FN:s ram, syftande till ett internationellt vapenhandelsfördrag (ATT), torde behöva beaktas i detta sammanhang. Dessa EU- och FN-processer får alltså bedömas och analyseras samlat och tillsammans med den fortsatta beredningen av KRUT-utredningen.

The Letter of Intent (LoI) - The Framework Agreement

Det försvarsindustriella området har i ökande grad internationaliserats under de senaste åren. Sex länder, Frankrike, Storbritannien, Tyskland, Italien, Spanien och Sverige, undertecknade år 2000 ett ramavtal, The Framework Agreement, baserat på en avsiktsförklaring, the Letter of Intent (LoI), som undertecknades av ländernas försvarsministrar sommaren 1998. På exportkontrollområdet inriktas LoI-arbetet bland annat på att utarbeta globala tillstånd för gemensamma projekt.

Kontroll av vapenhandel (ATT)

EU beslöt år 2005 att arbeta för att man inom FN ska utarbeta ett globalt, juridiskt bindande fördrag om kontroll av vapenhandel ("Arms Trade Treaty"). Målet är att ett internationellt regelsystem ska skapas med gemensamma kriterier och överenskomna principer för alla överföringar av konventionella vapen.