Kommunal ekonomi

Staten har ett övergripande ansvar för att den offentliga verksamheten utvecklas på ett sätt som är förenligt med samhällsekonomisk balans. Samtidigt svarar kommuner och landsting för en betydande del av den offentliga verksamheten.

Kommunernas och landstingens intäkter

År 2007 uppgick kommunernas och landstingens intäkter till drygt 724 miljarder kronor (exkl. extraordinära poster). Skatteintäkter utgjorde nära 70 procent av denna summa.

Kommunalskatt

Den kommunala beskattningsrätten är inskriven i grundlagen (regeringsformen). I den ges kommuner och landsting rätt att ta ut skatt för skötseln av sina uppgifter. Det är dock staten som bestämmer vad kommuner och landsting får ta ut skatt på. Sedan början av 1990-talet får kommuner och landsting beskatta förvärvsinkomster. Dessa utgörs främst av löner, men även ersättningar från arbetslöshets- och sjukförsäkringarna samt pensioner ingår i de beskattningsbara förvärvsinkomsterna. Kommuner och landsting bestämmer själva skattesatsen, det vill säga den procentsats med vilken skatten tas ut.

Statsbidrag och utjämning

Under 1990-talet reformerades statsbidragen och utjämningssystemen. År 1993 ersattes ett stort antal specialdestinerade statsbidrag av ett nytt statligt utjämningsbidrag till kommuner. Detta fördelades mellan kommunerna med hänsyn till skillnader i skattekraft och strukturella kostnadsskillnader. Det nya bidraget var inte öronmärkt till några särskilda verksamheter. Ytterligare ett steg, som även omfattade landstingen, togs 1996. Då infördes ett nytt generellt statsbidrag som fördelades mellan kommunerna och landstingen med ett enhetligt belopp per invånare.

Eftersom det generella statsbidraget inte tog hänsyn till skillnader i skattekraft eller strukturella kostnadsskillnader, infördes 1996 även ett nytt utjämningssystem. År 2005 avskaffades det generella statsbidraget. I stället används pengarna till att utjämna skillnader i skattekraft.

Ett kostnadsutjämningssystem för verksamhet enligt lagen om stöd och service till funktionshindrade (LSS) infördes 2004. Utjämningssystemet för LSS-kostnader ingår inte i det ordinarie kostnadsutjämningssystemet men har samma principiella uppbyggnad. Bidraget finansieras med en utjämningsavgift för LSS-kostnader som betalas av kommuner till staten. Du kan läsa mer på fördjupningssidorna om det statliga utjämningssystemet för LSS.

Övriga intäkter

Kommuner och landsting får också ta ut avgifter för vissa tjänster som de tillhandahåller. Verksamheter där avgifter förekommer är till exempel barn- och äldreomsorg samt hälso- och sjukvård. Avgifterna beslutas normalt av kommun- eller landstingsfullmäktige. Enligt självkostnadsprincipen får kommuner och landsting inte ta ut högre avgifter än vad som motsvarar kostnaderna för de tjänster som tillhandahålls. Detta gäller som huvudregel för all verksamhet som kommuner och landsting bedriver.

Utöver skatter och avgifter har kommuner och landsting ett antal andra intäkter. Som exempel på andra intäkter kan nämnas finansiella intäkter (främst ränteintäkter) och så kallade extraordinära intäkter, som försäljning av aktier i kommunägda företag. Det förekommer även att kommuner och landsting säljer tjänster till varandra.

Kommunernas och landstingens kostnader

Kommunernas och landstingens kostnader uppgick 2007 till drygt nära 710 miljarder kronor. Eftersom de verksamheter som bedrivs kräver mycket personal, utgör personalkostnaderna (löner, arbetsgivaravgifter med mera) över hälften av utgifterna. Kommunerna svarar för cirka 70 procent av sektorns samlade kostnader och landstingen för ungefär 30 procent.