"Ett starkt Arms Trade Treaty för en säkrare värld - vi behöver avsluta vårt arbete"

Världen behöver alltjämt ett Arms Trade Treaty - ett avtal med den styrka och bredd som behövs för att den skall få en verklig effekt på de problem som orsakas av bristfälligt reglerad handel med konventionella vapen. Under den pågående 67:e sessionen bör FN:s Generalförsamling besluta om hur detta arbete skall avslutas, skriver Frankrikes, Italiens, Spaniens, Storbritanniens och Tysklands utrikesministrar samt Sveriges handelsminister i ett gemensamt uttalande.

Världen behöver alltjämt ett Arms Trade Treaty - ett avtal med den styrka och bredd som behövs för att den skall få en verklig effekt på de problem som orsakas av bristfälligt reglerad handel med konventionella vapen. Miljoner människor runtom i världen drabbas av konsekvenserna av okontrollerad spridning av vapen och illegal vapenhandel. Inte nog med att hundratusentals människor dödas och skadas varje år, framtida generationers ekonomiska och sociala förutsättningar undergrävs också. Det finns med andra ord starka skäl för regeringar att agera för att slutföra det arbete som påbörjades för sex år sedan.


I juli var vi nära att anta ett fördrag som skulle ha tacklat dessa problem. Våra länder arbetade hårt vid FN-konferensen i New York för att förhandla fram det första globala avtalet någonsin för att reglera handeln med konventionella vapen. Stora framsteg gjordes, och även om vi var besvikna över att inte ha kunnat slutföra förhandlingarna då, så är vi på intet sätt nedslagna. Motiven för att arbeta med detta kvarstår.


Under de gångna åren har en överväldigande majoritet av FNs medlemsstater uttryckt sitt engagemang för en ATT-överenskommelse. Deras antal fortsatte att växa under förhandlingarna i juli, och vid konferensens slut anslöt sig mer än nittio länder till en deklaration som uppmanade till en snabb fortsättning av processen.


Våra målsättningar är oförändrade. Vi anser att stater har ett ansvar för att vapen inte överförs om det finns en klar risk för att de skulle kunna användas för allvarliga kränkningar av den internationella humanitära rätten och mänskliga rättigheter. Ett Arms Trade Treaty bör vara juridiskt bindande men genomföras på nationell nivå. Avtalet bör omfatta alla typer av konventionella vapen, handeldvapen och lätta vapen inräknat, och alla typer av ammunition och stridsdelar. Vi vill också se ett traktat som söker öka insynen och som motverkar att vapen läcker ut från den legala handeln till nätverk för illegal handel.


Under sin 67e session bör FNs Generalförsamling besluta om hur detta arbete skall avslutas. Vi tror att det bästa sättet att nå våra mål är en fortsatt förhandlingsprocess inom FNs ram, med deltagande av alla relevanta parter. Den processen bör bygga vidare på de framsteg som gjordes redan i juli och ta som sin utgångspunkt det senaste utkastet till avtalstext. Vi skulle vilja se ett nytt mandat från FN:s Generalförsamling att hålla en andra konferens så tidigt som möjligt under 2013.


Som några av de största exportländerna i Europa känner vi ett särskilt ansvar i denna fråga. Vi vill sluta ett starkt, stabilt, effektivt och juridiskt bindande vapenhandelsavtal för att göra världen säkrare och minska antalet oskyldiga offer för väpnat våld.


Idag vill vi uppmana regeringar, det civila samhället, försvarsindustrin och enskilda medborgare att ge sitt stöd för fortsatta förhandlingar och en överenkommelse inom FNs ram om ett internationellt vapenhandelsfördrag. Vi vill ha en ny förhandlingsomgång så snart som möjligt. Det är hög tid för ett ATT och vi står beredda att fullfölja detta arbete och föra processen till ett framgångsrikt slut.


New York den 26 september 2012

Laurent Fabius, Frankrikes utrikesminister

Giulio Terzi, Italiens utrikesminister

José Manuel García-Magallo, Spaniens utrikesminister

William Hague, Storbritanniens utrikesminister

Ewa Björling, Sveriges handelsminister

Guido Westerwelle, Tysklands utrikesminister


Detta pressmeddelande sammanfaller med öppnandet av den 67:e Generalförsamlingens högnivåsegment. Meddelandet offentliggörs samtidigt i Paris, London, Madrid, Rom, Berlin och Stockholm på respektive nationalspråk. Det distribueras även till samtliga FN-medlemsstaters representationer i New York och Geneve.

Bakgrund

ATT-processen har sitt ursprung i ett upprop år 1997 av fredspristagaren Oscar Arias, som föreslog att världens stater skulle ingå ett legalt bindande avtal för att reglera den internationella handeln med små- och lätta vapen (SALW) i syfte att minska det lidande som förorsakas av deras okontrollerade spridning.

På initiativ av Storbritannien drev EU frågan vid FNs Generalförsamling 2006, nu med sikte på alla typer av konventionella vapen. Med mycket brett stöd antog Generalförsamlingen en resolution om fortsatt arbete med frågan i expertgruppsformat.

På grundval av expertgruppsarbetet antog 2009 års Generalförsamling en ny resolution som utstakade en förhandlingsprocess för framtagande av ett ATT, med målsättningen "to elaborate a legally binding instrument on the highest possible common international standards for the transfer of conventional arms". Den förhandlingsprocess som beslutades bestod av fyra veckolånga förberedande möten (så kallade Preparatory Committees) under 2010-2011, följt av en fyra veckor lång diplomatkonferens år 2012. Avtalets sluttext skulle enligt resolutionen beslutas "on the basis of consensus".

Diplomatkonferensen ägde rum vid FN i New York under juli månad 2012. Efter fyra veckors hårt arbete avslutades förhandlingarna på den utsatta dagen med konstaterandet att man nått mycket långt, men att tiden inte räckt till för att bli klara med ett slutresultat (se pressmeddelande från UD 2012-07-28).

I samband med konferensens avslutning enades 90 länder i ett gemensamt uttalande om att man ville se en snabb fortsättning och avslut på förhandlingsarbetet. Ytterligare länder stödde denna deklaration "från golvet" i sina slutanföranden.


Kontakt

Monica Enqvist (fd Ohlsson)
Föräldraledig pressekreterare hos Ewa Björling