Introduktion till det finanspolitiska ramverket

Det finanspolitiska ramverket består av ett antal principer som finanspolitiken utformas efter. Ramverket är ett verktyg som ska se till att finanspolitiken är långsiktigt hållbar och transparent. Det är en förutsättning för att nå de ekonomiska målen. Vissa av principerna regleras av lag, medan andra utgår från den praxis som gradvis utvecklats sedan den statsfinansiella krisen på 1990-talet.

Nedan presenteras kortfattat ramverkets fyra olika delar.
Om du vill veta mer kan du läsa hela skrivelsen om det finanspolitiska ramverket som regeringen lämnade till riksdagen i mars 2011.

• Skrivelse 2010/11:79 Ramverk för finanspolitiken

Budgetpolitiskt ramverk

Det budgetpolitiska ramverket är en central del av det finanspolitiska ramverket. Det används för att skapa bättre förutsättningar för att nå de övergripande målen för finanspolitiken utan att äventyra de offentliga finanserna. Ramverket består av:

• Överskottsmål för hela den offentliga sektorn Regeringen är enligt budgetlagen skyldig att lämna ett förslag till mål för den offentliga sektorns sparande. Riksdagen har fastställt överskottsmålet till att det finansiella sparandet ska vara 1 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. Nuvarande nivå ska upprätthållas så länge det är nödvändigt för att det ska utvecklas på ett långsiktigt hållbart sätt.
• Utgiftstak för staten Enligt budgetlagen är det obligatoriskt för regeringen att föreslå tak för statens och ålderspensionssystemets utgifter för tre år framåt. Riksdagen fastställer taket. Genom att besluta om ett tak visar regeringen vilka ramar det finns för utgifter och skatteuttag för att nå överskottsmålet.
• Krav på kommunsektorn att ha god ekonomisk hushållning och budgetar i balans För att stärka budgetprocessen på lokal nivå tillämpas sedan 2000 ett balanskrav för kommunsektorn. Kravet innebär att varje kommun och landsting ska budgetera för ett resultat i balans och en god ekonomisk hushållning i sin verksamhet.
• Stram budgetprocess Överskottsmålet och utgiftstaket ger det totala ekonomiska utrymmet i budgetprocessen. Huvudlinjen är att utgiftsökningar inom ett område måste täckas genom utgiftsminskningar inom samma område. Förslaget till budget ska omfatta alla inkomster och utgifter samt andra betalningar som påverkar statens lånebehov (fullständighetsprincipen). Utgifter ska redovisas på budgetens utgiftssida medan inkomster ska redovisas på budgetens inkomstsida.

Principer för stabiliseringspolitiken

Finanspolitikens viktigaste bidrag till att stabilisera konjunkturen är att upprätthålla långsiktigt hållbara offentliga finanser. Vid förändringar i efterfrågeläget i ekonomin kommer, i normalfallet, penningpolitiken att stimulera i lågkonjunkturer och strama åt i högkonjunkturer. Finanspolitiken bidrar vid sådana störningar till konjunkturstabilisering främst via att skatteinkomsterna minskar och utgifterna ökar när ekonomin försvagas. Finanspolitiken har dessutom, till skillnad från penningpolitiken, en roll att spela när det gäller att hantera specifika problem som kan uppstå i ekonomin i samband med en konjunkturnedgång. Vid större efterfrågestörningar och utbudsstörningar kan finanspolitiken behöva stötta penningpolitiken mer aktivt.

Principer för statliga ingripanden på finansmarknaderna

För att statliga ingripanden på finansmarknaderna ska vara effektiva är det viktigt med en tydlig rollfördelning mellan myndigheter och tydliga principer för vad som då gäller för att värna de offentliga finanserna.

Principer kring öppenhet och transparens

Redovisningen av finanspolitiken måste vara tydlig och transparent. Detta för att ramverket ska vara styrande och för att politiken ska gå att följa upp.